- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 76. 1946 /
1304

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 14 december 1946 - Nya metoder för magnetometri, av Gustaf Ising

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1.1304

TEKNISK TIDSKRIFT

dessa kunde en vid kanterna fjädrande stång
skjutas upp och ned med hjälp av en
vevanordning. Apparaten fungerade väl men var utförd
endast för laboratorieförsök.

Därefter tillverkades en kardanupphängd
jord-induktor, i vilken spolarnas axlar voro
hopkopplade genom kugghjul och drevos runt i
kontinuerlig rotation genom en i apparaten ingående
elektrisk motor. Fig. 8 visar konstruktionen:
apparathöljet utgöres av tvenne rektangulära dosor 1
och 2 av en aluminiumlegering, förbundna genom
ett mässingsrör 3, som hänger i kardanringar.
Dosan / innehåller de båda ovanför varandra
placerade spolarna, av vilka den övre omges av
en lintrissa driven genom en lina som löper
inuti röret 3 upp till den i 2 anbragta utväxlingen
från den elektriska motorn 5. Etl par dämpkärl 6
med olja äro anbragta strax nedom
kardanknuten; de kunna vid apparatens arretering för
transport höjas upp emot tätande lock.
Induktionsströmmen tas ut vid ändarna av vardera spolens
vridningsaxel genom axiala släpkontakter och
ledes inuti röret i isolerade trådar upp till
närheten av kardanknuten, där böjliga spiraler föra
den vidare ut. Liknande ledningar förmedla
strömtillförseln till motorn. Apparaten är rätt
stor, i det alt totala höjden utgör 130 cm.

Denna Z-induktor har bl.a. prövats ombord på
sjömätningsfartyget "Kompass" tillsammans med
en kardanupphängd känslig fluxmeter (se fig. 10),
varvid kombinationen visade sig arbeta utmärkt.
Induktorn är dock i detta utförande en smula
stor och ohanterlig, vilket betingats därav att
motorn. som på grund av sitt magnetiska ströfält
måste placeras rätt långt från spolparet, här
medtagits i det kardanupphängda systemet. Senare
försök ha emellertid visat, att en kardanupphängd
jordinduktor kan drivas genom en transmission
från en separat uppställd motor (jfr lig. 9).
Induktorn själv kan också väsentligt förenklas i
konstruktivt hänseende genom att man delvis
återgår till de anordningar som funnos vid den
första försöksapparaten: en synnerligen enkel
materialisation av den beskrivna mätprincipen
kan exempelvis utgöras av en kombination av två
pendlande upphängda spolar, som tvångsvis
bringas alt symmetriskt svänga mot varandra.
Vardera spolens vridningsvinkel kommer
därigenom visserligen att minskas från 180 till 30 à
40°, vilket minskar amplituden i & till omkring
1JS; men detta är icke av någon större betydelse,
jämfört med vinsten i fråga om apparatens
enkelhet och lätthanterlighet.

Även för bestämningar av
horisontalintensiteten // har senare tillverkats en relativt enkel
kardanupphängd jordinduktor (fig. 9), innehållande
en enda spole som roterar kring en vertikal axel.
Spolen 1 genomgås diametralt av den i övre
ändan urborrade mässingsaxeln 2, vilken är
lagrad i aluminiumringen 3; denna ring är ge-

nom en yttre kardanknut upphängd i stativet 4
och kan alltså pendla men icke rotera. En inre
kardanknut, koncentrisk med den yttre,
förbinder axeln 2 med den i stativet lagrade lintrissan 5,
som drives runt genom en på avstånd uppställd
elektrisk motor. Fjädrande metallborstar, som
litat fortsättas av böjliga ledningstrådar
(streckade i figuren), ligga an mot släpringar på axeln 2
och förmedla strömuttagandet från spolen.
Ringen 3 bär nedtill en bygel 6 av aluminiumplåt,
från vilken en dämpvinge nedhänger i
oljekärlet 7. På bygeln kan, koaxialt med 2, fästas
en vätskefylld kompassdosa 8 med en kraftig
magnet, som ständigt håller sig riktad längs H
och vars egenfält inuti spolen motverkar det
jordmagnetiska. Eftersom amplituden i den
tillkopplade fluxmeterns utslag bestämmes av
differensen mellan dessa båda flöden, kan på detta sätt
noggrannheten i //-bestämningen ökas.

Även denna jordinduktor har prövats ombord

Fig. 8. Dubbelverkande, kardanupphängd jordinduktor för
Z-be stämningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:31:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1946/1316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free