Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 51. 21 december 1946 - Moderna svenska fyrar, uppförda på havsbottnen, av Rikard V Frost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.1346
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 14. LiUelcindsrevet, överst vid ett tillfälle då det
befinner sig under vattenytan; därunder då det befinner sig över
vattenytan.
på reven utanför Nidingen. En bottenfast fyr på
det östligaste undervattensrevet, Lilleland, har
därför länge varit ett önskemål, men det var först
sedan tillräcklig erfarenhet vunnits om
uppförandet av dylika fyrar på mindre utsatta platser, som
man vågat sig på att anordna en sådan fyr på
Lillelandsrevet. Efter framställning av
Lotsstyrel-sen beviljades anslag till fyren av 1944 års
riksdag och den kom sedan till utförande år 1945.
Lillelandsrevet består i sina övre partier
uteslutande av löst rullstensmaterial och dess
grundaste partier befinna sig i regel under vattenytan,
men vid vissa vindar och strömförhållanden växer
revet upp ett par meter över vattnet genom att de
lösa rullstenslagren kastas upp av sjön för att
vid nästa storm i regel ånyo försvinna under
vattenytan (fig. 14). Vid utförandet av
fyrbyggnaden måste därför en annan arbetsmetod
komma till användning än vid Kalmarsundsfyrarna,
där bottnen var synnerligen stabil. En
betong-kasun kom dock även här till användning för fyr-
fundamentet, men denna måste förses med
löstagbar botten av trä för att kasunen efter sin
utplacering på revet, och sedan bottnen
avlägsnats, skulle kunna sänkas ned till fast underlag
genom grävning inuti kasunen med tillhjälp av
dykare. Kasunen, som hade en bottendiameter av
10 m, utfördes i Göteborgs hamn, varvid undre
partiet byggdes på kaj (fig. 15) och sedan med
tillhjälp av en pontonkran lyftes ned på vattnet
— den vägde då ungefär 80 t — varefter kasunen
fullbordades invid kaj till sådan höjd att den i
nedsänkt tillstånd på fyrplatsen nådde ett par
meter över vattnet (fig. 16). Under tiden
iordningställdes i möjligaste mån bottnen för
fyrfunda-mentet ute vid byggnadsplatsen (fig. 17), varvid
man medelst ett gripskopeverk grävde en grop i
revet till fast botten, som låg på ca 4,5 m djup
under medelvattenytan. Under grävningsarbetet
överraskades man av storm vid flera tillfällen
(fig. 18). Arbetet måste då avbrytas, och när det
kunde återupptas, var gropen i regel åter
igenfylld av sten, så att man fick börja om från
början igen. Kasunen hade under tiden
niudd-ringsarbetet pågick bogserats den ca 50 km långa
vägen från Göteborg till en skyddad plats på
kusten i närheten av fyrplatsen, och så snart
muddringsarbetet var färdigt och lämpligt väder
rådde, bogserades kasunen ut och sänktes genom
vattenfyllning på sin plats, vilket förlöpte utan
missöden. När kasunen var nedsänkt, avlägsnades
dess botten av dykare, och sedan erfordrades det
blott några små justeringar i underlaget och ett
jämförelsevis obetydligt grävningsarbete med
dykare, för att kasunen skulle komma i sitt rätta
läge på den fasta stenbottnen. Därefter fylldes
kasunen med betong, det undre partiet till ca 1 m
höjd genom undervattensgjutning och resten
genom gjutning i torrhet, sedan kasunen
länspum-pats, varvid dock först den nygjutna
betongplattan på mitten belastades med sten, som sedan
användes till spar sten vid den fortsatta
gjutningen. Därpå vidtogo arbetena med överbyggnaden
(fig. 19), som icke erbjödo några exceptionella
svårigheter, men givetvis ofta hindrades av
otjänlig väderlek.
Fig. 15. Undre delen av kasunen för fyren Lilleland, t.v. under arbete på kaj i Göteborg; i mitten under lyftning från
kaj ned på vattnet; t.h. invid kaj i Göteborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
