Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 18 januari 1947 - Nya fiskemetoder, av Karl-Hugo Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 januari 194 7
65
Snörpvaden har kommit till vårt land från
Nordamerika, snurrevaden har sitt ursprung i
Danmark och trålen är troligen från början ett
engelskt redskap. Både trål och snurrevad kräva slät
botten.
Trålen är det redskap, som för en tekniker
erbjuder de flesta möjligheterna till utveckling och
förbättring. Dess motstånd är mycket stort. En
nutida motortrålare gör med sin 200 hk motor en
fart av över 10 knop i fritt vatten. Vid trålning
nedgår farten till 3—4 knop. I vissa fall —
exempelvis vid trålning av sill — spelar farten en stor
roll. Ju högre fart, desto större fångst och desto
bättre kvalitet på fångsten, dvs. det blir
procentuellt mer storsill i trålen. Med hänsyn härtill och
även ur driftekonomiska synpunkter är det
därför angeläget att nedbringa trålmotståndet. Det
är inga små kvantiteter drivmedel, som årligen
förbrukas av vår trålfiskeflotta.
För något mer än tre år sedan utfördes ett
försöksfiske med trål i mellersta Östersjön,
huvudsakligen vid Gotland. Det gav övervägande
negativt resultat, dels beroende på ogynnsamt väder,
dels och huvudsakligen på för trålning olämplig
botten på de platser, där fisket ägde rum. Gång
efter annan revs trålen sönder. Detta förhållande
gav mig den första impulsen till konstruktion av
en flyttrål, dvs. en trål som föres genom vattnet
utan att beröra bottnen. Jag räknade med att
kunna använda paravanliknande anordningar
i stället för tråldörrar. Tack vare ett anslag ur
Hugo Hammars fond för sjöfartsteknisk
forskning blev jag i tillfälle att under år 1944 utföra
modellförsök vid Statens Skeppsprovningsanstalt
i Göteborg. De första paravanmodellerna voro en
besvikelse. De hade mindre spridning än
modeller av vanliga tråldörrar. Jag ökade då storleken
på paravanerna och fick så småningom fram en
typ, som visade ca 12 % större utskärning än det
bästa resultatet med tråldörrar av nu använd typ.
Storleken av dessa paravaner var emellertid
avskräckande. De kunde icke komma till praktisk
användning på mindre fiskebåtar. För att komma
vidare slopade jag då centralkroppen och
anbragte i överkant av det skärande planet en
flottör och i dess underkant en belastningsvikt, så
avpassade att vingen ställde sig vertikalt och hade
benägenhet att stiga i vattnet. Med en sådan
ving-modell uppnåddes en förbättring av utskärningen
med ca 32 %, fig. 6.
Vid dessa släpförsök studerades även de i
trålutrustningen ingående detaljernas motstånd. Det
framgick därvid, att av totala motståndet
ungefär två tredjedelar faller på själva trålen med
gentåg, bogträn och glaskulor och en tredjedel på
tråldörrar och varp.
De vid modellförsöken uppnådda resultaten
visade sig få värde inte endast för fisketrålar utan
även för marina ändamål. För upptagning av
sjunkna minor och torpeder etc. från havets bot-
Fig. 6. Resultat av släpförsök med trålmodell. -
motstånd, ––urskärning (spridning) i mm per m varp.
ten erfordras ett särskilt bottensvep, som måste
utföras ungefär som en stor trål av kraftigt
tågvirke och med grova maskor. Jag erhöll
Marinförvaltningens uppdrag att fortsätta de påbörjade
undersökningarna i full skala i samband med
fiske, och det har skett under sommaren och
hösten 1945 och vintern 1946. Mätningarna utfördes
i Höllviken vid Falsterbokanalen, där man över
en stor yta har konstant vattendjup, 4 m, och
alldeles slät botten. Anordningarna voro ungefär
desamma som vid modellförsöken på
Skepps-provningsanstalten. Ett 15-tal olika typer av
svävande tråldörrar kördes där nere, och så
småningom uppnåddes för den bästa modellen en
utskärning, något mer än 90 % bättre än de
resultat, som erhöllos med vanliga tråldörrar, dvs.
spridningen har i det närmaste fördubblats, fig. 7—9.
Fig. 7. Anordningar vid försök i Höllviken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
