Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 4 januari 1947 - Starkström eller svagström för kontroll och övervakning? diskussion mellan Eric Ericsson, Gunnar Jancke, Bertil Bjurel, Gunnar Dahlby, John Nordelöf, Ernst Magnusson, Sten Velander, Gustaf Löfgren, Sven-Erik Lindberg, Ernst Andersson, Bror Hansson, Åke Strandén, Cornelius Berglund, Ulrich Hecht, Ture Persson, Conny Palm, Knut Almström, Tage Holm, Elov Munck af Rosenschöld, Olof Eskendal, Ivar Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 januari 19 Al
13
trollrummet, har till uppgift att ge en översikt över dessa
förhållanden. Ett annat moment i kraftanläggningar, som
bara helt litet har berörts här i kväll, är de tillfällen då
det uppträder en mängd onormala förhållanden, t.ex. stora
strömmar, överspänningar osv. Apparaterna i
kontrollrummen måste då fungera för att få det hela att fungera. Där
man kan frånkoppla hjärnan, kan starkströmstekniken
använda svagström.
Genom skärmar kan man skärma bort reläerna från de
stora variationer, som man får in på ett starkströmsnät
och som ej har någon motsvarighet på telenätet.
Professor Gustaf Löfgr|en: Om det är något som
kraftteknikerna är rädda för, är det lödförbindningarna. Vi har
mycket hellre en relativt grov ledare med
skruvförbind-ning. Lödförbindningar hade vi också tidigare, men de är
nu hos oss ett övervunnet stadium. Man gör nu en
kabelsko, som man klämmer över ledaren, så man slipper
löd-förbindning.
Vi ser driftsäkerhetsproblemet litet annorlunda än
»teleteknikerna. Huvuddelen av Telegrafverkets inkomster
härrör från telefonabonnenternas fasta abonnemang och
räkningen blir inte mindre när störningar inträffat.
Kraftteknikern däremot mister vid ett avbrott leveransen av en
massa kilowattimmar och i vissa fall får han kanske också
betala plikt.
Civilingenjör Svien-Erik Lindberg: Önskemålet att göra
mätaren för mindre effekt är inte orimligt. Hitintills har
man dock funnit, att en mätare, som har ett vridmoment
av 8—10 gcm, står sig bra under årens lopp och kan dra
den belastning, som behövs för räkneverket. Tar man bort
detta och minskar dimensionerna, kan man göra en optisk
överföring, vilket närmast är en prisfråga. Själva storleken
har vi konstruktörer önskat öka i stället för att minska
för att få systemen så långt ifrån varandra som möjligt,
så att mätnoggrannheten blir större. Det är stora krav
som ställs på en mätare. Den skall visa rätt även vid 10 %
last och även kunna tåla stora överströmmar.
Civilingenjör Ernst andersson: Det förvånar mig i viss
mån, att ingen av kraftteknikernas representanter nämnde
något om kraftföretagens fiende nr 1, nämligen åskan och
de atmosfäriska störningarna. Spänningarna mellan
manöverledare och även mellan manöverledare och jord blir
ganska höga och jag tror knappast, att de svagströms
kablar, som finns för ögonblicket, har tillräcklig isola-
Fig. Ii. Manöver, och indikeringsställare för kontrolltavlor;
längst t.h. miniatyr stallare med liten projektionsyta i
tavel-planet.
tionshållfasthet för att klara dessa spänningar, vilket är
en svaghet som minskar deras användbarhet.
Överingenjör Bror Hansson: Skillnaden mellan kraft- och
telekablar är, att kraftkablarna är impregnerade med olja.
När kablar impregneras med olja får de femfaldig
genomslagshållfasthet men samtidigt uppstår en fördubbling eller
tredubbling av kapaciteten. Någon annan skillnad finns
inte. Dimensionerna är ungefär desamma.
Byråingenjör Åke Stranden: Andersson påtalade
åsk-felen. Vi svagströmmare motverkar uppkomsten av åskfel
genom överspänningsskydd. Enligt vår erfarenhet är dessa
skydd relativt effektiva, när det gäller kablarna. I detta
sammanhang vill jag påpeka, att åskfelen många gånger
är farligare vid jordkablar än vid luftkablar. Genom
influensverkan uppstår nämligen avsevärda jordströmmar
även vid urladdning mellan molnen, och dessa strömmar
söker sig till svagströmskablarna, som ofta utgör den bästa
ledande förbindelsen mellan olika markområden.
Det är riktigt att vi vill ha lödförbindningar inom
svag-strömstekniken, men lödningen får ej vara så utförd, atl
den upptar mekaniska påkänningar. Lödningen är bara
till för att förbättra kontaktpunkten. Om en lödpunkt
utsättes för sådan strömbelastning, att tennet smälter, får
förbandet inte brytas, och när tennet åter stelnar, skall
kontakten vara fullgod igen. I vissa fall har vi gått ifrån
lödningen, och i en del brytpunkter har vi aldrig haft lödningar.
Fig. 13. Kontrolltavla 3 X2 m i
Uppsala Elverk för ett 80-tal
understationer. Var och en har
en fellampa samt ett antal
(tillsammans MO) symboler för
frånskiljare, ställbara efter
telefonapparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
