Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 1 mars 1947 - Kraftförsörjningen i Nederländerna, av Sture Kåell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
TEKNISK TIDSKRIFT
Kraf lf örsörj ningen
i Nederländerna
De första kraftstationerna i Holland kom till på privat
initiativ år 1885. År 1900 bildades det första kommunala
kraftföretaget i samband med en allmän strävan vid denna
tidpunkt att låta kommunerna själva sörja för de
allmänna nyttigheterna inom kommunerna. Så småningom
utsträckte de lokala företagen sin verksamhet till
angränsande områden och även till angränsande provinser. Detta
medförde behov av reglerande bestämmelser, utfärdade av
de olika provinserna, och även inrättande av
kraftföretag, som hade att sörja för hela provinsens
kraftförsörjning. Dessa företag drevs antingen helt av
provinsmyndigheterna eller som privata företag, där
provinsmyndigheterna hade visst aktiekapital. Under det första världskriget
stannade utvecklingen av. Efter år 1918 tog den
emellertid åter fart, ehuru de lokala myndigheterna ofta var
något återhållsamma med hänsyn till konkurrensen från
gasverken. Det vanliga var att ett företag startade med
engrosförsäljning av kraft till industrier och till
kommuner, vilka i egen regi tog hand om detaljdistributionen. Så
småningom har även de ursprungliga kraftföretagen lagt
sig till med detaljdistribution.
Med den utveckling kraftförsörjningen fick i
Nederländerna ansåg sig staten icke längre kunna stå overksam.
År 1933 inrättades det elektriska rådet och år 1938 antogs
en elektricitetslag i parlamentet. Enligt denna lag erfordras
koncession för andra företagare än kommunerna för
utförande av elektriska anläggningar. År 1939 fanns 7 av
provinsmyndigheterna ägda kraftstationer, 11 kommunala
och 1 privat sådan. Samtliga stationer är givetvis
ångkraftstationer, då landet helt saknar vattenkraft. Den
installerade effekten var år 1939 1 419 MW och
maximibelastningen 745 MW. Under året producerades 1661
MkWh.
Behov av en sammankoppling av stationerna hade icke
tidigare ansetts förefinnas, då man enligt uppgift haft lika
god verkningsgrad vid de minsta som vid de större
kraftstationerna och sålunda icke haft direkt anledning att
överflytta kraftproduktionen från mindre till större
stationer. Under 1930-talet började man emellertid diskutera
en sammankoppling av de olika stationerna. Avsikten var
att möjliggöra reservmatning om en viss kraftstation av
någon anledning föll bort. Kriget aktualiserade dessa
planer, och för närvarande utbygges ett 150 kV nät i
södra delarna av landet medan ett nät med 100 kV
spänning planeras för norra Holland. Avsikten är att centralt
ordna en kraftförsörjning efter samma modell som
till-lämpas för det engelska "Grid"-systemet.
Förbindelse mellan Hollands kraftnät och grannländerna
har även diskuterats. Under kriget åstadkoms
förbindelser på ett par punkter. Mot slutet av kriget var dock
kraftbalansen i det sålunda sammankopplade nätet så dålig,
främst beroende på bortfall av kraftstationer inom
Tyskland, att frekvensen stundtals under långa perioder hölls
vid 47 p/s eller lägre. Förbindelse upprätthålles nu över
200 kV söderut mellan koldistriktet i Holland i provinsen
Limburg och Belgien samt Tyskland. På grund av de svåra
förhållandena i Holland under senare delen av
ockupationen, då de västra delarna av landet var helt skilda från de
inre och från kolgruvorna, nedgick produktionen av
elektrisk kraft mycket kraftigt. Produktionen har nu åter
Referat av anföranden av G J T Bakker, L Vos, G de Zoeten och A J
Mijnlieff i Svenska Elektroingenjörsföreningen den 4 oktober 1946.
stigit men har ännu icke nått upp till förkrigsnivå på
grund av brist på kol. Viss import av kraft äger sedan
slutet av år 1945 rum söderifrån på nyssnämnda
förbindelselinjer.
Svårigheterna under ockupationen
Den tyska ockupationen av Nederländerna under det
senaste världskriget medförde stora svårigheter särskilt
under slutskedet. Sedan fronten mellan amerikaner och
tyskar i augusti 1944 passerat det holländska koldistriktet
i Limburg, stoppade all tillförsel av kol. I Amsterdam, där
normalbehovet utgjorde 2 000 000 kWh per dag, hade man
då kol för 20 dagars drift. Visserligen hade man i förväg
utarbetat en plan över i vilken ordning olika
belastningsobjekt skulle kopplas bort, men en sådan plan kunde
endast följas de första dagarna, emedan situationen var
alltför svår och fordrade mera individuell behandling. I
provinsen Nordholland ligger 90 % av ytan några meter
under havets nivå och det var nödvändigt att hålla de
elektriska pumparna i gång för att bereda den till 2
miljoner uppgående befolkningen möjlighet att bo kvar och
hålla de odlade fälten fria från vatten, så att icke gröda
och frukter förstördes.
Praktiskt taget alla transportmedel hade rekvirerats av
tyskarna varför all förflyttning måste ske till fots eller
per cykel. I snabb följd avkopplades strömtillförseln till
alla hushåll. Man gjorde därvid det misstaget att i
förväg annonsera detta i pressen, vilket hade till följd, att
dagarna före avkopplingen alla husmödrar började tvätta
och stryka, så att kraftstationen blev överbelastad och
måste kopplas ur. Med några kvarlämnade bogserbåtar
och pråmar hopsamlades kol från sockerbruk,
pappersbruk och ända från Botterdam, där förhållandena var
något bättre. Med svårighet förmådde man tyskarna att
vid den förstöring av hamnkranarna, som ingick i de
tyska försvarsåtgärderna, lämna kolhamnens utrustning
ograverad.
Säkringarna utkopplades hos de abonnenter, som ej
kunde tillåtas få ta ut ström, och även andra åtgärder
vidtogs, men befolkningen fann ideligen på n}Ta
nödfallsåtgärder för att ändock ansluta sig till kabelnätet, som
var spänningsförande för att förse bagerier, centralkök,
pumpar, livsmedelsindustrier och sjukhus med ström. En
särskild stab av montörer kopplade in och ur anslutningen
till dessa konsumenter allt efter som behovet av elektrisk
kraft växlade med tillgång på råvaror etc.
Kraftproduktionen hade nu minskat till en femtedel av den normala
I mitten av april 1945 stoppades den egentliga
kraftproduktionen. Endast från tre små verk om 125, 200
respektive 400 kW uppehölls en produktion av ca 10 000 kWh
per dag för den allra viktigaste konsumtionen. Alla
sorters bränsle användes. Under dessa dagar hittade
befolkningen på att tappa ut oljan ur de ändå spänningslösa
transformatorerna och använda denna som lysolja. Under
de sista dagarna av ockupationen i början av maj
bortförde tyskarna regulatordetaljerna i maskinerierna, men
de återfanns ganska snart efter befrielsen.
Stamlinjenätens utförande
I vissa avseenden skiljer sig betingelserna för
framdragande av luftledningar i Holland väsentligt från dem i
Sverige. De kan sammanfattas så, att det på grund av den
täta bebyggelsen i Holland är trångt att komma fram med
luftledningar, att landet har exceptionellt goda
jordnings-förhållanden samt att det är mycket utsatt för salta
havsvindar. Då dessutom avstånden i landet är tämligen korta,
förekommer jordkablar i relativt stor utsträckning.
Stam-linjenätets främsta ändamål är att i händelse av bortfall
av någon ångkraftstation snabbt och säkert kunna
tillföra kraft från annat håll. Mycket stor vikt har därför
lagts på åtgärder för att främja driftsäkerheten. Alla
linjer är dubbellinjer. Luftledningarna utföres med i regel
tre blixtfångande linor, vid vilkas placering man följt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
