Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 4 januari 1947 - Starkström eller svagström för kontroll och övervakning? diskussion mellan Eric Ericsson, Gunnar Jancke, Bertil Bjurel, Gunnar Dahlby, John Nordelöf, Ernst Magnusson, Sten Velander, Gustaf Löfgren, Sven-Erik Lindberg, Ernst Andersson, Bror Hansson, Åke Strandén, Cornelius Berglund, Ulrich Hecht, Ture Persson, Conny Palm, Knut Almström, Tage Holm, Elov Munck af Rosenschöld, Olof Eskendal, Ivar Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii januari 1947
11
Vidare tillkommer nya transformatorer, generatorer och
linjer, allt efter som belastningen växer. Allt detta skall in i
vårt miniatyrschema och vår manöverutrustning. Om all
kontroll- och övervakningsutrustning vore samlad till ett
kontrollhord, skulle man vara tvungen att avställa all
manöver vid sådana arbeten. Det vågar vi inte, då det
skulle medföra alltför svåra konsekvenser vid störning
på nätet. Nu har vi det hela uppdelat på flera fält
och kan arbeta på vart och ett av dessa utan att störa
systemet i övrigt. Våra maskinister skall dessutom
handskas ined frånskiljare samt arbeta på generatorer och
andra grova saker. Det är inte säkert, att det går så bra, om
de dessemellan skall ta fram förstoringsglas och pincett
för att manövrera från ett kontrollbord för svagström.
De signaler och indikeringar, som förekommer, är av två
olika slag. Vi har signaler för långsam gasutveckling i
transformatorer, lindningskopplare i mellanläge, onormala
temperaturvärden etc. Dessa behöver icke föranleda en
omedelbar brytarutlösning eller dylikt. De kan klaras med
manuella åtgärder från våra maskinister. Dylika signaler
måste indikeras snabbt och tydligt och på ett väl synligt
område i kontrollrummet och förses med tydliga
märkningar, så att maskinisterna kan få reda på var felet är
och vad som skall göras. Våra skyddsreläer för linjer och
transformatorer skall utöva vissa på förhand givna
funktioner, framför allt brytarfrånslagning. Dessa ger sig till
känna genom blink i manöverställarna på kontrollfältet
och genom akustisk signal. Reläernas egna indikeringar har
i allmänhet ej intresse, annat än som efterkontroll och för
klargörande av störningsförloppet. Överskådligheten
minskas, om man plockar in dessa indikeringar i signaltablån
på konlrollbordet. Samtidigt riskerar man, att respekten
avtrubbas för de signaler, soin fordrar uppmärksamhet,
men man kan i vissa fall ha glädje av en gemensam
indikering i tablån av en viss grupp av reläer.
Tilltron till en eventuell övergång till
svagströinsmanövre-ring i våra ställverk är ej så stark. Men jag tror i alla fall
|>å ett gott samarbete och på att vi kan få en hel del
värdefulla impulser från svagströmmarna. Vår användning av
svagström bör dock hållas inom rimliga gränser.
Bjurel: Ett av skälen mot en koncentrerad
kontrollutrustning av svagströmstyp angavs av Jancke vara att
översikten skulle gå förlorad på grund av att alltför många
signaler kommer att sammanföras till ett ställe samt att
starkströmsmannarna har för stora arbetshänder för att
använda våra klena manöverorgan. På det första
påståendet kan jag svara, att det för svagströmsteknikern är en
iätt sak att låta endast de viktigaste signalerna i första
hand komma till synes och utföra utrustningen så, att
sekundära signaler kan framkallas, då dessa behövs. 1
fråga om de stora händerna kan jag säga, att vårt folk
på intet sätt väljes ut med hänsyn till händernas storlek
och ändock går det bra att arbeta med små manöverorgan.
Fig. 9. Effektriktningsrelä för 1 mVA, tålande 10 000 gånger
den ström som svarar mot funktionseffekten.
I våra stationer har inte bara utökningar utan även
ganska omfattande systemomläggningar skett utan
nämnvärda störningar av trafiken. En erforderlig utökning i ett
eventuellt kontrollbord i en kraftanläggning bör kunna
ske under drift utan större olägenhet. Omläggningen borde
vara lättare att utföra här än i en stor automatstation.
När man betänker de relativt komplicerade scheman, som
kännetecknar automatiken i en telefonstation, skulle man
frestas misstänka, att driftsäkerheten ej kan vara så
särskilt hög. Undersökningar, som gjorts i våra kontrollbord,
visar dock, att den övervägande delen av alla fel orsakas
av abonnenterna själva. På ett enda tekniskt fel kommer
50—75 fel av abonnent. För de automatiska
telefonanläggningarna uppgår antalet tekniska fel per 10 000
uppkopplingar till i medeltal 4 för interna förbindelser. Om man
begränsar sig till rena reläfel, blir antalet fel betydligt
mindre. Vid en undersökning omfattande över 80 000
samtalsförbindelser kontrollerade i våra kontrollbord
upptäcktes endast 2 reläfel, av vilket inget berörde kontakterna.
Någon laboratoriemässig undersökning av
kontaktsäkerheten vid tvillingkontakter och enkelkontakter har så vitt
jag vet ej utförts i vårt land, men vi har gjort en
undersökning vid vår största telefonanläggning med reläsystem,
nämligen telefonstationen i Malmö. Undersökningen, som
omfattar inte mindre än 100 miljoner lokala
uppkopplingsförlopp eller 100 miljarder kontaktförlopp, har givit ett
förhållande mellan driftsäkerheten vid enkel- respektive
tvillingkontakter av storleksordningen 100. Eftersom
antalet kontaktfel på tvillingkontakter totalt uppgick till 30
under 3,5 år, mot några tusen vid enkelkontakter, måste
man givetvis räkna med att förhållandet 100 endast anger
Fig. 10. Central med 24
signalpunkter, var och en med sitt
relä; t.h. reläet med två
lampor och kvitteringsknapp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
