Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 8 mars 1947 - En hårdhetsmätare för gjuterisand, av Lars-Birger Lindh — Sven Thrysin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Mätarens cylindriska tapp är gängad i
indikatoraxeln, vars fjädertryck utbalanseras med vågarmen.
Jntrycksdjup
Fig. 4. Typexempel på kurva erhållen genom upptagning
av kraft scm funktion av väg (intrycksdjup).
sålunda att utgöra ett mått på materialets ythårdhet, som
får dimensionen glmm2 (se fig. 4).
Metoden är synnerligen känslig för stötar och
vibrationer, som uppkommer i närheten av apparatens
uppställningsplats. För att undvika felkällor av sådant slag
vidtogs flera försiktighetsåtgärder i avsikt att ge erforderligt
dämpningsskydd. Apparaten uppställdes sålunda på en
platta med stor massa, som i sin tur vilade på kraftiga
spiralfjädrar. Dessutom fanns fjädrar mellan stativ och
platta (se fig. 2). I övrigt har apparaten konstruerats med
tanke på att minska friktionsmotstånd etc. till ett
minimum. Anordnad på detta sätt gav mätaren mycket jämna
resultat, och inga nyckfullheter gav sig till känna, som
kunde tyda på, att den var byggd på ett felaktigt antagande.
Inträngningsförloppet ur hållfasthetssynpunkt
Om man anser, att partiet under tappen skjuvas av i
förhållande till omkringliggande partier, skulle
intryckskraften förutom av normalkrafterna vara beroende av
omkretsen, och man finge följande formel (se fig. 6)
jr - D2
P = p.—- + t.jt.D- AS (1)
där A S = intrycksdjupet till brott,
p = normalkraft per ytenhet,
D = tappens diameter,
t = skjuvkraft per ytenhet (cylinderns mantelyta).
De enkla försök, som gjordes, visade, att intryckskraften
före brott var oberoende av r-termen, vilket är en
ytterligare bekräftelse på att materialet ännu ej börjat flyta ut.
Mätningen med tappar av olika dimensioner tydde på ett
linjärt förhållande mellan kraften och den plana
cylinderytan. Dessa undersökningar är endast förberedande,
varför ett definitivt påstående har undvikits, men mycket
tyder på att metoden är lämpad för registrering av
maximalt yttryck, vilket sålunda kunde läggas till grund för
hållfasthetsberäkningar.
Förhållandet att r-termen är noll i ovanstående formel
eller i varje fall mycket nära noll, efter vad som kunde
avgöras vid mätningarna, innebär således att de skjuvande
krafterna är försumbara i jämförelse med normalkrafterna
— fortfarande innan ytan brister. Sedan tappen väl trängt
igenom ytan, och sanden börjar flyta ut, uppträder nya
förhållanden och formler av följande utseende gäller
n ■ D2
P’ = p–– + r’ ■ F (2)
där F är den yta, utefter vilken massan flyter (flytyta).
Ekv. (2) som bland annat kan återfinnas hos Krey*
gäller även i det rent elastiska fallet, då flytytorna kan
sägas vara förutbestämda huvudskjuvriktningar inom
massan (Fph 0).
Krey skisserar flytlinjerna i sanden i ett vertikalt snitt
som fig. 7 visar.
Slutord
Ovan har blott antydningsvis — bl.a. rörande
dämpningsförfarandet — berörts något rörande de svårigheter,
Fig. 5. Ytans utseende sedan flytgränsen överskridits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
