Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 28 december 1946 - Temperaturbestämning med färgpigment, av I Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.1360
TEKNISK TIDSKRIFT
past mätas, men med termofärgerna erhålles en kvick
temperaturmarkering vid en given punkt, och en god
bedömning kan göras av värmefördelningen över en viss yta.
Om termofärgen målats på ett litet föremål, som
upphettas till färgomslag, får man utan hänsyn till
upphettningstiden en noggrannhet i avläsningen på + 15°G. Om
snävare indikering önskas, användes en lämplig karta med
färgövergångar i överensstämmelse med termofärgen,
varvid noggrannare temperaturbestämning möjliggöres.
Termomassorna är tillgängliga i tre former, termokritor,
termoemulsioner och termogranuler. Alla tre typerna ger
utslag på samma sätt, dvs. de smälter så snart som en på
förhand bestämd temperatur har uppnåtts eller just
överskridits. De tillhandahålles som separata enheter, en för
varje särskild temperatur. Termokritorna är tillverkade
för 7° och 14° intervaller från 52 till 177°C och i 28°
intervaller från 177 till 926°C. Termoemulsionerna täcker ett
liknande område och termogranulerna ett högre område,
upp till 982°G i steg på 14° och 28°. Termokritor kan
anbringas på en yta på samma sätt som ett vanligt kritstreck,
och vid den fastställda smältpunkten blir märket vått på
ett markant sätt och företer en vätskerand, så länge som
temperaturen ligger över smältpunkten. Även om ytan är
väl polerad eller en flamma slår direkt mot den, kan en
relativt lätt temperaturbestämning ske med hjälp av kritan.
När ytan överdras med kritan och ett smält streck blir
kvar, har denna kritas smälttemperatur uppnåtts eller
passerats.
Termoemulsioner påmålas med borste och torkar nästan
ögonblickligen till en ljus, matt fläck. Så snart
yttemperaturen stegrats till smältpunkten för emulsionen i fråga,
flyter termomassan ut och blir genomskinlig. I de flesta
fall förblir fläcken mörk och blank, efter att temperaturen
har fallit, och ger sålunda ett permanent besked om den
minimitemperatur, som uppnåtts.
Termogranuler kan placeras på eller mot en yta och
smälter markant, när föreskriven smältpunkt upphunnits.
Tvenne storlekar är lämpliga, normal- och en
miniatyrstorlek av 3,5 X 3,5 mm.
De beskrivna preparaten passar utmärkt för
temperaturbestämning vid många industriella processer, och några
tillämpningar meddelas nedan.
Svetsningens intensiva utveckling under kriget har
påvisat nödvändigheten att vidta försiktighetsåtgärder mot
det lömskaste av svetsningsfelen — sprickbildningen. I dag
användes svetsade delar under förhållanden med ovanlig
påkänning, och den faran existerar, att just en ytterst liten
spricka vill växa och resultera i en plötslig defekt hos
sektionen. Troligen är det allmännaste försiktighetsmått,
som införts mot denna fara, att kontrollera
kylningshastig-heten under svetsoperationen. Detta åstadkommes vanligen
genom förvärmning av svetsobjektet till en viss
temperatur, så att avsvalningen vid fogen ansenligt fördröjes.
Det är viktigt, att denna förvärmning sker till bestämt
temperaturområde, beroende på materialstruktur och
analys hos materialet. Temperaturvisande färger eller kritor
kan med stor fördel användas för att kontrollera dessa
förvärmnings- och efteranlöpningstemperaturer.
Inom glasindustrin användes termofärger för fortlöpande
kontroll av glödningsmaskiner och -ugnar, varvid alla de
olika maskinerna har särskilda glödgningstemperaturer och
-tider. Om termofärger användes bör de kalibreras för
varje maskin.
Det vanligast brukade glaset vid lamptillverkning är av
kalium—bly-sammansättning, och glödgningsområdet är
från 410 till 460°C. Ovanför dessa temperaturer är glaset
plastiskt och deformeras lätt, varför särskild kontroll är
nödvändig för att full garanti skall erhållas på att
minimi-temperaturen är nådd men att maximitemperaturen icke är
överskriden. För att utföra denna kontroll nyttjas två
emulsionsfärger, för 427°C och 454°C, och temperaturen
kontrolleras så, att 427° färgen smälter medan däremol
454° färgen förblir fast.
Termofärger användes även för att uppskatta
temperaturförhållandet vid uttömningen av luften från lampkolven
och införandet av en ädelgas i dess ställe. Denna
operation måste alltid utföras under värme, och temperaturen
måste övervakas. Två band med de lämpliga
termofärgerna (beroende på lamptypen), placerade nära sockeln, en
färg för minimi- och en för maximivärdet, visar raskt för
arbetaren, om han håller sig inom de önskade gränserna.
Under vakuumpumpningen och gaspåfyllningen brukas
termofärger för att grovt utprova den temperatur, som
lampan uppnår. Dessa temperaturer är icke kritiska och
en tolerans av ± 50°C är tillåten, varför det icke är
nödvändigt att noggrant kalibrera dessa termofärger.
Vid bränning av emalj och guld på glas och lergods är det
ingalunda säkert, att temperaturer uppmätta genom
termoelement utgör en sann indikering av hettan i hela
brännugnen. Emaljer etc. brännes på glas mellan 566 och 621°C
och på lergods mellan 680 och 900°C. Fläckar eller band
av lämpliga termofärger, målade på två eller tre av
ar-betsstyckena och placerade vid toppen, mitten och botten
av bränningsugnen, ger en noggrann översiktsbild av
värmefördelningen.
Termofärger, termokritor eller termoemulsioner är alla
lika användbara medel för att ge en åskådlig indikering,
när maskindelar blir heta eller överhettas. Lager, spindlar,
motorer etc. — faktiskt vilken mekanisk utrustning som
helst, som kan överhettas — märkes med passande
indikator på ett ställe, där färgen kan bekvämt observeras.
En effektiv varning ges, ifall temperaturen nalkas ett
farligt värde. Dessa indikatorer är även lika effektiva när det
gäller att påvisa när heta pressar, kalandervalsar etc.
tenderar att sjunka under den önskade temperaturen eller
att bekräfta, huruvida stora ytor är likformigt upphettade
eller ej.
Användningen av termofärger eller granuler för
kontrollering av arbetstemperaturerna hos radiorör etc. i stora
förstärkare, där på grund av begränsad luftcirkulation fara
finns för avkortad livslängd hos utrustningen, förtjänar
även att omnämnas.
Varmpressning av konstmassor måste ibland utföras
under en förlängd värmebehandling, och det är svårt att hitta
på ett tillfredsställande system för ett lyckat genomförande
av processen. Termofärger kan därvid komma till
användning. En liten fläck av den lämpliga färgen, anbringad på
varje artikel, ger genom växling i färg klart och permanent
besked på att god behandling förverkligats.
Profil- eller sprutgjutningsmaskiner, som icke är
försedda med fullt moderna registrerande instrument, kan på
ett enkelt sätt övervakas vid kritiska punkter med en
mångnyanserande termofärg eller genom periodisk kontroll
med hjälp av termokritor med smältpunkter, utvalda för
avsedda arbetstemperaturer. Termokritor kan även brukas
att fixera temperaturerna hos schabloner, vilka måste
förvärmas före användningen.
Fastän det utan undantag är nödvändigt att veta de
exakta temperaturerna punkt för punkt vid
forskningsarbete, har färgindikatorer där visat sig utgöra ett
synnerligen gott komplement till pyrometrar etc. Det ges även
hundratals exempel, där på grund av läge, rörelse eller
på grund av att objektet ej kan kommas åt under
provningen dessa indikatorer satt många laboratorier i stånd
att bestämma hitintills omätbara temperaturer. Ett
exempel kan här nämnas, nämligen användning av termofärger
vid provning utförd i samband med konstruktion av en
stationär, luftkyld brandspruta. Utsidan av motorn
behandlades med en normal termofärg, som visade
temperaturer nådda vid 180°C (grön) och 185°C (askgrå färg),
under det att en annan termofärg, anbringad runt om
tänd-stiftet, visade en temperatur icke mycket över 155°C
(ljusgrön). Oljebeständiga värmefärger, påsatta cylinderlocket,
visade tydligt värmekoncentrationen runt ventilerna, 225°C
(tegelröd) och 290°C (gräddvit) (Electronic Engng juli
1946). / Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
