- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
49

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 18 januari 1947 - Tendenser inom amerikansk ångteknik, av Torsten Wykman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ii januari 1947 61

Tendenser inom amerikansk ångteknik

Civilingenjör Torslen Wykman, Södertälje

Under normala tider brukar svenska ångtekniker
ofta besöka USA för att studera utvecklingen där
inom sitt gebit. Detta har emellertid ej varit
möjligt under krigsåren och vi har här i Sverige haft
ganska lite reda på vad som hänt där på det
ångtekniska området under de senaste fem åren, då
av förklarliga skäl ganska litet publicerats
härom. Intryck från en resa i USA hösten 1945 kan
därför vara av intresse.

De anläggningar, som jag har varit i kontakt
med och besökt, har på något undantag när
varit relativt stora ångkraftverk. Det är nämligen
så att vi, när det gäller mindre och medelstora
anläggningar, faktiskt ligger före amerikanarna
i fråga om pann- och turbinutrustning. Det
verkar som om amerikanarna i regel inte
intresserade sig så värst mycket för hög ekonomi hos
mindre ånganläggningar, vilket är rätt märkligt, dä
dessa dock representerar den absolut
överväldigande majoriteten, även om man räknar i genererad
ångmängd. Vid de större kraftverken däremot
lägger man ner mycket arbete och pengar på att
få förstklassiga anläggningar och dessa är
därför mest intressanta att studera; man måste dock
vara ganska försiktig, när man vill försöka
utnyttja de amerikanska erfarenheterna på våra
ånganläggningar, då bränslepriser,
utnyttnings-grader m.m. äro rätt olikartade här och i USA.

Under den senaste 10-årsperioden har ett
mycket stort antal ånganläggningar kommit till i
USA, såväl industriella som för ren
kraftverksdrift. Många av dem är mycket stora, med
pannenheter för upp till 500 t/h genererad ångmängd.
I fråga om kraftverken har det i de flesta fallen
gällt modernisering av äldre stationer. Vid dylika
moderniseringar använder man ofta de
befintliga lågtrycksturbinerna, om dessa är i gott skick,
och kopplar endast till en mottrycksturbin, som
i så fall utföres för relativt högt
admissions-tryck. Dylika "topping units" är synnerligen
vanliga i Amerika. Det är givetvis vid sådana
installationer viktigt, att "påkopplingsturbinen"
kan utföras för så högt tryck som möjligt och
motsvarande ångtemperatur och de många
installationerna av topping units har säkerligen i
hög grad bidragit till att tryck och temperaturer
drivits i höjden så snabbt under senare år.

Under själva krigsåren 1941—1945 har man till

Föredrag i avd. Mekanik den 12 mars 1946.

621.1(73)
621.311.22(73)

följd av materialrestriktioner byggt relativt få nya
ånganläggningar och de, som byggts, har i regel
varit avsedda för krigsviktiga industrier.
Anläggningarna har av samma orsak, alltså
materialsvårigheter, ej heller varit på något sätt extrema,
exempelvis med avseende på tryck och
temperaturer, utan man har följt mera traditionella
principer vid konstruktionen.

Ångtryck och ångtemperaturer

Det högsta ångtryck, som för närvarande
användes i kommersiell drift i USA, är 170 at Ö.
Det är en enda anläggning, Twin Branch, som
gick in för detta höga tryck i samband med
modernisering av kraftstationen år 1940.
Ångtemperaturen är 510°G. Man har vid denna anläggning
gjort en hel del intressanta erfarenheter, som jag
skall komma till längre fram. Utom Twin Branch
finns det tills vidare endast ett kraftverk till,
som arbetar med ett mera exceptionellt tryck,
nämligen 130 at ö.

Med undantag för dessa två anläggningar kan
man annars, när det gäller ångpannor av
storlekar över ca 125 t/h, urskilja två huvudgrupper,
den ena arbetande med tryck mellan 90 och 110
atö och en ångtemperatur av 500—510°G, den
andra med tryck mellan 55 och 65 at ö och en
ångtemperatur av ca 480°C. Dessa båda grupper
är ungefär lika stora och omfattar de allra flesta
anläggningar av ifrågavarande storlek. Jag kan
nämna, att intill 1942 fanns i USA inte mindre
än ca 200 större pannor i drift med tryck mellan
90 och 110 atö.

Vad ångtemperaturen beträffar anser inan, att
510°G är den högsta ångtemperatur, som det för
närvarande är rådligt att arbeta med. Det finns
visserligen ett par nyare anläggningar, som
använder så hög temperatur på ångan som 540°C,
eller där i varje fall turbinerna är byggda för
denna temperatur, men man har för lite
erfarenhet av dessa höga temperaturer ännu och tvekar
därför att gå över 510°C. Restriktionerna på
material för civila ändamål under kriget har ju
också gjort, att man ej haft möjligheter att bygga
anläggningar för de allra högsta temperaturer
under de senaste åren, då detta ju kräver mycket
högklassiga legerade material i överhettare,
turbiner och armatur.

Praktiskt taget inga av de nyare installationerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free