Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 1 mars 1947 - Befälsuttagning vid värnpliktstjänstgöringen och teknikerna, av Bengt Brusewitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 mars 1947
203
samt att beredskapstidens löneförmåner numera
bortfallit. Någon verklig motvilja mot den
förlängda utbildningen har man dock endast
undantagsvis kunna förmärka och då hos individer som
på grund av sin läggning icke på något sätt passa
i det ordnade maskineri, som en krigsmakt
åtminstone bör utgöra. Uttagning av sådana
individer till fortsatt befälsutbildning måste också
betraktas som ett missgrepp, där så har skett.
Anledningar titi den förlängda utbildningstiden
Vid de civila undervisnings- och
lärdomsanstalterna bibringas individen utbildning för ett av
honom själv valt yrke. I dessa anstalter behöver
han sålunda endast meddelas det teoretiska
kun-skapsmått, som fordras för det ifrågavarande
yrket, bibringas någon förmåga att omsätta dessa
teoretiska kunskaper i praktiken samt någon
praktik. Rutinen erhåller han sedan han gått ut
för att i det självvalda yrket tjäna sitt bröd.
Eventuellt föregås denna av viss praktikant- eller
vikariats tjänstgöring osv., varunder han dock i
regel erhåller betalt.
1 de militära utbildningsanstalterna — jag
bortser nu helt från utbildningen till aktiv officer —
skall individen icke endast meddelas teoretiska
kunskaper och förmåga alt tillämpa dessa i
praktiken, utan jämväl erhålla den rutin, som
erfordras för att han åratal efteråt skall kunna
tjänstgöra i den befattning till vilken han
utbildats. Ser man problemet på detta sätt förefaller
det åtminstone mig som om skillnaden mellan de
båda formerna av utbildning är så stor att det
icke kan läggas likartade synpunkter på dem. En
undersökning, som helt nyligen gjorts inom
arméledningen, visar att av de 12 månader, som nu stå
till förfogande för danandet av en soldat, åtgår
vid infanteriet omkring 3—4 för det rent
teoretiska kunskapsstoffets bibringande. Återstoden
användes för att skapa den erforderliga rutinen.
Vårt försvar har ju i utbildningshänseende
undergått många förändringar under de år som gått
sedan den allmänna värnpliktens idé först
till-lämpades. Undan för undan har, på grund av
gjorda erfarenheter, utbildningstiden förlängts
för att därefter, efter en viss toppunkt, på grund
av krigströtthet m.m. ånyo sjunka ner för att åter
efter någon tid då krigsmolnen hopats vid
horisonten ånyo stiga. När våra värnpliktiga 1939
kallades under fanorna fanns sålunda bland deras
led människor med väsentligt olika lång
utbildningstid. En bestämd erfarenhet från dessa år är
emellertid att de enda som hade befälstagen i sig
när de ånyo kallades in voro B-klassarna från
åren 1914—1917, som bakom sig hade omkring
500 dagars första tjänstgöring, trots att för dessa
längre tid hade förflutit sedan de undergått
utbildning i jämförelse med dem från åren 1920
och fram till 1936, som hade väsentligt kortare
utbildningstid. Det var främst på grund av dessa
Fig. 1. Antal reservofficerare 1892—1944.
erfarenheter som första tjänstgöringstiden för
soldaterna bestämdes till 360 dagar.
De krav, som utöver dem som ställas på
soldaterna, måste ställas på hans befäl äro icke endast
att denne skall kunna sina saker bättre och att
han kan mera utan också att hans förmåga att
ta hand om och leda sina underordnade är av
sådan art att han blir den ledande och inte den
pådrivande. Förmågan att under de svåra
förhållanden, som kriget skapar, verkligen leda sitt
förband tar tid att meddela. Det är sålunda icke
bara fråga om bibringande av kunskaper och
rutin utan också om en fysisk och andlig
ledar-fostran. Härför kräves tid utöver de 360
dagarna.
Huruvida den nu satta 180 respektive 360
dagarnas förlängning är för mycket eller kanske
otillräcklig, därom saknas för närvarande erfarenhet
inom landet. Från främmande arméer meddelas
dock oupphörligen att dessa tider måste anses
som oavvisligt minimum och att de dessutom, för
att resultatet skall bli det avsedda, kräva att
rutinerat utbildningsbefäl och moderna
utbildningsmetoder stå till förfogande. Kravet på en
avkortning av nu gällande utbildningstid för de
värnpliktiga underofficerarna och officerarna måste
ses mot bakgrunden härav. Varje avkortning
sänker det värnpliktiga befälets kvalitet och
därmed också kvaliteten på krigsmakten. Detta är
den enkla sanningen.
Den förlängda utbildningstidens anpassning
till de värnpliktigas önskemål
Så har ju t.ex. skett beträffande
medicinalper-sonalen och teknikerna (tab. 2). När det gäller
utbildningen av dessa personalkategorier är en
dylik delad tjänstgöringstid icke bara möjlig utan
också militärt lämplig. Här gäller det ju bl.a. och
icke minst att utnyttja vederbörandes civila
fackkunskaper för militära ändamål.
När det gäller utbildning av verkligt befäl får
frågan nog ses ur annan synpunkt än den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
