Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 4 januari 1947 - Cigré-konferensen 1946, av Åke T Vrethem och Fredrik Dahlgren - Hjälpmedel vid ekoradionavigering, av g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
TEKNISK TIDSKRIFT
kemiska anläggningar ofta utföres 30- eller 60-puls
likriktare, varvid det höga pulstalet erhålles medelst ett
flertal transformatorer.
I en jämförelse mellan enanodiga och fleranodiga
likriktare påpekar Storsand, Schweiz, att den enanodiga
likriktaren först fördes i marknaden men snart efterträddes
av den fleranodiga. Numera är tendensen ej blott i
Amerika utan även i viss mån i Europa att återgå till den
enanodiga, speciellt för höga spänningar och höga
strömmar. Storsand gav en kritisk analys i tabellform av de
olika typernas företräden samt visade, att de kompletterar
varandra och att de båda har sitt fulla berättigande.
Forssell, Sverige, behandlade övertonsströmmar
förorsakade av likriktare i växelströmsnät samt metoder att
hindra resonansfenomen i system innehållande
kondensatorer. Rapporten ger en klar översikt över förloppen,
med utgångspunkt i att likriktaren utgör en generator för
strömmar, vilka måste flyta fram genom
växelströmsnätets kortslutningsimpedans. Allmänna formler ges för
de olika komponenternas spänningar i system med
kondensatorer. Därefter lämnas ett par numeriska exempel på
anläggningar, vilka genomräknats med hänsyn till åtgärder
för förebyggande av resonans och för skydd av
kondensatorer mot övertonsöverbelastning.
En fransk rapport inom samma område (Laurent)
behandlar bl.a. svängningar på homogena kraftledningar, där
resonans kan uppstå vid vissa toner, samt möjligheterna
att hindra skadliga spänningar medelst resonansshuntar.
Synkrongeneratorer
De framlagda rapporterna berörde i stort sett frågan om
synkron stabilitet och i samband härmed moderna
synpunkter rörande generatorernas magnetisering. Artificiell
stabilitet innebär, att man genom magnetreglering som
funktion av synkrona vinkeln kan få två maskiner att
samarbeta stabilt, även om den inbördes polhjulsvinkeln
överstiger 90°, framhöll Frey, Schweiz. Upp till en viss
vinkel, som är större än 90°, låter sig detta göra med
magnetreglering som funktion av endast polhjulsvinkeln,
medan vid ett område mellan nämnda vinkel och 180^
reglering måste ske som funktion av såväl vinkeln som
dess tidsderivata. Dessa åtgärder innebär väsentliga
fördelar för höjande av den statiska överföringsförmågan men
ställer stora krav på magnetiseringsutrustningen. —
Dar-rieus, Frankrike, visade, att man kan erhålla stabil drift
utan att kosta på sig reaktorer och seriekondensatorer på
linjen genom att i stället arbeta i generatorns
magnetisering. En anordning för seriemagnetisering med
dynamisk kompoundering bygger på den strömstöt i
magnetlindningen, som alltid framkallas av en strömändring i
ankaret vid inträffande störning. Den ömsesidiga
induktans (motmagnetiseringstransformator), som är
erforderlig för att upphäva ömsinduktansen inom
magnetlindningen, kan överdimensioneras så, att man vid dynamisk
strömökning hos huvudfältet får en automatisk ökning av
generatorns magnetfält. Metoden innebär alltså en
övertrans-formering till den fältkrets, i vilken snabbregleringen sker.
Med hänsyn till olika magnetiseringssystems förmåga att
hastigt ingripa vid störningar skiljer man mellan
kontrollerade och spontana impulssystem. De kontrollerade
ini-pulssystemen arbetar snabbt vid viss spänningsändring.
Hit hör alla vanliga spänningsregulatorer, ävensom den
kombination som innehåller dels en vanlig regulator, dels
en i en särskild magnetlindning hos mataren arbetande
impulsmagnetisering, som plötsligt inkopplas vid kraftig
störning. Vid spontana impulssystem startas den snabba
övermagnetiseringen direkt av strömmen i
generatorlind-ningen. Principerna för denna anordning omnämnes i
Darrieus’ rapport. David, Frankrike, gav en serie
tillämpningar av denna princip och angav särskilt en
modifikation, där rotorströmmens variation övertransformeras till
magnetiseringskretsen hos en liten serietillsatsmaskin i
huvudmatarens fältlindning.
Stabilitetsproblem vid hopkopplade kraftnät i provinsen
Quebec, Canada, berördes av Morse. Systemet innehåller
16 större generatorstationer och flera mindre med en total
effekt av ca 3 000 MW. Rapporten innehåller intressanta
uppgifter om drifterfarenheter vid hårt belastade linjer,
huvudsakligen för 154 kV. Resultat nämnes angående
beräkningar med "network analyzer", vilka visar stabiliteten
vid olika bryttider samt med snabbåterinkoppling och med
enfasig brytning vid enkla jordfel (nollpunkten
direkt-jordadj. Av intresse är, att stora likriktare ej störde driften,
när de var fleranodiga och följaktligen hade konstant
hållström. Vid fall av ignitroner med tändningen driven av
en liten synkronmotor uppstod vid vissa störningar
fasförskjutning resulterande i aktiv effektpendling, som
arbetade upp sig till urfasfall.
Herlitz’ rapport om stabilitetsgränser vid långa
kraftledningar tar visserligen i första hand ej sikte på
generatorerna men kan anknytas till detta kapitel då den
behandlar den synkrona stabiliteten. Författaren ger en
allmän översikt av stabilitetsförhållandenas läge. Rapportens
främsta förtjänst synes mig ligga däri, att den ger enkla
och lätthanterliga regler för den numeriska beräkningen
av tillåtliga relä- och brytartider för olika förhållanden
samt för den stationärt överförbara effekten vid viss given
marginal till den statiska gränsen. Vidare bemötes vissa
överdrifter rörande betydelsen av naturlig belastning,
linjekapacitans vid kortslutningar, hänsyn till linjelängder
större än kvartsvåg etc.
Slutligen kan nämnas en rapport av Horsley och Coates,
England, om spolkrympning vid turbogeneratorer. Vid
varje uppkörning och uppvärmning av ledarna med därpå
följande avsvalning sker en krympning i axiell led.
Effekten är alltså ackumulerande. Fenomenet är mest utpräglat
vid långa rotorer med stor diameter. Författarna
redogjorde för friktionsteorin som förklaring av fenomenet. I
allmänhet föreligger ingen fara, om ledartemperaturen
hålles under 100°.
Diskussionen om generatorerna j samband med
stabilitetsfrågan berörde i stor omfattning dämplindningens
lämpligaste utförande, alltså huruvida den bör vara burformad
och sålunda högeffektiv mot pendlingar men samtidigt
innebärande kortslutning av längsfältet eller om den bör
vara utförd som enbart tvärfältlindning.
Fredrik Dahlgren
Hjälpmedel vid ekoradionavigering. Vid användning av
ekoradio för navigering i farvatten, där närmaste kust
saknar karakteristisk kontur eller är låg eller ligger utom
ekoradiobildens räckvidd, finnes ett klart behov av att
förbättra reflexionsförmågan hos eller på annat sätt i
eko-radiohänseende särskilt markera vissa fixpunkter, t.ex.
fyrar, fyrskepp, bojar, låga skär, uddar osv. Olika system
och metoder härför har utvecklats och föreslagits.
Grundelementet hos en hörnreflektor består av tre
vinkelrätt mot varandra ställda plåtskivor: "ett avskuret hörn
av en ihålig kub". Ett sådant hörn har den egenskapen,
att det reflekterar varje inom dess rymdvinkel infallande
våg i den riktning, varifrån vågen kommit, på samma sätt
som ett cykelkattöga reflekterar ljuset. Reflexionsförmågan
hos ett sådant hörn är långt större än hos ett betydligt
större "vanligt föremål" (som ger diffus reflexion).
Två sätt att anordna hörnreflektorer för täckning av 360°
horisont bar prövats. Det ena visas i fig. 1: tre kvadratiska,
varandra skärande plåtar, anordnade så, att de bildar åtta
hörn, av vilka sex kan utnyttjas för den horisontella
strålningen genom lämplig orientering av reflektorpjäsen.
Det andra framgår av fig. 2: fem separata hörn,
arrangerade på en lämpligt tillbockad bottenplåt. Denna senare
anordning är måhända något lättare att utföra med
erforderlig noggrannhet (de räta vinklarna mellan hörnens
sidor måste innehållas med en tolerans av mindre än 1°),
men i övrigt anses de båda typerna ungefär likvärdiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
