Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 4 januari 1947 - Beräkning av överföringsförluster i kraftledningar, av A Langsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 januari 19 Al
15
Beräkning
av överföringsförluster i kraftledningar
Civilingeniör A Langsberg, Malmö
För bestämning av energiförlusterna i en
ledning fordras kännedom om varaktighetskurvan
för strömbelastningen i ledningen. Vanligen
uppgöras varaktighetskurvor enbart för aktiva och
reaktiva belastningen, vilka emellertid även kunna
läggas till grund för förlustberäkningen, om man
kan bortse från inflytandet av
spänningsvariationerna. För praktiska beräkningar är denna
approximation vanligen tillåten.
Som bekant beräknas effektförlusterna P/ i en
ledning med resistansen R ohm/fas av uttrycket
P/=e7r + E7r (1)
Häri beteckna P2, Q,2 och E[Z respektive aktiv
effekt, reaktiv effekt och spänning i
belastningsändan. Då förlustberäkningen är principiellt lika
för den aktiva och den reaktiva effekten, komma
i den följande framställningen i huvudsak endast
att tas med formler avseende beräkningen för den
aktiva belastningen.
En typisk varaktighetskurva för belastningen i
ett kraftnät visas i fig. 1. Denna är uppgjord i
koordinaterna X och t, varav X utgör
relationstalet mellan det variabla effektvärdet P och
maximala effektvärdet Pmax• X definieras således av
uttrycket
P = X Pmax (2)
t är belastningstiden, och värdet T betecknar
sammanlagda tiden för det belastningsintervall
varaktighetsdiagrammet omfattar.
Den i fig. 1 visade varaktighetskurvan avviker
väsentligt från den gausska normalkurvan, vilket
beror på att belastningarna i ett
distributionsföretag icke variera rent slumpmässigt utan påverkas
bl.a. av årstidernas växlingar och dygnstiden. De
tidstyrda variationerna äro emellertid rätt
likartade för belastningar av samma karaktär.
Effektförlusten i en ledning skrives enligt ovan
P/=CP2-CPmM222 (3)
Momentanvärdet av förlusterna fås således genom
kvadrering av det för den ifrågavarande
överföringen och tidsperioden som konstant betraktade
Pmax-värdet och det mot momentaneffekten sva-
621.315.017
rande A-värdet. Konstanten C f= RjE~ beräknas
ur ledningens data.
Med de använda beteckningarna beräknas enligt
varaktighetsdiagrammet, fig. 1, energiförlusterna
under tidsperioden T till
W/= CPmax2h"dt (4)
o
Varaktighetsdiagrammen bli olika för olika
ut-nyttningstid av belastningen, och i fig. 2 visas ett
antal dylika kurvor för 1 000^ 000 h
utnytt-ningstid, vilka gälla för normala
belastningsförhållanden i distributionsföreningar och
samhällen utan större industrier. Fig. 3 upptar
motsvarande kurvor för distributionsföretag med
utpräglad industribelastning.
Utgår man från de i fig. 2 och 3 visade
varaktighetsdiagrammen, som gälla för T i= 1 år, är
värdet av integraluttrycket i ekvation (4) utom av
belastningens art enbart beroende av
årsbelast-ningens utnyttningstid. I fig. 4 har sålunda
värdet av integralen J Xz clt beräknats för de båda
kurvskarorna. Beroende på förhållandet mellan
industribelastningens och borgerliga
belastningens anpart i totalbelastningen, kan det mot denna
senare svarande värdet av integraluttrycket antas
ligga någonstans inom spridningsfältet mellan
dessa kurvor. I regel är det emellertid så, att de
låga utnyttningstiderna hänföra sig till
belastningar av huvudsakligen borgerlig karaktär, un-
Fig. 1. Normal varaktighetskurva Jör belastningen i ett
distributionsföretag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
