Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 18 januari 1947 - Folkvaror »Svensk garanti», av Erik Swartling - Sjöhistorisk Årsbok 1945—1946, av N Lll - På tysta vingar, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 januari 194 7
59
varorna bör ökas. Särskilt större familjer bör få statlig
hjälp att komplettera sin utrustning av bruksvaror. Vissa
större beställningar, från sjukhusen och andra
institutioner, bör göras i tider av hotande arbetslöshet, då de kan
väntas verka konjunkturstimulerande. Konferensdeltagarna
var eniga om, att medan människornas elementära behov
av bruksvaror borde tryggas genom samhällets ingripande,
skulle konkurrensen få utveckla sig fritt i fråga om
mindre nödvändiga varor. Marknaden skulle med andra ord
delas upp i en "nyttosektor" med statskontrollerade
nödvändighetsvaror och en "lyxsektor" med sådana varor som
inte behöver standardiseras och som skulle förbehållas den
fria handeln.
Den oerhörda mångfald av varor, som i våra dagar står
den köpande allmänheten till buds, gör det omöjligt för
människorna att på egen hand skaffa sig tillräcklig
varukännedom. Inte heller ger priset alltid någon tillförlitlig
ledning. Vid en i USA företagen undersökning har det t.ex.
visat sig att en av de dyraste dammsugarna stod lägst i
fråga om förmågan att avlägsna smuts, under det en av
de billigaste visade sig vara den allra effektivaste. För att
göra det lättare för konsumenterna att bedöma varorna
har man därför tänkt sig att vissa bruksvaror skulle
förses med ett garantimärke. Man har också haft uppe
tanken på en rikskatalog över goda bruksvaror. Dessutom
skulle givetvis en kraftig upplysningsverksamhet bedrivas
med början i skolorna.
(I detta sammanhang kan nämnas att handelsministern
i juni 1946 tillkallade sju utredningsmän för att avge
förslag i frågan om hur en intensifierad forsknings- och
upplysningsverksamhet, avseende förhållandet mellan
konsumtionsvarornas pris och kvalitet, bör organiseras. I sitt
uttalande till statsrådsprotokollet stöder handelsministern
tanken på en vidgad offentlig kvalitetskontroll.)
Den i många fall skriande bristen på bruksvaror skulle
som antytt avhjälpas genom statlig subvention. Dels skulle
under de dåliga tiderna mindre bemedlade familjer få köpa
möbler, kläder, husgeråd o.d. till ungefär halva priset.
Detta skulle då samtidigt bli en hjälp att hålla
produktionen i gång och bekämpa arbetslösheten. De här
ifrågavarande varuslagen är nämligen känsligare för
konjunkturväxlingarna än de rena förbrukningsvarorna. Medan enligt
konjunkturinstitutets beräkningar den totala konsumtionen
sjönk med 9 % under åren 1929—1932, belöpte sig
motsvarande siffra för de varaktiga konsumtionsvarorna till
icke mindre än 21 %. Dels skulle oavsett konjunkturerna
barnkläder och barnskor säljas till underpris till
ensamstående mödrar med ett eller, flera barn och till familjer
med två eller flera barn, "allt utan någon särskild
inkomstgräns". För detta ändamål har befolkningskommissionen
föreslagit riksdagen att anvisa ett belopp av 64 Mkr. Skulle
samma anslag beviljas för ännu ett år anses bristen i
huvudsak kunna fyllas för flera år framåt.
Enligt inledningsuppsatsen skulle det speciellt svenska
inslaget i dessa strävanden för bättre och billigare
bruksvaror vara "subventionstanken". Det förefaller som om
man här vore inne på ett mycket vanskligt och svårbedömt
gebit, vilket också återspeglas i diskussionen. För det
första måste man ju ha en mycket god kännedom om olika
befolkningsgruppers smak och levnadsvanor. Om det i
många familjer råder brist på vissa synnerligen
nödvändiga varor, är det då verkligen endast fattigdomen som är
orsaken, eller föredrar man dessutom att lägga ner sina
pengar på andra varor? När man erfar att av
"bosättningslånens första 48 miljoner hade 10 miljoner använts
till att köpa bäddsoffor, som sedan ingen låg i", så kan
man ju inte undgå att bli betänksam. Hur skall man kunna
veta om de subventionerade varorna verkligen kommer
att köpas ens till halva priset och därigenom bli det stöd
för produktionen som man hoppas på? Det sägs ingenting
positivt om den saken. En annan sida av problemet, vilken
knappast vidrördes under bordssamtalet, är den
psykologiska. men det är kanske omodernt att ta ordet "under-
stödstagaranda" i sin mun. Finns inte risken att man nu
i stället uppammar en "understödsfordraranda"?
För övrigt måste sägas att den orienterande inledningen
knappast utmärker sig för den klarhet och överskådlighet
. som man kan anse sig ha rättighet att vänta i ett fall
som detta. I alla händelser borde en så pass värdefull
broschyr i folkupplysningens tjänst vara skriven på ett
oklanderligt språk men så är tyvärr knappast fallet.
Erik Swartling
Sjöhistorisk Årsbok 1945—1946, redigerad av Gerhard
Albe och Claes Claesson, utgiven av Föreningen Sveriges
Sjöfartsmuseum, Stockholm 1946. 300 s.
Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseums årsbok, som denna
gång fått nytt namn, har från att tidigare ha varit en
ganska liten publikation under senare år väsentligt ökat
i volym, utan att innehållets kvalitet försämrats, snarare
tvärtom. Den nya årgången är mycket intressant och
utstyrseln förstklassig.
Huvudparten av innehållet ägnas skeppsmätningen. Först
skildrar Nils Rosman "Några minnen från min
skepps-mätaretid", vari han särskilt betonar Lloydinspektören
Albert Isaksons och skeppsmätningsöverkontrollören Nils
Gustaf Nilssons stora insatser på detta område. Den
senares i museet utställda planschserie "Skeppsmätningen
genom tiderna" avbildas på ett annat ställe i årsboken.
Sedan skriver bibliotekarien Sam Owen Jansson ’Om läst
och lästetal" och framhåller att ordet läst närmast tyder
på frisisk härstamning, medan man tidigare ansett det vara
ett lån från lågtyskans last. Ordet torde ursprungligen
helt enkelt hänsyftat på vagnslast, för vilket talar att enligt
äldre uppgifter en läst var ungefär så mycket, som kunde
forslas på en fyrspänd vagn. Antalet ombordtagna
vagnslaster gav därför ett mått på ett fartygs lastförmåga.
Skeppsmätningsöverkontrollör Anders Anderson ger
därefter en överblick "Om svensk skeppsmätning i äldre tid",
vari olika mätningssätt ingående behandlas och man får
se mätbrev ända från slutet av 1600-talet reproducerade.
Läsaren får även ett begrepp om hur noga det var med
skeppsmätningen. I början av 1800-talet skulle en
skeppsmätare avlägga tjänste-ed inför stadens magistrat. Om
något fartyg befanns oriktigt mätt, så att dräktigheten med
mer än tre procent understeg den rätta, skulle
skeppsmätaren ställas till ansvar, och hans straff kunde bli
förlust av tjänsten för alltid eller på viss tid samt böter och
ersättningsskyldighet.
I artikeln ’Kulturhistoriska båtundersökningar’’,
författad av fil. lic. Olof Hasslöf och ingenjör Henry
Magnusson, beskrives de metoder man numera tillämpar vid
Göteborgs Museum för att erhålla noggranna uppmätnings- och
rekonstruktionsritningar av båtar med historiskt intresse.
Av årsbokens övriga innehåll märkes "Om haxar och
bon-deseglation i Västerbotten’, av fil. lic. Claes Claesson och
"Skeppstyperna under Gustav Vasas och Erik XlV:s tid",
av kommendör Carl Ekman. Vidare beskriver och
illustrerar konservator Sam Svensson "Skeppet" i Statens
Sjöhistoriska Museums samlingar.
En värdefull bibliografi om sjöhistorisk litteratur 1944—
1945 är även medtagen liksom uppgifter om museets
nyförvärv under senaste verksamhetsåret. N Lll
På tysta vingar, av Yngve Norrvi. 142 s., ill.
Mot svarta himlar, av Sixten Rönnow, 164 s., ill.
Röda vingar, av Stig wennerström. 126 s. ill. Allhems
Förlag, Malmö 1946. 6,75 kr. per volym.
Dessa tre häften bildar det första bandet i den nya serien
"Allhems flygböcker". Alla tre sammansättes av en
textdel, som i berättande ton, och med en viss tonvikt på den
historiska utvecklingen, redogör för ämnet; den
återstående delen av boken, i regel drygt hälften, utgöres av goda
bilder i djuptryck med fylliga figurtexter.
Norrvi är en av våra bästa och kunnigaste pennor på
segelflygets område, och hans skildring av segelflygning-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
