Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 28 december 1946 - Höggradig rening av avloppsvatten, av Ragnar Sondén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.1358
TEKNISK TIDSKRIFT
rell strävan att balansera kostnaderna emot den
uppnådda verkningsgraden.
Undersökningar i Borås visa emellertid, att
ni-traterna i det avslammade avloppsvattnet i vissa
fall reduceras i de biologiska filtren, medan
am-moniakhalten samtidigt ökas. Detta är ett tydligt
tecken på att syrebehovet är större än den genom
luften tillförda syremängden. Genom den
planerade inkaluftningen beräknas syreupptagningen i
filtren komma att underlättas.
Några olägenheter på grund av flugor ha ej
förekommit på eller i närheten av filtren.
Med hänsyn till de gynnsamma erfarenheterna
med öppna filter, nämligen störningsfri drift även
vid mycket låga temperaturer, i regel god luftning
genom naturligt drag samt frånvaron av
flug-plåga, anses ingen anledning föreligga att
överbygga filtren med betongkupol eller annan
överbyggnad.
Den efterföljande klarbassängen har fungerat
fullt tillfredsställande. En mindre kvantitet fint
biologiskt siam medföljer dock i avloppet. Genom
anordning av flockningsbassänger före
klarbassängen skulle en viss förbättring i
slamavsättning-en kunna ernås. Undersökningar visa, att vattnet
i klarbassängen normalt är mättat till ca 60 %
med luftsyre. Genom planerad luftning före
filtren väntas detta värde komma att stiga.
Återpumpning av biologiskt renat vatten till
filtren förekom tidvis under de första åren, varvid
någon nämnvärd förbättring av reningseffekten
dock ej kunde konstateras.
Som allmänt omdöme om anläggningen med
biologiska bäddar kan sägas, att den åstadkommit
en god partiell rening. Man får dock räkna med,
att reningseffekten eventuellt kommer att visa sig
otillräcklig vid exceptionella torrperioder, i vilket
fall en total reningseffekt av 85—90 % BS kan
komma att erfordras emot 75 % för
närvarande.
Man frågar sig då, vilka åtgärder, som lämpligen
böra vidtas för att åstadkomma en sådan
förbättring. I första hand är det nödvändigt att söka
höja reningseffekten i
försedimenteringsbassäng-erna genom förbättring av inloppsanordningarna
för vatten samt att öka det förrenade vattnets
halt av luftsyre genom särskild luftning. Någon
väsentlig förbättring av reningseffekten torde
dock ej stå att vinna därigenom.
Man kommer då in på en fråga av mera allmänt
intresse, nämligen hur man med minsta kostnad
skall kunna öka verkets reningseffekt. Man har
närmast två metoder att välja på:
förstoring av den befintliga biologiska
anläggningen genom utbyggnad av nya biologiska filter,
så att man genom minskad specifik belastning på
bäddarna, ökad återpumpning eller på annat
lämpligt sätt kan öka reningseffekten;
införande efter de biologiska filtren av en
anläggning för aktiverat siam, som beskickas med
det slamhaltiga avloppet från de biologiska
filtren. Vattnets luftningstid beräknas därvid
kunna nedbringas till 0,5—1 h. Givetvis erfordras en
effektiv särskild luftning av återgångsslammet.
I Borås har en försöksanläggning igångsatts för
att utreda, dels om det över huvud taget är
möjligt att driva en aktiveratslamanläggning (med
hänsyn till textilavloppsvatten), dels om en sådan
anläggning är lämplig ur ekonomisk synpunkt.
Försöksanläggningen är utförd för inkaluftning
med en luftningsbehållare och en klarbassäng.
Luftningstiden är ca 3 h och uppehållstiden i
klarbassängen ca 1,5 h. Resultatet har hittills
visat sig gynnsamt. Trots råvattnets synnerligen
varierande beskaffenhet ha processerna förlöpt
normalt utan påvisbara störningar. Tydligen
verka de föregående biologiska filtren
utjämnande på variationerna i avloppsvattnets
beskaffenhet. Den biokemiska syreförbrukningen i
avloppet har nedgått till ca 10 mg/1, varvid den totala
reningseffekten utgör ca 95 % (inkommande
råvatten/avgående renvatten).
Villkoret för att en dylik kombination skall vara
ekonomisk är givetvis, att luftningstiden kan
nedbringas till det nämnda värdet 0,5—4 h. samt att
kostnaden för återgångsslammets luftning hålles
inom rimliga gränser.
Ovan anförda synpunkter må sammanfattas
enligt följande:
Med högbelastade biologiska filter kan ernås
en reningsgrad av normalt 75 % och vid riklig
dimensionering — med drift av bäddarna i serie
eller parallellt med återpumpning osv. — 80 à
85 %. Med metoden med aktiverat siam uppnås
en effekt av 90 à 95 % eller t.o.m. högre värden.
Procentvärdena avse total reningseffekt.
Visar en undersökning, att med hänsyn till
reci-pientens förorening högre reningseffekt erfordras
än som motsvarar biologiska filter, bör
anläggning med aktiverat siam utföras, om
avloppsvattnet har för denna metod lämplig
beskaffenhet. Alternativt kunna biologiska filter med
efterföljande anläggning för aktiverat siam utföras.
Ovanstående avser kommunala
reningsanläggningar med eller utan inblandning av viss mängd
industriavloppsvatten. För rening av enbart
industriavloppsvatten erfordras i regel speciella
anordningar.
I sista hand äro de ekonomiska synpunkterna
avgörande. En kommun har ju ej anledning att
utföra en effektivare och dyrbarare anläggning
än som är nödvändigt. Det är därför önskvärt
med böjliga reningsmetoder, så att man kan
börja med en mindre effektiv och billigare rening
för att sedan vid behov övergå till mera effektiva
och dyrbarare metoder.
Böjliga reningsmetoder äro även önskvärda med
hänsyn till att verkligt höggradig rening endast
brukar erfordras vid långvariga torrperioder, dvs
kanske en eller två månader om året.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
