Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 14 december 1946 - Azeotrop destillation, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 december 1946
1313
Fig. 9. Kokpunkt och sammansättning för azeotroper av
olika kolväten i blandning med etanol.
punkt än aromaten. Det har nu visat sig, att
blandningar, som ha denna egenskap vid
atmosfärtryck, kunna erhållas genom fraktionerad
destillation i vakuum. Det är därför allra bäst att
först fraktionera en komplicerad
kolväteblandning under minskat tryck och därefter destillera
azeotropiskt vid atmosfärtryck.
Rossini’s arbete, som här utnyttjats för att
åskådliggöra de möjligheter, som azeotrop
destillation erbjuder, är visserligen mycket speciellt,
men dess resultat torde ge en god ledning vid
lösandet av andra destillationsproblem av denna
typ. Det kan därför vara värt att till slut citera
de fordringar, han ställer på tillsatsämnet:
det skall ha en kokpunkt, som ligger nära
(högst 30 à 40°) från kolväteblandningens,
det skall vara blandbart med vatten och helst
mindre lösligt i kolväten vid rumstemperatur,
för att det skall kunna frånskiljas genom
extraktion,
det skall vara blandbart med kolväten vid en
temperatur något under azeotropens kokpunkt,
så att två vätskefaser icke bildas på kolonnens
bottnar,
det skall vara lättillgängligt och billigt och får
naturligtvis icke reagera kemiskt med kolväten
eller apparatur.
Industriell användning
De teoretiska grunderna för azeotrop destillation
ha nu behandlats, men det bör framhållas, att
denna framställning i viss mån är förenklad.
Vi ha sålunda bortsett från ternära azeotroper,
som i praktiken ofta uppträda och komplicera
förhållandena.
Uppgifterna om praktiska tillämpningar av
azeotrop destillation äro få. Man har ganska
länge framställt estrar ur syra och alkohol
genom kontinuerliga förfaranden, som grunda sig
på förhållandet, att jämvikten mellan
syra—alkohol och ester—vatten måste förskjutas, om någon
av komponenterna bortskaffas. Estrifieringen
utförs sålunda lämpligen i en kolonn, varvid en
lättflyktig azeotrop ester—vatten—alkohol
kontinuerligt bortdestilleras. I vissa fall har det visat
sig lämpligt att förändra
destillationsförhål-landena genom att tillföra ett tillsatsämne, t.ex.
bensol.
Framställning av isättika genom vanlig
destillation av en utspädd ättiksyrelösning är teoretiskt
tänkbar, men den blir mycket oekonomisk,
därför att ättiksyran är svårflyktig komponent och
man blir tvungen att förånga allt vattnet. Vidare
äro ångtrycksförhållandena ogynnsamma, dvs.
vattenhalten i ångan avviker endast obetydligt
från halten i vätskan, trots att
kokpunktsdifferensen för ren ättiksyra och rent vatten är 18°.
Denna svårighet kan övervinnas genom azeotrop
destillation, och den används därför säkerligen
åtminstone för koncentration av relativt starka
ättiksyrelösningar. Som tillsatsämnen användas
propyl- eller butylacetat7.
I USA lär man numera framställa toluol
ur petroleumfraktioner genom dehydrogenering
eventuellt kombinerad med ringslutning. Härvid
får man en blandning av toluol och andra
kolväten. Sedan denna fraktionerats genom vanlig
destillation, kan toluol isoleras ur en viss fraktion
genom azeotrop destillation med t.ex. en alkohol
som tillsatsämne. Om man verkligen använder
detta förfarande är osäkert, ty det finns ett annat,
extraktionsdestillation, som är en svår
konkurrent till azeotrop destillation. Det är kanske
därför, man finner så få industriella tillämpningar
av denna.
Extraktionsdestillation hör visserligen icke till
ämnet, men en kortfattad skiss av detta
förfarande bör göras, då vi i annat fall skulle få en
Fig. 10. Apparat för
extraktionsdestillation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
