Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 4 januari 1947 - Starkström eller svagström för kontroll och övervakning? diskussion mellan Eric Ericsson, Gunnar Jancke, Bertil Bjurel, Gunnar Dahlby, John Nordelöf, Ernst Magnusson, Sten Velander, Gustaf Löfgren, Sven-Erik Lindberg, Ernst Andersson, Bror Hansson, Åke Strandén, Cornelius Berglund, Ulrich Hecht, Ture Persson, Conny Palm, Knut Almström, Tage Holm, Elov Munck af Rosenschöld, Olof Eskendal, Ivar Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii januari 1947
7
Starkström eller svagström
för kontroll och övervakning?
621.398 : 621.311
Efter ett föredrag "Fjärrkontroll inom krafttekniken" i
Svenska Elektroingenjörsföreningen i oktober 1945 (Tekn.
T. 1945 s. 1319) framhölls i diskussionen att det borde
vara möjligt att nedbringa de inom krafttekniken brukliga
dimensionerna genom att använda klenare manöverdon,
mindre instrument och svagströmskabling.
Trafikkontroll-bordet på en större telefonstation framhävdes som en
kontrast till kraftteknikernas kontrollrum. Detta blev
uppslaget till den rundabordskonferens som här refereras.
Civilingenjör Eric Ericsson: Vi teletekniker bör inte
fuska inom krafttekniken men om teleteknikern lär sig
att även tänka krafttekniskt och kraftteknikern teletekniskt
bör vi kunna mötas på halva vägen och tillsammans lösa
problemen. Jag skall därför visa hur vi teletekniker
använder den materiel vi har. Tag ett normalt telefonrelä,
fig. 1. Genom att ändra på data för rulle, fjädergrupper,
ankare etc. kan man få det att fylla de krav, som ställs.
Reläet kan belastas med 2—18 fjädrar och har lågt
effektbehov. Vid fullt utnyttjat lindningsutrymme kräver det ca
0,5 W vid högsta och ca 0,05 W vid lägsta belastning.
Kräves större känslighet användes polariserade reläer. Ett
polariserat relä med mjukjärnsankare kräver ca 5 mW och
behöver känsligheten ökas ytterligare tar vi ett
elektrodynamisk polariserat relä med rörlig spole som behöver
endast 10—1 000 /^W, beroende på det gramtryck, som
önskas.
På en telefonstation finns ett stort antal reläer och
väljare, som vi söker sammanföra i grupper, som bildar
funktionsenheter. Dessa byggs konstruktivt ihop till reläsatser,
som innehåller reläer, kondensatorer etc. och ibland små
väljare. Under de senare skedena av tillverkningen
erbjuder detta stora fördelar, då vi får en stor men dock
lätthanterlig enhet i stället för en massa lösa detaljer.
Ej minst viktig är justeringen. För det enskilda reläet kan
vi använda en tämligen grov normaljustering och vid
slutjusteringen av reläsatsen har man endast att tillse, att
vissa uppställda randvillkor blir uppfyllda. I regel innebär
detta, att endast ett fåtal reläer behöver specialtrimmas.
Fig. 2 visar en reläsats, som förutom normala reläer
innehåller ett polariserat relä, en transformator, ett antal
kondensatorer samt ett s.k. kamskiverelä, som är försett med
Sammandrag av diskussion i Svenska Elektroingenjörsföreningen
den 24 april 1946.
Fig. 1. Normalt telefonrelä.
stegmekanism, som efter ett visst antal impulser påverkar
fjädergruppen. Finns det lediga fjädergruppsplatser kan man
på dessa montera fjädergruppsmotstånd i stället för
fjädergrupper. På telefonstationerna monteras reläsatserna i
stativ (fig. 3), som innehåller stationens fasta kabling,
vilken slutar i jacken. Reläsatserna är försedda med
proppar, som vid monteringen passa in i de fasta jackarna.
Montaget blir därigenom enkelt och man får dessutom den
fördelen, att ett dylikt organ lätt kan bytas ut eller tas
ner för reparation. 1 reläsatser och stationskabling
använder vi alltid lödförbindningar, då vi anser dessa säkrare
än skruvförbindningar, som kan lossna. Dessutom sparas
plats. Jag kan nämna, att en telefonstation på 10 000
abonnenter innehåller ca 60 000 reläer och 2 miljoner löd*
ningar och alla dessa måste vara perfekta.
Det låga priset på telefonmaterielen beror på att det
behövs så stora kvantiteter av lika detaljer, varigenom en
rationell tillverkning kan ordnas. Vid det samarbete L M
Ericsson haft med Asea visade det sig emellertid, att
reläsatserna måste omkonstrueras och att ett annat
monte-ringssätt måste användas. Det största bekymret vållade
oss kulväljaresatsen (fig. 4). Två kulväljare med manöver»
reläer bildar en enhet och bör därför höra samman, men
den kräver ca 300 tabbar i propparna. Dessa har placerats
på kulväljaresatsens baksida och upptar ej dyrbart
front-utrymme.
Nästa fråga, som kraftteknikern ställer, är givetvis: "Vad
kan svagströmsmaterielen prestera?" Vår normala
isolationsstandard är 500 V provspänning och driftspänningen
är i Sverige 24, 36 eller 48 V. I utlandet har man även
60 V. Ur driftsäkerhetssynpunkt får reläerna ej
överbelastas och en silverkontakt bör därför ej få bryta mer än
0,4 A. Vi kan således på sin höjd få en bryteffekt på en
silverkontakt av ca 25 W och det räcker ej långt, då man
Fig. 2. Reläsats med normala
reläer, ett polariserat relä, en
transformator, kondensatorer
och ett kamskiverelä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
