- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
223

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 1 mars 1947 - Polisradio på nytt bärfrekvenssystem, av D H - Instrumentutställning juni 1947, av Owe Berg - Försvarets Forskningsanstalt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 mars 1947

223

Fig. 2. Blockschema över ett tresändaresystem enligt
miilti-bärfrekvenssystemet.

Fig. 3. Hur man med många sändare och endast tre
bärfrekvenser kan "täcka" ett obegränsat stort område.

råden, emedan de olika sändarna kompletterade varandra
i gränsområdena, under broar och i dalar. Om man
sålunda väljer bandbredd och avstånd mellan bärvågor på
ett lämpligt sätt, kan tydligen stora områden "täckas".

Sändningen från polis-(brand-) bilarna blev bättre
uppfatt-bar i den fasta centralen genom detta nya system,
därigenom att man placerade mottagare på samtliga fasta
sändarstationer och den nivå, som resp. fasta mottagare
erhöll, vidarebefordrades till huvudcentralen.

Blockschemat i fig. 2 visar ganska tydligt hur systemet
fungerar. Den till frekvens f3 hörande mottagaren i
huvudsändaren och de till frekvens /5 hörande mottagarna
i reläsändarna är normalt alltid tillslagna. Då den
förstnämnda mottagaren träffas av bärvågen från
huvudcentralen, startas sändarna i huvudsändaren, och dessa i sin
tur startar sändarna och den ena mottagaren i
reläsändarna. Lägg märke till att 100 W sändaren i
huvudsändaren matas av en särskild mottagare!

Den engelska polisradion arbetar på frekvensbanden 78,5
—82, 95,5—100 och 128—131 Mp/s. Dessa frekvenser har
visat sig väl användbara för det ovan beskrivna
ändamålet. Trots att amplitudmodulation användes ligger dessa
frekvenser för högt för att störas av spårvagnar och
trådbussar.

För de anläggningar, som efter hand projekterats, har
man gått ned med bandbredden hos mottagarna till 50
kp/s och lagt sändarfrekvenserna på 12,5 kp/s från
varandra. Vid de relativt smala frekvensband, som sålunda
står varje sändare till buds, ställer det sig svårt att tänka
sig användning av frekvensmodulerade bärvågor, då
sid-banden härvid lätt interfererar.

Fig. 3 visar hur det ovan beskrivna systemet kan tänkas
bli användbart för "täckning" av ett stort område, varvid man
endast skulle behöva tre bärfrekvenser. Principen ger nya
aspekter för kommunikation med tåg och flygplan (efter
M G Scroggie). d h

Instrumentutställning juni 1947. Den 31 maj—7 juni
kommer en internationell utställning av mätinstrument ocli
laboratorieapparater att hållas i Kungl. Tennishallen i
Stockholm. Utställningen står under beskydd av
Ingeniörs-vetenskapsakademien och Tekniska Fysikers Förening.

Utställningen är att betrakta som fortsättning på den 1946
i Tekniska Museet anordnade utställningen av brittiska
instrument (Tekn. T. 1946 s. 641). Av olika skäl gick det
inte att ta med mer än engelska instrument på denna
utställning, och en planerad amerikansk
instrumentutställning måste uppskjutas till senare tidpunkt. Under tiden
har förhållandena på kontinenten förbättrats därhän, att
den nu planerade utställningen kan bli internationell.

För IVA och TFF är naturligtvis huvudsaken att
utställningen kan lämna tekniska upplysningar om instrument
och mätmetoder till industrin och till forskningsinstituten.
Stor vikt kommer därför att läggas vid demonstrationer
av instrument och vid föredrag och diskussioner i
mät-tekniska ämnen. Samtidigt med utställningen kommer att
anordnas en mätteknisk konferens. Enligt det preliminära
programmet skall denna pågå under tiden 4—7 juni.
Föredragsserier och diskussioner förberedes inom områdena
Industriell Spektroskopi, Materialprovning, Industriell
Regleringsteknik och Metrologi (verkstadsmätteknik), de två
förstnämnda i samarbete med Svenska
Metallografförbundet. Dessutom kommer andra ämnen att tas upp i
programmet i den mån intresse visar sig.

Redan nu finns en tillräcklig grund att bygga konferensen
på. Underhandlingar är i gång med framstående
specialister på olika områden och vi har fått löfte om
medverkan av bl.a. dr Sutherland från Cambridge Universitv
i England och dr Dieke från Johns Hopkins University i
Amerika, som anses vara bland världens skickligaste
experter på sina specialiteter, infrarödspektroskopi resp.
emissionsspektroskopi. Inom metrologin har anmälts
föredrag av experter från bl.a. C E Johansson i Eskilstuna och
Societé Génèvoise i Schweiz. Inom den industriella
regleringstekniken har medverkan ställts i utsikt av experter
från de flesta större tillverkare i branschen, framför allt
amerikanare. Inom materialprovningen har man försäkrat
sig om medverkan av svenska och schweiziska specialister.

En konferens av detta slag blir ju av sig själv tämligen
fri från speciella firmasynpunkter. Emellertid är
mätinstrument icke endast tekniska eller vetenskapliga företeelser
utan också, och i viss fall framför allt, ekonomiska
företeelser. De speciella firmasynpunkterna, som kanske för
vetenskapsmannen är av underordnad betydelse, är därför
för den praktiskt arbetande ingenjören nog så
betydelsefulla. För honom gäller det ju att finna ett instrument, t.ex.
för reglering av en kemisk process, som ger önskat resultat
på ekonomiskt fördelaktigaste villkor. Vi kommer därför
att anordna specialkonferenser vid sidan av
huvudkonferensen, där representanter för tillverkare och användare
av instrument inom en trängre krets kan diskutera sina
problem på ett friare sätt än inför konferensen.

Det är naturligtvis svårt att redan i\u ställa några
horoskop för utställningen och för konferensen. Hittills har
allting gått väl i lås, intresset har visat sig glädjande stort
och anmälningar till såväl utställningen som konferensen
kommer in i fullt tillfredsställande takt trots alla
leverans-, valuta- och andra svårigheter. Owe Berg

Försvarets Forskningsanstalts förläggning skall enligt
Byggnadsstyrelsens förslag ordnas så att den vid
Signalregementet i Lilla Frösunda förlagda teletekniska
avdelningen byggs ut i anslutning till där befintlig byggnad,
medan anstalten i övrigt förlägges till Lilla Ursvik. Det
nu förordade förslaget kommer att kosta 9,2 Mkr.,
beroende på att hälften av anläggningen kommer att
förläggas i berg med en naturlig bergtäckning av ungefär
15 m. Till anstalten skall knytas en avdelning för
kärn-fysikalisk atomforskning (DN 28/11 1946).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free