- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
109

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 1 februari 1947 - Framsteg inom teknik och vetenskap under 1946, av Edy Velander - TNC: 3. Motstånd, resistans, av J W

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

räknande går tillbaka på de fyra enkla
räknesätten. Denna maskin kan därför uppfattas såsom
en glorifierad räknesnurra, som arbetar med hela
satser av räkneverk och elektromagnetiska reläer.
Den har också ett slags minne, bestående av en
mängd rattar, där man kan ställa in på förhand
givna tal, och ett associationsorgan, som gör att
maskinen kan automatiskt genomföra ett på
förhand bestämt program av räkneoperationer,
medan den successivt söker sig fram till en numerisk
lösning av en viss ekvation. Den har en sats
register, som påminna om vissa apparater i en
automatisk telefonväxel och där mellanstegen kunna
upplagras samt additioner och multiplikationer
utföras. En annan del innehåller ännu mer
intelligenta maskindelar, interpolatorer, samt
anordningar som sörja för att resultaten framkomma
i form av hålkort.

Ett annat matematiskt vidunder, uppbyggt vid
Moore School of Electrical Engineering i
Philadelphia och betecknat med förkortningen Eniac,
innehåller ca 18 000 elektronrör. Här ha de
elektromagnetiska räkneverken ersatts med ytterligt
snabbverkande rent elektriska system. Men
utvecklingen går snabbt på detta område. Även
Eniac anses vara ett passerat stadium, och det
byggs nu försöksmaskiner, som skola kunna
arbeta med miljontals impulser per sekund och som
på några timmar kunna göra beräkningar, som
med gängse hjälpmedel skulle ta månader och år
för ett helt gäng av tränade kalkylatorer. Det är
angeläget att dessa nya hjälpmedel snarast bli
tillgängliga även i Sverige.

Som ett extremt exempel på vart man anser sig
kunna komma med dessa ultrahastiga
räknemaskiner må nämnas följande. Låt oss tänka oss,
att ett reaktionsdrivet flygdon har skickats ut
med en hastighet, som åtskilligt överstiger ljudets.
Apparaten är försedd med automatiska
navigationsinstrument, så att den genom radiosignaler
till en kontrollstation ideligen änger sitt
ögonblickliga läge. Dessa ortsuppgifter inmatas på en
räknemaskin, vilken som ett jättelikt
centralinstrument räknar ut kursen och undan för undan
sänder tillbaka radioimpulser, som påverka
styrorganen, så att flygdonet bringas att i svindlande
hastighet följa en förutbestämd bana till sitt mål.
Detta är ju tillsvidare blott ett projekt, men man
har nästan vant sig vid att världens skickligaste
vetenskapsmän komma med ännu vildare idéer än
de specialister, som rita dagspressens fantastiska
seriebilder — och att de förr eller senare lyckas
genomföra sina planer.

Det är en truism att säga att vi befinna oss i ett
skede av mänsklighetens historia, då den
vetenskapliga och tekniska utvecklingen går snabbare
framåt än någonsin tidigare. För att hinna med
måste vi fortsättningsvis mobilisera all tillgänglig
intelligens och arbetsvilja och ge våra forskare
allt bättre arbetsmöjligheter och hjälpmedel.

TNC


3. Motstånd, resistans



Den storhet som representerar en kropps obenägenhet att
släppa fram elektrisk ström kallades förr "elektriskt
ledningsmotstånd" eller endast "motstånd". Samma namn,
motstånd, användes emellertid för sådana don vilkas
motståndsegenskaper man begagnade sig av för den elektriska
strömmens begränsning eller reglering. Denna
namnlikhet gjorde att man ideligen fick göra omskrivningar för
att precisera vad man menade med ordet motstånd. Det
var i regel storhetsanvändningen som måste förtydligas;
man sade "ohmska motståndet", särskilt om man avsåg
den med likström mätta storheten, eller "ohmtalet" e.d.
Försök gjordes också att kalla det konkreta föremålet för
resistor, reostat osv., men utan framgång.

För ett tjugotal år sedan fann man i samband med det
internationella elektrotekniska normarbetet en annan
lösning. Ordet motstånd reserverades för det konkreta
föremålet, och storheten fick namnet resistans [-an’s], som med
viss variation i stavning och uttal finnes i bl.a. engelskan
samt franskan och andra romanska språk, och som
passar bra tillsammans med orden reaktans och impedans.
Särskilt genom sin tillämpning i de svenska
elektrotekniska normerna (SEN) är denna terminologi nu att anse
som stadfäst. Med resistans bör förstås såväl kvoten av
likspänning och likström som den reella delen av
impedansen vid växelström.

I t.ex. en spole med järnkärna måste man skilja mellan

1. ls-resistans = likströmsresistans, som alltid är
ledningsresistans;

2. ledningsresistans, vari endast innefattas förluster i
själva ledningsmaterialet; frekvensen måste anges;

3. förlustresistans, vari innefattas förluster även utanför
ledningsmaterialet; frekvensen måste anges.

Vad som förut kallats "specifikt motstånd" bör kallas
resistivitet [-te’t], hellre än specifik resistans, som dock
ibland får tolereras. Resistivitet är alltså ls-resistans •
ledartväryta/ledarlängd.

Termen "effektiv resistans", förr "effektivt motstånd",
är tvetydig. Ibland förstås därmed ledningsresistans vid
växelström, ibland förlustresistans. Ett "induktivt
motstånd" är att fatta som ett motstånd (don) behäftat med
induktans, och uttrycket bör givetvis icke användas i
betydelsen reaktans, såsom särskilt förr varit fallet.

Ordet motstånd kvarstår emellertid som
sammanfattningsterm för vissa egenskaper — ibland storheter — som
innebär hinder mot ström eller mot annat skeende, t.ex. i
uttrycken böjmotstånd (tidigare "motståndsmoment") och
vridmotstånd i hållfasthetsläran, friktionsmotstånd,
luftmotstånd, skärmotstånd vid svarvning o.d., och
värmemotstånd som ibland användes för kvoten av
temperaturskillnad och värmeström.

Även på det elektriska området, i sådana fall då man
inte närmare behöver precisera om det gäller resistans,
reaktans eller impedans osv., och när det inte är fråga
om sifferuppgifter, kan man väl utan risk tala om
"elektriskt motstånd". Detta är dock ur TNC:s synpunkt
snarast att beteckna som undantagsfall, som kan tolereras
men inte direkt anbefallas. I officiella normer, tekniska
tidskrifter, elektriska företags kataloger och inre
meddelanden, även instruktioner för verkstads- eller
monteringsarbeten, liksom i alla andra dylika sammanhang, är
resistans det rätta storhetsnamnet, icke motstånd.

*



TNC 8, Benämningar och beteckningar inom
hållfasthetsläran, elasticitets- och plasticitetsteorin, har nu utkommit
i bokhandeln. Priset är 2 kronor.

        J W

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:32:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free