- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
232

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 8 mars 1947 - Stålets omvandlingar vid härdning, av Per O Björkman - Att sälja med film, av Sigv. Eklund - »Vad kostar film och varför?» av Sigv. Eklund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

TEKNISK TIDSKRIFT

Sverige är frågan föremål för utredning. Försök
har även gjorts att beräkna härdbarheten ur den
kemiska sammansättningen. Dylik beräkning
torde vara approximativ, då man ej säkert känner
alla faktorer, som inverkar på härdbarheten.

Litteratur

1. Davenport, E S & Bain, E C: Transformation of Austenite at
Constant Subcritical Temperatures. Träns. Amer. Inst. mining
metallurg. Eng. 90 (1930) s. 117—154.

2. Bain, E C & Davenport, E S: Thermally hardening steel. US
patent 1924099 (1933).

3. Davenport, E S: lsothermal transformations in steel. Amer. Soc.
Met. 27 (1939) s. 837—886.

4. Shepherd: Martempering. Metall Progress 46 (1944) s. 308—312.

5. Legge, E E: The Industrial Application of Austempering. Met.
a. Alloys 10 (1939) s. 228—242.

6. Gordon, P, Cohen, M & Rose, R S: The Kinetics of Austenite
Decomposition in High-Speed Steel. Träns. Amer. Soc. Met. 31 (1943)
s. 161.

7. Cohen, M & Gordon, P: Heat Treatment of High Speed Steel.
Iron Age 1946 s. 42-^7, 52—57, 68—73, 61—65.

8. End-Quench Test for Härden ability of Steel. ASTM Designation
A 255-42 T, s. 1360.

Att sälja med film, av Etnar För berg. Förlags AB
Affärsekonomi, Stockholm 1946. 303 s., 130 fig. 16 kr.

"Film är ett utländskt ord, som betyder vänta." Den
säkerligen litet bittert menade lustigheten påstås
härstamma från gamle Axel Ringvall, som redan under filmens
tidigare ungdomsår gjorde denna fortfarande och nu i
kanske ännu högre grad aktuella iakttagelse. Filmtekniken
har gått framåt med jättekliv. Förarbetena vid
upptagningarna har samtidigt måst bli mera grundliga, hela
inspelningsarbetet mera omfattande, felmomenten rikligare
— och väntetiden längre. Att låta människor och en
dyrbar teknisk apparatur vänta kostar pengar när det gäller
film, likaväl som andra ting. De helt irrationella moment,
som trots noggrann planering av arbetet alltid kommer
att vara förenade med en verksamhet, där mänsklig och
teknisk aktivitet skall blandas i osäkra proportioner, gör
heller inte produktionen smidigare. Detta är saker man
bör ha i minnet, när det gäller kostnaderna för film.

Man får veta detta och mera till i Förbergs bok, ett
arbete, som fyller en lucka i svensk filmlitteratur, vilken
hittills huvudsakligen varit inriktad på filmhistorik och
-estetik, men knappast i någon större sammanfattande
form behandlat filmens användbarhet som reklam- och
upplysningsmedel i varudistributionens tjänst. Denna
användning liksom dess möjligheter för intern upplysning och
ren personalutbildning blir inledningsvis föremål för
diskussion. Att en rätt lagd filmverksamhet på dessa
områden är väl värd sina pengar kommer de flesta större
företag och institutioner till insikt om i allt högre grad.
Film, som skall sälja, göres i olika format, inte bara med
avseende på bredden — normalfilm och smalfilm — utan
också på längden: den långa spelfilmen med inbakat
propagandistiskt eller rent upplysande innehåll; kortfilmen
med ca 10 min visningstid, gjord med tanke på att samtidigt
ge information, en nypa understucken reklam och
underhållning; den ofta mycket långa arkivfilmen, som tar
sikte på att i bild och ljud till framtiden bevara ett skede
i ett företags tillvaro; den tekniskt orienterade eller rena
undervisningsfilmen, vars längd helt och hållet varierar
med ämnet, eller den kortaste av dem alla, annonsfilmen,
som visas i halvdunklet före biografernas ordinarie
program. Alla slagen är berörda och deras för- och
nackdelar diskuterade.

Möjligheterna till visning av beställningsfilm är en
väsentlig och praktisk del av problemet. För
kortfilmsspekulanten, och i all synnerhet för den, som är intresserad
av den permanent och med lidelse pågående diskussionen
om den korta annonsfilmens berättigande, kan det vara

roligt att veta, att det den 1 januari 1945 i Sverige fanns
2 351 biografer, av vilka 406 gav minst 14 föreställningar
i veckan och 1 250 1—3 föreställningar i veckan. Siffrorna
är hämtade ur boken, som återger dem enligt Filmägarnas
Kontrollförening.
En mycket stor del av svensk reklamfilm visas i
beställarens egna lokaler eller i hans egen regi i andra lokaler.
Den mindre rutinerade får besked om vad han särskilt
bör inrikta sina ansträngningar på, för att visningen skall
bli förstklassig. Den möjlighet en filmägare har att få
sina filmer upptagna i skolfilmsförteckningar och använda
i skolundervisningen är också påpekad.

Om ett givande samarbete skall kunna komma till stånd
mellan beställare och producent, är det viktigt att litet
filmsakkunskap finns även hos beställaren. Har denne endast
en ytterst rudimentär kännedom om filmfabrikationens
tekniska sida, kommer han med säkerhet alltid att bli rov
för mild förvåning, inte minst när det gäller producentens
ekonomiska kalkyler. Bokens tredje kapitel är ägnat att
sprida något ljus över de olika kostnadsdelarna och deras
relativa betydelse.
En film behöver inte vara bättre för att den är dyrare.
Den kan bli det ibland. En del föga påkostade filmer av
dokumentärt innehåll har emellertid trots enkla medel
blivit klassiker i filmhistorisk mening. Pengarna — hur
viktiga de än är — gör inte allt, och tyvärr inte heller den
rutin, varmed producenten går till sin uppgift. Tanken,
som skall ha fångats i manuskriptet, betyder mer än det
mesta andra. Det är här producenten skall göra en av sina
största insatser. "Att skriva filmmanus" heter ett av
kapitlen, som dock tyvärr inte lär ut den svåra konst, vars
fulla behärskande skulle göra många filmproducenter och
kanske i synnerhet beställare till lyckligare människor. Det
vore att begära för mycket. Författarens synpunkt, att
filmen inte skall göras en enda meter längre än vad som
är nödvändigt för att berätta historien på ett trevligt sätt,
väger ansenligt, bara den, och är inte alltid tillräckligt
beaktad. Slappnar intresset och filmen blir långtråkig, är
målet förfelat. Därför är också intet olämpligare än att
man proppar sin film full med alla upptänkliga uppgifter.
Konsten att vara tråkig är att säga allt.

Filmproduktionens teknik är relativt utförligt behandlad,
och de olika sidorna av arbetet behandlade av specialister:
Åke Rite skriver om trickfilm och färgfilm, Alex Jute om
regiproblem och P M Hamberg om musiken i filmen.
"Stillfilmen" — ljudfilmen, där de rörliga bilderna är
ersatta med stillastående — har ägnats ett rätt utförligt
kapitel, oaktat den av de flesta knappast torde förknippas
med begreppet film, som i allmänhet är liktydigt med
rörliga bilder. Stillfilmen har emellertid för många uppgifter
stora fördelar, och dess användning exemplifieras i några
fristående uppsatser och dessutom — av ovanstående
anledning förvånande nog — i bild på bokens omslag.
"Att sälja med film" avslutas med en samling intressanta
kortare uppsatser om bl.a. filmcensur, film- och
projektorskötsel, juridiska synpunkter på fotografering och filmning,
diverse tabeller och sist, men inte minst värdefullt, med en
samling svenska författningar rörande film. Sigv. Eklund

"Vad. kostar film och varför?" är den fråga, som AB
Starfilm ställer och även söker besvara i en liten broschyr,
som fått det ovan citerade namnet. "Det torde vara ett
branschintresse att mörkläggningen på detta område utbytes
mot så klart ljus som möjligt" är några rader ur det pigga
förordet, vilka sannerligen lyser den intresserade till mötes
med ett klart och hoppfullt sken. Förväntningarna
kommer heller inte på skam: förf. går samvetsgrant igenom
och prissätter de olika delarna av produktionskostnaderna,
där ersättningen för lokaler, apparatur och arbetskraft:
fotografer och sminkörer, elektriker och skådespelare är
angiven och inte heller producentens vinst är helt
förbigången med tystnad. Broschyren är trevligt skriven och
ger behållning främst åt alla filmbeställare. Sigv. Eklund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free