Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 22 februari 1947 - Foreløbige Retningslinier for Fremstilling af Tæppebelæggninger med Asfaltbitumen som Bindemiddel, av Tage Olby - Kørebanebelægninger 1/1 1946 samt Forbrug af bituminøse Vajmaterialer 1945 paa de offentlige Veje og Gader i Danmark, av Arne Önnby - Insänt: »Oanvänd matematik», av Sven Svantesson och Jarl Salin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 februari 1947
197
terna för asfaltverk. Ett bindemedelsinnehåll av 4—5,5 \%
anses vara tillfyllest i ett bindlager, medan motsvarande
siffror för slitlager är 6—7,5 \% och på gång- och
cykelbanor ända upp till 8 vilket, utom vad beträffar
gång-och cykelbanor, ungefär motsvarar våra egna
förhållanden. På gång- och cykelbanor fordrar de svenska
bestämmelserna ca 6 % bindemedel i tätskiktet.
För beläggningsutförande på obehandlad makadam
föreskriver anvisningarna tre tillvägagångssätt:
halvindränkning med emulsion eller varm tjära med
sten-inaterialavtäckning såsom bindlager, varpå slitlager lägges;
ett bindlager med bindemedelsöverdraget stenmaterial
samt slitlager (på tungt trafikerade vägar kan detta
förfaringssätt kombineras med det förra);
ett slitlager, som klistras direkt på makadamytan.
För makadamytan gäller naturligtvis omsorgsfull
rengöring samt noggrant utförd klistring med ca 1,5 kg/m2
icke alltför trögflytande emulsion eller 0,8 kg/m2 vägtjära.
Bindlagret, till sin funktion i huvudsak motsvarande
ÖAb 3,5, utlägges med 30—50 kg/m2, innehållande tämligen
grovt och skärvigt stenmaterial om 0—8 eller 0—12 mm.
Man påpekar, att om slitlagrets utläggning följer
omedelbart efter bindlagrets, kan dessa två lager vidhäfta
varandra utan klistring. Metoden rekommenderas emellertid
ej med tanke på jämnhet och komprimering. Över huvud
taget rekommenderas trafik på bindlagret, innan slitlagret
påföres. Härvid kan på ett tidigt stadium uppkomna
sättningar iakttas och vid behov justeras. Såsom bindlager
utförd halvindränkning med avtäckning bör enligt
anvisningarna ligga ett år under trafik, innan slitlagret påföres,
varvid det anses ändamålsenligt att komplettera
indränk-ningen med en mager ytbehandling.
Slitlager må icke påläggas, förrän eventuella justeringar
legat omkring en månad, vilket är i exakt
överensstämmelse ined de svenska bestämmelserna. Klistringen på
bindlagret utföres med 0,5-—1,0 kg/m2 emulsion, eventuellt
uttunnad med vatten eller med 0,3—0,6 kg/nr vägtjära,
mindre mängd ju fetare och glattare underyta. Slitlager
pålägges i mängder om 20—40 kg/m2 allt efter trafikens
storlek. Största kornstorleken föreskrives vara 3—8 mm
(jämför mängden massa i Falb 1, som är bestämd till
27 kg/m2). Vid klistring av slitlager direkt på
makadammen anges mängden icke böra understiga 40 kg/m2.
Klistringen utföres såsom för bindlager på obehandlad
makadam.
Då beläggning med slitlager utföres på tidigare
bitu-minöst behandlad makadam, utföres som vanligt justering
med vid större lagningar grovmassor och i övrigt
finmassor. Som klistringsmedel må på en yta utan nya
justeringar asfaltlösning utnyttjas. På cementbetong etc.
utföres först ett bindlager på icke mindre än 50 men helst
70 kg/m2, varpå slitlager utlägges i vanlig ordning, då i
annat fall sprickor i cementbetongen går igenom och
uppträder på ytan. Om ett slitlager utföres sent på året,
hölen yttätning utföras så, att ett tunt lager emulsion 0,3—0,5
kg/m2, eventuellt stabil emulsion i förtunnat skick,
utsprides, varefter avtäckning sker med torr sand e.d.
I sin resumé föreslår den danska vägkommittén följande:
tunt slitlager rekommenderas på vägar med icke alltför
stark hästvagnstrafik (jämför den förstörande verkan
bet-fororna har på de bituminösa beläggningarna). Några
fördelar med tunt slitlager framför ytbehandling anses vara
större jämnhet, längre hållbarhet samt att den strax efter
färdigställandet kan sopas, vilket säges ha en viss
betydelse i samhällen ur rengöringssynpunkt;
förutsättning för beläggning med tunt slitlager är ett
jämnt och fast underlag, eventuellt kompletterat med
bindelager (i Sverige stipuleras framför allt tjälfri
undergrund) ;
trafikens art och storlek skall bestämma slitlagrets
sammansättning. Härvid må följande regler gälla:
på indränkt makadam minst 25 kg/nr, på obehandlad
makadam ett bindlager av bindemedelsöverdragen maka-
dam på minst 30 kg/nr och ett slitlager på minst 25 kg/1112,
på cementbetong ett bindlager om minst 50 kg/m";
lämplig kornkurva på stenmaterialet, som skall vara av
hård och seg sten;
lämpligen relativt långsamt hårdnande bindemedel;
bindemedelsprocenten i slitlagret minst 6 % vid
"Cut-backasfalt" eller 5 % vid "Fluksasfalt";
stor uppmärksamhet skall ägnas klistringen mellan alla
ytor;
tunt slitlager skall utläggas efter lister och vältas
omständligt med eventuellt en lättare förvält följd av en
tyngre. Tage Olby
Kørebanebelægninger 1/1 1946 samt Forbrug af
bi-tuminøse Vajmaterialer 1945 paa de offentlige Ve.je
og Gader i Danmark, Medd. 30 fr. Vejlaboratoriet, G E C
Gad, Köpenhamn 1946. 16 s.
Tabellerna är uppställda för landsvägar, bivägar samt
offentliga vägar och gator i städerna. Av tabellerna
framgår bl.a. att ca 33 % av hela väg- och gatunätet är utfört
med beläggning lämplig för motorfordon. För landsvägarna
är motsvarande siffra 98 %, för bivägar 17 % och för de
offentliga vägarna och gatorna i städerna 81 %.
Förbrukningen av bituminösa vägmaterial omfattar dels
bindemedel använt på vägar i flytande tillstånd, dels
färdiga bituminösa beläggningar. Användandet av regenererat
material visar vid jämförelse med föregående år ständigt
sjunkande siffror. Arne önnbij
Insänt
"Oanvänd matematik"
I uppsatsen "De tekniska högskolornas pedagogiska
problem" i Tekn. T. 1946 h. 42 vidrör professor Jarl Salin
det matematiska problemkomplexet. Man är Salin mycken
tack skyldig för att ha upptagit detta brännbara ämne till
diskussion.
Under rubriken "Oanvänd matematik" gör Salin några
uttalanden vilka ej kunna förbigås med tystnad. Han säger
bl.a.: "Det är inte alla som inser ... att
formelskrivnings-spelet inte alls behöver uppfattas som ett symboliskt
uttryck för något, utan självt utgöra objekt för de rent
matematiska utredningarna." Huruvida alla inser citerade satser
eller icke må väl för ögonblicket lämnas därhän. Vad man
med avseende på nämnda citat må kritiskt granska är väl
närmast huruvida någon — vem som helst — med fog
kan stödja dessa satser. Må vara att den rene matematikern
ofta hänger sig åt formelskrivningsspelet som enda objekt
Vad dylik formalistisk verksamhet kan leda till visar
följande klassiska exempel. Ekvationen
. 1 1 , 1 1 , 1 ,
X— 1 X X2 X3 X*
(1)
en synbarligen generellt giltig ekvation, som erhålles genom
direkt division av vänstra sidan, ger, för t.ex. x i= 1/2, den
påtagliga absurditeten
"— 2,= 2 + 4 + 8+ 16 + ..." (2)’
Denna förklaras därmed att erfarenheten eller verkligheten
visat (1) vara giltig endast för x > 1 och x < — 1 då serien
blir konvergent. Den rene matematikern eller formalisten
måste tydligen, dvs. om formelskrivningsspelet ej skall
urarta till meningslöshet eller ren idioti, steg för steg
kontrollera att spelet är logiskt och att spelresultaten, de
givna formlerna, om icke absolut exakt dock i det allra
närmaste återspegla eller överensstämma med den fysiska
verkligheten eller med formler, som tidigare verifierats
genom tillämpning på den fysiska verkligheten eller, rent
av, utdragits ur denna. Den fysiska verkligheten är således
formelskrivningsspelets objekt och därmed blir också det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
