- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
42

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 11 januari 1947 - Gruvbrytning och anrikning i USA. Anrikning, av Fredrik Mogensen - Gruvbrytning och anrikning i USA. Sjunk- och flytprocessen i USA, av Lars E Berglund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

TEKNISK TIDSKRIFT

hålla tillfredsställande resultat genom
borttagande av grovt avfall på ett tidigt stadium,
nedmalning av motsvarande grova förkoncentrat till
< 0,14 mm och flotation av antingen
malmmineralen eller kiselsyremineralen. 3 ton råmalm
skulle ge 1 ton koncentrat, som sedan skulle
sintras. Några försök med rennförfarandet
eller andra semimetallurgiska
anrikningsprocesser har jag ej sett refererade. För närvarande
kostar Mesabi-malmen 5,00—5,50 $/t i Lower
Lake ports. Taconite-sintern beräknas kosta
6,20 $/t. Vid ca 55 % Fe hos malmen, 62 % Fe
hos sintern, blir unitprisen för dem resp. ca 9,0
och 10,0 cent. Sintern anses bli så mycket mera
lämpad för masugnarna, att tackjärnspriset ej
skulle behöva öka.

Jag har framdragit detta exempel, dels därför
att det kanske har ett särskilt intresse för många,
dels därför att det säkert är det mest
vittfam-nande anrikningsprojekt, som någonsin
framlagts.

Sjunk- och flytprocessen i USA

Bergsingenjör Lars E Berglund, Yxsjöberg

’"Heavy media separation" eller såsom den här
nedan försöksvis kallats, sjunk- och flytprocessen,
är en anrikningsmetod, som får allt större
användning i USA. Denna nya anrikningsmetod —
den första anläggningen i driftskala igångsattes
1939 — användes framför allt för bly- och
zinkmalmer samt järnmalmer men även för magnesit,
granat, cassiterit, kol m.m.

Den, som först på allvar arbetade med denna
metod, var en amerikansk gruvingenjör G E
Wuensch, som sedan slog sig samman med Victor
Rakowsky och Henry Wade och fullbordade den
process, som nu i USA går under namnet "Heavy
media separation" och lanseras av American
Cyanamid Company. Med denna metod
behandlar man gods i allmänhet liggande mellan 2" och
10 mesh. Det, som ligger under denna gräns, får
man behandla med vanliga anrikningsmetoder.
Man arbetar emellertid intensivt på att sänka
denna undre gräns och på laboratoriet har man
kommit ned till 48 mesh. Man kan med
sjunk-och flytprocessen skilja två mineral med en så
liten specifik viktskillnad som 0,1 från varandra.
De malmer, som lämpa sig bäst för denna
process, äro i grova drag: gångartade fyndigheter,
där man vid brytningen får med en hel del
sidosten; malmer, som innehålla värdefulla mineral
såsom ådror eller skikt i gråberget; malmer,
vilkas värdefulla beståndsdelar frigöras genom
krossning och målning till 10 mesh eller grövre.
Man torde nog kunna säga, att överallt, där man

har någon sorts plockning för hand, där kan man
misstänka, att sjunk- och flytmetoden går att
använda. I de flesta fall lönar det sig säkert att
prova, om man icke kan ha nytta av metoden.
Man kan säga, att den har tre huvuduppgifter:
att ta bort en stor mängd gråberg och lämna en
relativt lågprocentig men betydligt mindre
produkt för fortsatt anrikning med vanliga metoder;

att i en operation lämna en färdig slig och ett
avfall, som man kan släppa ut;
att göra en färdig slig och en mellanprodukt som
man sedan får behandla med andra metoder.

Tack vare den låga driftkostnaden möjliggör
sjunk- och flytprocessen omkörning av gamla
varp- och avfallshögar, som ej lönar sig med
andra metoder.

Genom att använda denna process, som för en
låg kostnad tar bort gråberget ur malmen, kan
man ofta i gruvan använda sig av en billigare
brytningsmetod, då man ej behöver vara så rädd
för en gråbergsutspädning.

Principen för sjunk- och flytprocessen består i
korthet av att nedsläppa malmen i en suspension
med en specifik vikt liggande mellan
malmmineralens och gråbergsmineralens. Härvid sjunka de
förra, under det att de senare flyta upp till ytan.
Suspensionen består i allmänhet av finmalen
blyglans eller kiseljärn såsom medier uppslammade
i vatten. Då blyglansen i USA allt mer fått stå
tillbaka för kisel järnet som medium, kommer jag
i fortsättningen huvudsakligen att behandla
sjunk och flyt med magnetiskt medium dvs.
kiseljärn eller magnetitslig.

Det gods, som skall behandlas med sjunk- och
flytmetoden krossas först beroende på malmens
natur till en största styckestorlek av l"—2’ och
siktas sedan på en 10 mesh sikt, varvid man
tvättar godset noga, så att inget onödigt siam följer
med godset in i processen.

Från sikten släpps malmen ned i en upp- och
nedvänd kon, fylld med medium av önskad spe
cifik vikt (se fig. 1). Detta fylles också på könen

Fig. 1. Flytschema för sjunk- och flytprocessen. A sikt före
könen; B kon; C dränerings- och tvätt sikt; D
magneti-seringsspole; E Dorr-förtjockare; F magnetisk separator;
G avvattnare; H avmagnetiseringsspole.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free