Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 22 februari 1947 - Problem vid värdering av vattenkraft och bestämning av fallhöjder, av Olof Tryselius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 februari 1947
189
Problem vid värdering av vattenkraft
och bestämning av fallhöjder
Siatshvdrolog Olof Tryselius, Slockholm
Vid värdering av vattenkraft och avvägning av
fastighetsägares fallhöjder ställes man stundom
inför problem, vilka icke synas på ett rimligt och
otvetydigt sätt kunna lösas enligt gällande lag
eller givna prejudikat. Följande frågor, vilka
delvis hänga samman, har jag därför velat
framlägga för allmän diskussion:
vilken vattenföring bör vara utgångspunkt för
värderingen av vattenkraften?
vid vilken vattenföring eller vid vilket
vattenstånd bör bestämningen av fallhöjder ske?
hur skall rätten till fallhöjd tänkas avgränsad
mellan olika fastighetsägare?
Vilken vattenföring bör vara utgångspunkt
för värdering av vattenkraften?
I vattenlagen (VL) är utgångspunkten
lågvatten-föringen (kallad lågvatten eller
lågvattenmängden), definierad i VL 14: 1 på följande sätt:
"Med lågvatten (lågvattenmängd) i ett
vattendrag avses i denna lag medeltalet för ett så stort
antal år som möjligt av de vattenmängder, vilka
var för sig utgöra den minsta vattenmängden
under året." Beträffande ersättning för
vattenkraft gäller emellertid enligt VL 9: 10: "Vid
beräkning av vattenkraften skall hänsyn tagas till
mera betydande växlingar i vattenföringen", och
i samklang härmed har i praktiken ofta den
egentliga värderingen verkställts med
utgångspunkt från vattenföring med 75 % varaktighet
(ofta kallat niomånadersvatten), i sin tur med
justeringar på olika sätt. Den kanske viktigaste
faktorn för justeringar av värdet enligt
lågvatten-föringen är utförda sjöregleringar, och därvid
synes ofta ha förutsatts, att sjöregleringar öka
lågvattenföringen.
Förr hade onekligen såväl lågvattenföringen som
vattenföringen med 75 % varaktighet en
väsentlig betydelse för värderingen av vattentillgången,
men i och med den alltmer ökade omfattningen
av sjöregleringar och elektrisk samköming äger
en förskjutning rum i riktning mot ökad betydelse
av medelvattenföringen. Den naturliga
lågvattenföringen måste nu anses sakna egentlig betydelse
för kraftverken, emedan sjöregleringar praktiskt
351.793
taget alltid genomföras i samband med
kraftverksbyggena. Även om man bortser från
tillfälliga sänkningar på grund av avstängning under
sön- och helgdagar, driftavbrott etc., kan den
reglerade lågvattenföringen numera också
avsevärt understiga den naturliga, vilket icke sällan
inträffar under tidpunkter för naturligt
högvatten. Ändamålet med regleringar är ju också
att spara vatten under tider med riklig tillgång
på andra hall. För vattenföring med 75 %
varaktighet gäller i stort sett detsamma som för
lågvatten. Lågvatten eller vattenföring med Ib %
varaktighet i naturligt skick kan visserligen i regel
mätas eller uppskattas med tillfredsställande
noggrannhet, men gäller det de reglerade och
alltså vid kraftverk faktiskt rådande förhållandena,
blir situationen en helt annan. Lågvatten och
75 % varaktighet komma att bero på flera belt
skilda faktorer, sålunda förutom
naturförhållandena vid vattendraget, exempelvis
vattentillgången på andra håll, flottning, domstolsutslag,
koltillgång och kolpris, kraftbehovet och
bedömningen av ovanstående faktorer och hur de
kunna komma att ändra sig. Man är sålunda ute
på en vacklande grund utan egentligt värde som
bedömningsprincip.
Den rationella lösningen synes vara att man i
stället övergår till medelvattenföringen som
utgångspunkt. Dels är medelvattenföringen eller
viss del därav den faktor, som alltmera får den
största reella betydelsen, dels är den oberoende
av regleringar. Vid värdering måste man dock
givetvis fortfarandé ta hänsyn till genomförda
regleringar, regleringsmöjligheter m.m., men
fördelen med en betydelsefull och praktiskt taget
konstant faktor som utgångspunkt torde dock
vara uppenbar. Om man ur värderingssynpunkt
i stället skulle föredra en viss procent av
medelvattenföringen, innebär detta blott en
räkneoperation men icke någon principiell skillnad.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att om
medelvattenföringen eller en relativt stor del
därav tas som utgångspunkt för värderingen, får
man ju att räkna med numeriskt högre
utgångspunkter än hittills. Till följd härav måste värde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
