Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 11 januari 1947 - Gruvbrytning och anrikning i USA. Sjunk- och flytprocessen i USA, av Lars E Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii januari 1947
43
Fig. 2. Reningskrets för magnetiskt medium. A
magnetise-ringsspole; B Dorr-förtjockare; C och D magnetiska
separatorer av Crockettyp; E avvattnare (Akins-densifier av
spiraltyp); F avmagnetiseringsspole.
oavbrutet, så att en del medium flyter av med
det lättare materialet över ett bräddavlopp, under
det att det tyngre materialet sjunker till botten
och tillsammans med en del medium rinner ur
könen och ned till en mammutpump, som
pumpar upp denna sjunkprodukt på en sikt. Denna
är på längden delad i två delar. På den ena går
flytprodukten på den andra sjunkprodukten. För
det mesta är det ju sjunkprodukten man vill ha
tag på, då ju malmmineralen i allmänhet äro
tyngre än gråberget.
På sikten används först ingen tvättning, utan
mediet siktas ifrån med ungefär samma specifika
vikt som i könen och kan därför omedelbart
pumpas tillbaka till könen, under det att på den
sista delen av sikten produkterna befrias från
kvarsittande medium genom tvättning. Vid
mindre anläggningar användes samma sikt för båda
dessa operationer. Vid större anläggningar
använder man sig av separata siktar.
Det avtvättade mediet, som dels är för utspätt,
dels för förorenat av siam från berget, måste,
innan det återsändes till könen, dels upptjockas,
dels renas, vilket, när det gäller kiseljärn eller
magnetit, sker på magnetisk väg. Fig. 2
åskådliggör en sådan magnetisk reningskrets.
Från tvättsikten går godset ned i en förtjockare,
sedan det först passerat en magnetiseringsspole
för att kornen bättre skall flocka ihop sig. Från
förtjockaren pumpas sedan vattnet, som flyter
över bräddavloppet, tillbaka till sikten som
tvättvatten, under det det upptjockade godset går till
en magnetisk separator för att renas. Vid större
anläggningar renas avfallet från den första
sep-parationen ytterligare på en eller flera
separatorer, innan det går ut som avfall eller eventuellt
sändes till flotation. Separatorerna äro i
allmänhet Dings Crockett typ. Koncentrat från
separatorerna går sedan vid större anläggningar till
ännu en förtjockare och sedan till en avvattnare
Vid mindre anläggningar användes ingen
förtjockare, utan godset går direkt till avvattnaren. I
allmänhet används en Akins densifier med
variabelt varvtal på spiralen, vilken är höj- och
sänkbar, varigenom man kan variera
vattenhalten, dvs. specifika vikten, på det avvattnade
godset och dessutom användes avvattnaren som
en sorts förråd för mediet. Från avvattnaren pum
pas mediet via en avmagnetiseringsspole tillbaka
till könen. Avmagnetiseringen sker för att få
mediet disperst igen, när det sändes in i könen.
Denna rening av mediet är mycket viktig, tv
kommer för mycket fint siam och kolloidala
partiklar med i mediet, sjunker specifika vikten och
dessutom blir mediet för visköst och separationen
går sämre. Vid reningen avgår ur kretsen endast
avfallet från separatorn och där är således det
enda ställe, där man kan förlora medium, som i
allmänhet är dyrt. Krossat kiseljärn kostar
exempelvis ca 300 kr/t. Förlusten av medium får ej
överstiga 400 g/t i en välskött anläggning, men
den är ofta betydligt mindre beroende bl.a. på
ingående godsets beskaffenhet. I fig. 3 synes ett par
olika kontyper. Könen som är upp- och nedvänd,
har 65—70° lutning på sidorna och ett par
biandarvingar fästa på en ihålig axel, som roterar,
med 4—7 r/m. Dessas uppgift är att med
gummi-rakor, som släpa mot konmanteln, hålla denna
ren, så att icke mediet lägger sig på den.
Dessutom hjälpa de i någon mån till att hålla mediet
uppslammat.
På den vanligaste typen för mindre koner har
man en yttre mammutpump och mediet
inkommer genom den ihåliga axeln. Det bör fördelas så
jämnt i könen som möjligt och införes därför på
olika höjd i könen. Könens diameter kan gå upp
till 15’, då man kan mata på 300—500 t/h
beroende på bergets egenskaper. Den minsta könen för
kommersiell drift är 5’ i diameter och kan
behandla ca 10 t/h. Man kan även använda den
ihåliga axeln som mammutpump.
A och O vid skötseln av könen är att hålla den
specifika vikt, som man har funnit vara den
lämpligaste för ifrågavarande malm, konstant. 1
allmänhet har man en skillnad i specifik vikt
mellan ytan och botten på könen av 0,15—0,25.
Kontrollen av specifika vikten sker genom att
väga exempelvis 1 liter medium, som man prov-
Tiychluft
Tryrhluft
Fig. 3. Olika typer av koner, t.v. kon med utvändig
mammutpump; t.h. kon med biandarvingarnas ihåliga axet
tjänstgörande som mammutpump.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
