Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 25 januari 1947 - Grafisk beräkning av strömningsförhållanden hos vatten, av Kalervo Aimonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
TEKNISK TIDSKRIFT
andra råhetskoefficientvärden, om man använder en
bestämd vattenmängd Qx enligt nomogrammen.
Nomogrammen upptar värden mellan avstånden n = 0,02—0,05.
Sällan finns i naturliga eller upprensade farleder värden för
/i, som ligger utom dessa gränser. Då axelns indelning är
jämn i nomogrammen och värdena för R representeras
av räta linjer, kan man lätt förlänga dessa och sålunda
använda också utom de nämnda gränserna liggande
värden för råhetskoefficienten.
Nomogram kan också användas vid bestämning av
vattenmängden på grund av bestämda tvärprofiler och fall,
vilket man ofta måste tillgripa, då någon egentlig
mätning av vattenmängden med hydrometerflygel inte
företagits. Härvid kommer man ofta att göra försök
ined två olika vattenmängder, innan det riktiga värdet kan
konstateras. Detta beror på, att man känner den avvägda
fallhöjden 2 h = 2ht + 2 h2 och man måste först
uppskatta, huru stor 2 /ja är och söka vattenmängden som
svarar mot detta. Sedan sökes det mot denna vattenmängd
svarande 2 h2. Om summan av de sålunda erhållna 2
och 2 h2 inte heller är av samma storlek som den kända
fallhöjden, så måste man pröva med värdet för det nya
Q. Det andra provet lyckas vanligtvis redan så bra, att den
sökta vattenmängden tillräckligt noggrant kan bestämmas
genom interpolation.
I nomogram, där hastighetshöjden h2 kan bestämmas
(fig. 3), finnes en logaritmisk skala för värden på Q och
ovanom denna en kurvgrupp, som representerar olika
värden för F. Användningen är följande. Man tänker sig
genom ett givet Q en "vertikal" linje, som skär
kurv-gruppen. Längs denna linje mätes avståndet genom
inter-polering från F1 till F2. Detta avstånd är det sökta h2, som
mellan spetsarna av passaren lämpligt kan flyttas på det
i millimeter uppdelade underlaget och därifrån kan man
avläsa dess storlek. T.ex. Q1= 280 m3/s; Ff= 320 m2 och
F2 \= 230 m2 fås ii2 3,7 cm.
På högra sidan av nomogrammet är en del, ur vilken
i enlighet med vattnets hastigheter på samma sätt
hastighetshöjderna kan bestämmas. Då man söker punkter ur
hastighetsskalan, underlättas interpolationen av de sneda
linjerna, som är ritade över en remsa av 1 cm, varvid den
vågräta millimeteruppdelningen kan vara till hjälp. För
t.ex. 1^1= 1,73 m/s; u2i=2,07 m/s erhålles h2 = 6,6 cm.
De kurvor, som representerar arealer i nomogrammen, är
få och en noggrann interpolation är svår, men det är inte
heller skäl att sträva till mycket noggranna resultat.
Omkring 10 % noggrannhet räcker till. I litteraturen på detta
område ser man framställningar, enligt vilka den med
formel uträknade h2 skall multipliceras med 1,2, för att
resultatet skall motsvara verkligheten. Detta beror belt
A. = + 14-!-
Fig. 3. Nomogram för bestämning av hastighetshöjden h.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
