Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 4 januari 1947 - Hjälpmedel vid ekoradionavigering, av g - Consol-radiofyr i bruk i Norge, av W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii januari 1947
23
Fig. 1. Åtta hörnreflektorer,
erhållna av tre mot
varandra vinkelräta plåtar.
Fig. 2. Fem hörnreflektorer
för 360° horisontalverkan,
monterade på gemensam
bottenplåt.
De reflektorer, som använts vid gjorda försök (3 cm
våglängd), hade måttet a>= ca 60 cm. En sådan reflektor,
monterad på en medelstor boj, ökar "synvidden" i fråga om
bojen från ca 6 till ca 16 km. Kanske ännu viktigare är
dock, att en sådan boj tack vare reflektorn alltid med
säkerhet kan iakttas på ekoradiobilden även om denna
uppvisar störningar på grund av grov sjögång ("sea clutter").
För identifieringens underlättande kan flera bojar e.d.
med reflektorer placeras så att de bildar någon lätt
igenkännbar "figur". Så har det t.ex. befunnits lämpligt med
fyra bojar, bildande ett T. Bästa avstånd mellan bojarna
var ca 350 m.
Det är uppenbart att hörnreflektorerna, trots erforderlig
stor noggrannhet vid tillverkningen, är mycket billigare än
varje slag av radioapparatur med liknande uppgift.
Hörnreflektorer får även stor livslängd och kräver icke, några
nämnvärda underhållskostnader. I enkelhet och pålitlighet
torde de ej kunna överträffas av någon annan anordning.
En ekoradiofyr består av en mottagare och en sändare.
Mottagaren är ständigt tillkopplad. När den nås av en
ekoradiosignal påverkar den sändaren, som med minsta
möjliga tidsutdräkt (någon mikrosekund) återutsänder en
svarssignal. Denna kan ges en viss kod, varvid
ekoradio-fyrens ungefärliga uppställningsplats markeras med
motsvarande ljuskod på ekoradiomottagarens bildskiva.
Två typer av ekoradiofyrar har utvecklats under kriget,
den ena i USA och den andra i England. I tekniskt
hänseende uppvisar de rätt stora olikheter men i fråga om
användningssätt och företräden är de i stort sett jämbördiga.
För navigering i trånga farvatten kan ekoradiofyrar
icke förutses bli lämpliga, emedan de alltid ger ett visst
avståndsfel (minst 200 m) och även en viss osäkerhet i
bäring. I sådana vatten har å andra sidan hörnreflektorer
visat sig utmärkt väl användbara; man förutser t.ex.
allmän användning därav i alla brittiska hamnområden.
För kustnavigering och angöring torde ekoradiofyrar nog
komma att få betydelsefulla uppgifter, men icke någon av
de hittills utvecklade typerna är idealisk. För att den
framtida utvecklingen skall kunna bedrivas målmedvetet och
enhetligt är det angeläget och nödvändigt att
internationella överenskommelser inom ekoradioområdet kommer till
stånd (föredrag av A G BOGUE vid
radionavigeringskonfe-rens i London, maj 1946). g
Consol-radiofyr i bruk i Norge. Under kriget uppförde
tyskarna ca 40 km S Stavanger en kombinerad cirkulär
och riktad radiofyr enligt Consol-systemet, vilken nu är
försöksvis i drift som navigatoriskt långdistansh jälpmedel
för luftfarten och sjöfarten. Signaler ges dygnet om.
Den cirkulära sändningen är avsedd för pejling på
vanligt sätt med pejlmottagare. Den riktade sändningen kan
användas för noggrann bäringsbestämning på stora
avstånd, under förutsättning att den ungefärliga bäringen till
radiofyren är känd. Denna kan bestämmas t.ex. genom
grovpejling av den cirkulära sändningen.
Sändningen sker i 2 min perioder med 1 min uppehåll
mellan perioderna. Under periodens första minut sändes
cirkulärt fyrens igenkänningssignal, åtföljd av en
kontinuerlig signal. Under periodens andra minut är sändningen
riktad. De användbara sändningsområdena utgörs då av
två sektorer om vardera ca 120°, nämligen en mellan 6,8°
och 127° samt en mellan 186,8° och 307° (endast den
förstnämnda är utritad i fig. 1). Vardera av dessa sektorer
är uppdelad i tio delsektorer, av vilka mittsektorerna har
en bredd av 10° och de övriga en större bredd ju längre
de ligger från mitten.
Vid sändningsminutens början utsändes punkter i de med
A markerade sektorerna och streck i de med B markerade
sektorerna. Under de 60 s sändningen varar vrider sig
sektorerna medurs och med konstant hastighet så mycket,
att vid sändningsperiodens slut streck sändes i A-sektorerna
och punkter i ß-sektorerna. Sändningstakten är en punkt
resp. ett streck i sekunden. Under den riktade (andra)
sändningsminuten sändes alltså i varannan sektor 60
punkter och i varannan 60 streck. Gränserna mellan sektorerna
markeras av linjer, "strålar", på vilka punkter och streck
sammanfaller till en oavbruten signal.
När man skall använda de riktade signalerna för
riktningsbestämning, har man att först utröna i vilken sektor
man befinner sig. Detta kan lämpligen ske genom vanlig
radiopejling under sändningens första del, då den nästan
minutlånga kontinuerliga signalen utsändes. Har man
konstaterat, att man befinner sig t.ex. någonstans inom
delsektorn 67—77°, som är en A-sektor, hör man under
sändningsperiodens andra minut först ett antal punkter och
därefter ett antal streck, låt oss säga 25 punkter och 35
streck. Sammanlagda antalet punkter och streck är ju 60.
Varje punkt representerar en viss vinkel, i detta fall
10°/601= 1/6°, varför radiofyrens rättvisande bäring til!
lyssnaren är 67° + 26/6°;= 71°20\
Consol-systemets tillförlitlighet anses vara god över såväl
vatten som land under dagen, medan om natten
rymdvågorna verkar minskande på noggrannheten. Tillförlitligheten
beror ytterligare av mottagarens avstånd från fyren samt
positionslinjens läge i förhållande till de båda användbara
sektorernas mittlinjer. På avstånd mellan 650 och 750 km
är felen störst och de minskas vid större och mindre
avstånd. På distanser över 900 km tar rymdvågorna
överhand över markvågorna och tillförlitligheten växer med
avståndet från fyren. På kortare avstånd än 40 km är
systemet över huvud taget icke användbart (Underr. Sjöf.,
1946 nr 40; Sv. Flagg 15 aug. 1946). W S
Fig. 1. Stavangerfyrens mot havet riktade sändningssektor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
