Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 28 december 1946 - Samhällsåtgärder för främjande av vattenförsörjning och avlopp, av Bengt Petrelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 december 1946
1349
Samhällsåtgärder
för främjande av vattenförsörjning och avlopp
Civilingeniör Bengt Petrelius, Stockholm
Statliga åtgärder för att i viss omfattning
reglera bebyggelses vattenförsörjnings- och
avloppsfrågor ha sedan länge förelegat i form av
lagstiftning och administrativa föreskrifter i
ämnet. I hälsovårdsstadgan finnas vissa
bestämmelser om vattenförsörjning och avlopp och
anordningar härför. För ett par år sedan tillkom
förordning om periodisk kontroll av
vattenledningsvatten. Inom stadsplanelagt område är stad
eller samhälle skyldigt att jämlikt
stadsplanelagen iordningställa bland annat
avloppsledningar. Kostnader härför kunna påföras berörda
fastighetsägare jämlikt bestämmelser om
gatukostnadsersättning. Under senare år har
vattenlagen utvidgats med bestämmelser, som dels
reglera rätten till grundvatten, dels föreskriva
tvångsdelaktighet i avloppsföretag för samtliga,
som kunna ha nytta av det, dels i princip
förbjuda förorenande av vattendrag och föreskriva
skyldighet att i skälig omfattning rena
avloppsvatten innan det tillföres recipient.
Staten har även genom ekonomiska bidrag
ansett sig böra befrämja tillkomsten av
tillfredsställande vattenförsörjnings- och
avloppsanläggningar, såväl för enstaka fastigheter på
landsbygden som ock för större och mindre samhällen
och bebyggelseområden. Tre särskilda
bidragssystem ha efter hand utbildats för dylik
bidragsverksamhet.
Det på 1930-talet tillkomna bidragssystemet för
att befrämja en förbättring av landsbygdens
bostäder innefattar även bidrag för förbättring eller
nyanläggning av vattenförsörjnings- och
avloppsanordningar för enstaka fastigheter eller
gemensamma för ett mindre antal. Bidrag utgår till den
enskilde fastighetsägaren i den mån han prövas
vara i behov av bidrag för att göra en egen
ledningsanläggning, inkl. anordnande eller
förbättring av vattentäkt, eller för att kunna ingå som
delägare i en gemensam anläggning. Denna
bidragsform tillämpas icke för större anläggningar
än som omfatta normalt högst fyra och i
undantagsfall högst tjugo fastigheter. Bidrag utgår med
högst 80 % av den enskilda fastighetsägarens
Sammandrag av föredrag vid 3:e Nordiska Ingenjörsmötet den 27
maj 1946.
351.777.8 : 628.1/.2(485)
kostnader, dock högst med 1 000 kronor per
fastighet.
Allt sedan förra världskriget och särskilt från
och med den stora arbetslöshetskrisen på
1930-talet ha större vattenförsörjnings- och
avloppsanläggningar utförts för att sysselsätta friställd
arbetskraft, och härvid ha statsbidrag utgått
med i många fall mycket betydande storlek. Den
sammanlagda anläggningskostnaden för
vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar, som från
1920-talets början till nu utförts i syfte att
motverka arbetslöshet, uppgår till i runt tal 100 Mkr.
Bidrag ha som regel endast tilldelats kommunala
anläggningar, och bidrags storlek har bestämts
till viss del av anläggningskostnaden beroende på
kommunens ekonomiska förhållanden och
arbetslöshetsläget. Bidrag kan sålunda endast utgå
under förutsättning, att eljest arbetslösa
sysselsättas vid anläggningsarbetet. Där arbetslöshet ej
förefanns kunde man tidigare ej erhålla
statsbidrag för att lösa sina vattenförsörjnings- och
avloppsfrågor, hur trängande den som regel
ekonomiskt betungande lösningen än vore. I enlighet
härmed är det också de under de gångna åren
mest arbetslöshetstyngda landsdelarna, som
hittills sett dessa frågor lösta med statshjälp i den
relativt största utsträckningen.
Som en följd av de förhållanden jag nu berört
uppstod så småningom tanken att skapa ett
bidragssystem med så att säga ordinarie
bidrags-grunder, enligt vilka arbetslöshet i en kommun
icke skulle vara en oeftergivlig förutsättning för
erhållande av statsbidrag till ur sanitär och
social synpunkt angelägna vatten- och
avloppsanläggningar. Ett dylikt bidragssystem antogs av
1944 års riksdag. Huvudtanken i bidragssystemet
kan sägas vara att möjliggöra tillkomsten av
anläggningar, där sådana på grund av för brukarna
betungande kostnader annars icke skulle kunna
komma till stånd, ävensom att eljest i viss mån
utjämna kostnaderna för sådana anläggningar,
där kostnaderna bli högre än genomsnittligt. Vid
utformandet av statsbidragssystemet utgick man
från de faktiska kostnaderna per m3 vatten vid i
städer, köpingar, municipal- och andra
samhällen utan statsbidrag utförda anläggningar. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
