Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 4 januari 1947 - Cigré-konferensen 1946, av Åke T Vrethem och Fredrik Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 januari 19 Al
19
Cigré-konferensen 1946
061.3(100) : 621.311"1946"
Den 27 juni—6 juli 1946 hölls den första kongressen efter
kriget med den Internationella Högspänningskonferensen —
Conférence Internationale des Grands Réseaux Électriques
(Cigré). I kongressen deltog över 1 000 personer från 21
nationer, därav 17 deltagare från Sverige.
Följande sammandrag av viktigare rapporter och
diskussionsinlägg inom olika områden av krafttekniken är i vissa
delar baserat på anteckningar av G Jancke (selektivskydd,
mätapparater), R Nordell (kablar, elektrolytisk korrosion)
och I Herlitz (strömbrytare, överspänningar).
Högspänd likström och storkraftöverföring
Ej mindre än fem svenska rapporter (av W Borgquist,
U Lamm, B Henning, R Lundholm samt B Hansson och
B Bjurström) förelåg. Innehållet i dessa kommer att
refereras i annat sammanhang och återges därför ej här. I
en schweizisk rapport redogjordes för det
utvecklingsarbete, som utförts av Brown Boveri, bl.a. i form av en
försöksanläggning för 13 000 kW (400 A vid 33 kV), och
i en fransk rapport beskrevs en kabelkonstruktion för 400
kV likström. I diskussionen deklarerades från flera håll
ett starkt intresse för en fortsatt utveckling av den
högspända likströmmen genom försöksöverföringar i
"medelstor" skala, tillkomna genom samarbete mellan
elektroindustrier och kraftföretag. Otvivelaktigt har den
framskjutna plats som Cigré 1946, huvudsakligen på svenskt
initiativ, berett den högspända likströmmen, verkat
stimulerande på det internationella intresset för denna. Helt
naturligt kom diskussionen både vid rapporternas be
handling i Cigré och vid det sammanträde, som under
Paris-mötet hölls i den nybildade studiekommittén för
högspänd likström, att i rätt stor utsträckning röra sig om de
olika ländernas storkraftöverföringsproblem i stort, planer
på växelströmsanläggningar för högre spänning än 200 kV,
valet mellan högspänd växelström och högspänd likström
för framtida "super power system" etc.
I Frankrike bygger man nu en 200 kV dubbelledning
från Breuil i Massif Central till Chevilly utanför Paris,
med stolpar m.m. dimensionerade för en senare
ombyggnad till 400 kV. En påkostad försöksstation har
upprättats i Chevilly, ansluten till en 1 km lång försöksledning
för 400 kV. Här skall utföras långtidsförsök beträffande
koronaförluster, radiostörningar etc. vid 400—500 kV
spänning och olika typer av linor; i Cigré-diskussionen
deklarerade fransmännen sig beredda att även göra motsvarande
mätningar vid höga likspänningar.
I USA hyser man för närvarande ett livligt intresse för
seriekondensatorn som ett medel att eliminera den
begränsning av överföringseffekten till oekonomiskt låga
värden, som stabilitetsproblemet framtvingar vid långa
200 kV överföringar; som exempel nämndes ett projekt
för en 650 km lång 200 kV överföring, där den stabilt
överförbara effekten med hjälp av seriekondensatorer
skulle bringas upp från 75 MW till det för ledningen mest
ekonomiska värdet, 160 MW.
De egyptiska planerna på kraftuttagning från
Assuandammen innefattar också en lång kraftöverföring, för
vilken man överväger högspänd växelström eller likström.
Till likströmmens förmån talar här ett alldeles speciellt
skäl: fallhöjden i Assuan-stationen kommer att variera
mellan 10 och 32 m; likströmsöverföringen tillåter god-
Sammandrag av anföranden i Svenska Elektroingenjörsföreningen
den 17 september 1946.
tyckligt varvtal på generatorerna, varför man kan köra
turbinerna med det varvtal, som vid den för tillfället
rådande fallhöjden ger den bästa verkningsgraden.
Parallelldrift
Elektrisk turbinreglering, liksom över huvud taget
reglering av kraftutbytet vid samköming, ägnades ett livligt
intresse. Franska, schweiziska och amerikanska rapporter
redogjorde för principundersökningar, konstruktioner och
drifterfarenheter.
Intressanta nyheter beskrevs och demonstrerades i fråga
om fjärrövervakningsinstrument, störningsskrivare och
automatiska nätoscillografer. Både vid studium av
rapporterna och vid besök på franska kraftanläggningar kunde
man göra den iakttagelsen, att vi i Sverige klarar
samkörningen med ett verkligt minimum av övervakningspersonal
och övervakningsanordningar jämfört med i Frankrike.
En ny fransk störningsskrivare registrerar med sju
pennor strömmar, spänningar etc. vid en störning med sådan
skrivhastighet, att momentanvärdena registreras.
Registreringen börjar ca 0,5 s före störningens inträdande. Ett
annat intressant franskt drifthjälpmedel medger fjärrmätning
av faslägen och kan närmast karakteriseras som ett
fjärr-synkronoskop; det underlättar väsentligt återupptagandet
av samkörningen av olika kraftblock efter en störning.
Stabilitetsproblemet vid driftstörningar behandlades bl.a.
i en svensk rapport (Herlitz), som blir refererad i annat
sammanhang. I en fransk rapport framlades ett teoretiskt
intressant men ofullständigt genomarbetat förslag att med
hjälp av serielindade matare öka regleringssnabbheten och
därmed långa överföringars stabilitet; principen är att
mataren snabbt skall uppmagnetiseras av den ökning i
magnetiseringsströmmen som plötsligt uppstår vid en
kortslutning. Även från Schweiz förelåg en utredning om
möjligheterna att förbättra stabiliteten genom
regleringsåtgärder; anordningarnas betydelse för stabiliteten vid
kortslutningar föreföll dock ganska oklar.
Strömbrytare
Flera rapporter behandlade mer eller mindre nya
konstruktioner. Särskilt i anslutning till en schweizisk rapport
om tryckluftbrytare för 400 kV utspann sig en animerad
diskussion om oljefattiga brytare kontra tryckluftbrytare.
Inläggen, de flesta från engelskt, franskt och schweiziskt
håll, fick emellertid mest formen av ett försvar för de olika
firmornas praxis och gav föga nytt.
Automatisk snabbåterinkoppling behandlades i ett stort
antal rapporter och diskuterades såväl ur teoretisk
synpunkt som beträffande drifterfarenheter. En amerikansk
rapport redgjorde för mycket gynnsamma erfarenheter
med enpolig snabbåterinkoppling på ett 130 kV nät. Från
svensk sida redogjordes dels för drifterfarenheter av
snabbåterinkoppling på 10—40 kV nät (detta bl.a. i opposition
till en del kuriösa påståenden i rapporter och diskussion,
enligt vilka möjligheten till och värdet av
snabbåterinkoppling på dylika "mellanspänningsnät" ifrågasattes), dels
för försök och drifterfarenheter av snabbåterinkoppling
på 130 och 200 kV nät. Vi synes här beträffande
snabb-återinkopplingens. praktiska användning ha kommit längre
än europeisk praxis i allmänhet och synes vara ensamma
i världen om att tillämpa snabbåterinkoppling på 200 kV
linjer.
Ett möte med Cigrés studiekommitté för strömbrytare
ägnade sitt huvudintresse åt frågan om återvändande
spänning och normalisering av egenfrekvensen vid provning
av strömbrytare. Egenfrekvensen i befintliga laboratorier
och ledningsnät skall studeras som underlag för det
fortsatta arbetet.
Reläer och selektivskydd
En engelsk rapport redogjorde för erfarenheterna av
reläskyddet under krigsåren 1939—1945, då felfrekvensen var
närmare fyra gånger högre än under fredstid. De militära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
