- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
141

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 8 februari 1947 - Två nya transuraner, av SHl - Tellur, en sällsynt metall med allt större betydelse, av E B - »Heavy Alloy», av P O B

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 februari 1947

141

var de viktigaste industriella problemen lösta. Han fick
då tillfälle att offra någon tid på fullföljandet av sin idé
och lyckades under 1945 framställa de nya grundämnena
nr 95 och 96. Seaborg hade tre medarbetare, av vilka R A
James deltog i upptäckten av båda elementen, under det
A Ghiorso arbetade på nr 96 och L ü Morgan på nr 95.
Alla fyra är unga män: Seaborg, gruppens ledare, äldst
med 3,3 år, James är 25, Morgan 26 och Ghiorso 30 år.

Vid arbetet med atombomben erhölls tillräckliga
kvantiteter 0238 och Pu239, av vilka de nya elementen kunde
erhållas genom bombardemang med snabba a-partiklar. Av
största vikt för arbetet var J G Hamilton s och
medarbetares ombyggning av E O Lawrence’s 60" cyklotron, som
utfördes 1944—1945 och möjliggjorde bombardemang med
mycket snabba partiklar. Nya, bättre neutronkällor, som
erhölls från de industriella anläggningarna, var även till
ovärderlig hjälp.

Seaborg-gruppens arbete är unikt i många avseenden.
Man utgick från ett syntetiskt grundämne, plutonium, och
använde genomgående en helt ny metodik, vid vilken man
arbetar med utomordentligt små substansmängder. På grund
av förutsägelser om de nya elementens kemiska egenskaper
enligt ovannämnda hypotes uppfanns metoder för att
hantera dem och dessa visade sig också användbara, vilket
utgör ett gott stöd för utgångshypotesens riktighet.
Då det misstänktes, att halveringstiden för de erhållna
produkterna kunde vara så kort, att de förlorades, måste
forskarna ofta arbeta 48 timmar i sträck utan sömn. Som
rekreation spelade Seaborg alltid golf med sina medarbetare
på söndagarna. Diskussion av arbetet kunde härvid icke
undvikas, och nya idéer löddes. Seaborg beräknar, att 36
hål var ekvivalent med en god idé.
Det sätt, varpå upptäckten kungjordes, är också unikt;
den meddelades nämligen genom radion i ett "Quiz
Kids-program" (ett frågesportprogram med barn som
"hjärn-trust"). Söndagen innan Seaborg skulle rapportera sina
resultat vid ett av American Chemical Society’s möten, var
lian gäst i Quiz Kids-programmet. Han tillfrågades då, om
några nya element utom neptunium och plutonium hade
erhållits under arbetet med atombomben. Seaborg, som
inte tänkte på att fem miljoner människor var åhörare,
svarade: "Ja — elementen nummer 95 och 96." Nästa
morgon, när tidningarna började ringa till honom, fick
lian klart för sig, att åtskilliga personer hade uppfattat
hans uttalande. Emellertid hade de flesta icke förstått
dess innebörd, och offentliggörandet kunde därför
uppskjutas till följande fredag efter sammanträdet med
American Chemical Society’s Chicago-sektion.

De nya elementen måste naturligtvis ha namn. Morgan,
som tydligen har arbetets svårigheter i gott minne, lär ha
föreslagit delirium och pandemonium. Han tycks dock icke
ha lyckats övertyga sina kolleger om dessa namns
lämplighet, ty Seaborg föreslår, att nummer 95 kallas
ame-ricium (Am) efter nya världen och nummer 96 curium
(Cm) efter Pierre och Marie Curie. Dessa namn har bildats
analogt med dem, som redan tilldelats de nya elementens
motsvarigheter i lantanidserien: europium och gadolinium,
uppkallade efter Europa och Gadolin (Chem. Engrg News
h. 9 1946; Ind. Engrg Chem. 1946 h. 1). Shl

Tellur, en sällsynt metall med allt större betydelse.
Redan 1792 isolerades tellur av Klaproth, som härvid gav
det nya grundämnet detta namn. Tellur är en ganska
sällsynt metall, som finns endast i låg koncentration på ett
fåtal ställen i jordskorpan. Vanligen förekommer den i
telluriderna och i några oxidiska malmer. Frekvensen i
jordskorpan är ungefär densamma som för guld.
Viktigaste fyndorter är Transsylvanien, Mindre Asien och
Colorado. Brytning och produktion sker huvudsakligen i USA
och Canada, där man 1938 utvann 4 870 kg resp. 21200
kg. Bland de viktigaste telluriderna kan nämnas
tellur-vismutglans (Bi2Tea) och tetradymit (Bi-jTe^S). Av telluri-

terna eller de oxidiska mineralen märker man tellurit
(TeO„) och durfenit [Fe2(Te203)3 4 H20], som även håller
något selen, och till telluraterna räknar man slutligen
t.ex. montanit [Bi(0H)2Te04].

Som kuriosum kan nämnas, att tellur även påvisats i
vulkanaska från Vesuvius, blykammarstoftet i en
svavelsyrafabrik i Japan, flygstoftet vid röstning av spansk
pyrit samt i ett antal vismutpreparat.

För utvinning av tellur känner man ett flertal metoder.
Farbaky har utarbetat en ganska enkel metod för
behandling av guldförande tellurmalmer. Enligt denna kokas
malmen med koncentrerad svavelsyra, då telluren
tillsammans med ett flertal andra metaller går i lösning. En
fortsatt behandling med utspädd saltsyra och svaveldioxid
leder till fällandet av en produkt, som håller 72—85 %
tellur. Ännu en rening enligt samma schema ökar
tellur-halten till 97—98 %.
Metallen är silvervit, kristallinisk och spröd samt har en
specifik vikt av 6,26. Smältpunkten ligger mellan 525°
och 455°. Beträffande atomvikten tilldrar sig tellur ett
särskilt intresse. Enligt sedvanliga metoder för
bestämning av atomvikten skall denna vara 127,61. Vid metallens
inplacering i periodiska systemet kommer den mellan
antimon och jod och borde av denna anledning ha en
atomvikt högre än 121,76 men lägre än 126,92. Denna
anomali delar tellur med argon, kobolt och protaktinium.

Så småningom har tellur funnit flera
användningsområden såsom vid tillverkning av färgämnen, viss elektrisk
utrustning, legeringar med högt motstånd, fotografiskt
toningsmedel samt som testsubstans vid sterilisering inom
bakteriologin. Den viktigaste användningen har emellertid
tellur inom metallurgin som legeringstillsats till tenn.
aluminum, koppar och framför allt bly. Genom tillsatser
på ca 0,1 % kan vissa mekaniska och kemiska egenskaper
för dessa metaller avsevärt förbättras. Man har även
undersökt, om tellur lämpar sig för legering av stål, men
några framsteg har ej rapporterats i detta fall. Enligt
förhoppningarna borde stålets hårdhet härigenom ökas på
samma sätt, som sker vid legering av tenn.

Upphettas metallisk tellur i luft bildas Te02, som är
löslig i syror och starka alkalier. Tellursyran (H2Te04• 2 HaO)
fås, då en lösning av dioxiden i kaliumhydroxid oxideras
med vätesuperoxid. Den kristalliserar i prismor, som
förlorar sitt kristallvatten vid 160°C. Med väte bildas
hydri-den (TeH2), vilken är en ytterst giftig och starkt luktande
gas. Den fås även vid upplösning av metallen i
mineralsyror. Alkalitelluratei na är lösliga i vatten. Som en
egendomlighet kan här noteras, att en del tellurater är kända
i två former, en ofärgad löslig och en gul olöslig.
Tellur-syrligheten (H2Te03) bildas, om tetrakloriden får reagera
med vatten.

Tellurföreningarna betingar ett ganska högt pris och som
exempel kan nämnas, att The British Drug Houses upptar
i sin katalog för 1938 telluroxiden till 26 sh. 9 d. per
100 g. Om utvecklingen under och efter kriget är ännu
inget känt (Metallurgia april 1946). EB

"Heavy Alloy." Volfram med en specifik vikt av 19,1
förmår i större grad än bly att absorbera y-strålar och
är därför ett utmärkt material för radiumbehållare.
Vol-lramtråd framställes på pulvermetallurgisk väg men
fordrar en sintringstemperatur på ca 3 000°C med efterföljande
bearbetning för att volfram skall få sin fulla specifika
vikt. Ren volfram lämpar sig därför ej väl för
framställning av stora radiumbehållare, särskilt som metallen
praktiskt taget ej kan maskinbearbetas.

I England framställes nu ett material kallat "Heavy
Alloy", som är relativt lät (bearbetat och som har en
specifikt vikt på ca 17. Heavy Alloy innehåller ca 90 %
volfram och koppar och nickel i proportionen 2 till 1. Det
är en sintrad legering, tillverkad under noggrann kontroll.
Det använda pulvret måste vara mycket rent och korn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free