Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 22 mars 1947 - Die Sektor-Hakenschütze des Kraftwerkes Rupperswil—Auenstein, av Hugo Bucht - Vorgespannter Beton, av Harry Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 mars 1947
287
Kättingarna ligger i skyddade nischer bakom
sidotätning-arna och nås inte av vattnet. Bordläggningsplåten för den
övre luckan är upptill utdragen och böjd nedströms, så
att den bildar en lämplig överfallsprofil. Samtliga rörliga
delar är försedda med elektriska värmeelement för att
säkra driften även under vintern.
Vikten av luckkorfstruktionerna utgör 51 t för övre
luckan, 73 t för den nedre ocli 5 t för stålgjutgodset.
Hela stålkonstruktionen är skyddad mot rost av ett
påsprutat zinköverdrag av ungefär 1 000 g/m2.
Pelarna är beräknade som skivor. Närmare uppgifter om
dessa beräkningar finns i Schweiz. Bauztg 124 (1945) h. 15.
Varje lucka regleras genom sitt eget elektriska spel,
oberoende av den andra. Spelet för den övre luckan är
dimensionerat för 75 t, för den nedre luckan för 80 t.
Hastigheten för sänkning och uppdragning av luckorna är 0,2
m/min. Spelen är placerade i små spelhus på pelarna.
De viktigaste fördelarna med den patenterade
konstruktionen beskrives vara: försvinnande av den vid rull- eller
planluckor vanliga plattformen för spelen, vilket även ger
bättre utseende; bättre form på luckorna med mindre
belastning på bordläggningsplåten och på lagren; enkla
lagringsanordningar; små uppdragskrafter för spelen; pelare
utan störande nischer; kort byggnadstid.
Jämför man ifrågavarande luckkonstruktion med
plan-och rulluckor, torde det icke vara någon tvekan om att
den förra konstruktionen är bättre än de senare i de sex
uppräknade avseendena. Tänker man däremot på de
luckor, som numera användes ganska allmänt vid svenska
kraftverk, segmentluckor, torde kunna sägas, att dessa är
ännu bättre. De måste dessutom vara betydligt billigare.
Totalvikten för en segmentlucka av samma storlek som
dubbelsektorluckan torde utgöra ca 80 t, totalvikten för
den senare luckan utgör 126 t. Segmentluckan kan
emellertid endast lyftas uppåt och kan sålunda icke användas för
att skumma ytvattnet. Har man denna fordran på luckan,
torde man närmast kunna jämföra dubbelsektorluckan med
de sänkbara sektorluckorna, som ävenledes användes i rätt
stor utsträckning vid våra kraftverk. En sådan jämförelse
synes utvisa, att dubbelsektorluckan kan innebära fördelar,
framför allt därför att de erforderliga
betongkonstruktionerna är enklare.
Så vitt man kan bedöma, är den patenterade dubbelluckan
särskilt konstruerad for avbördning av is. Den torde även
vara mindre känslig för issvårigheter vid själva regleringen
än en sänkbar sektorlucka.
Den sänkbara sektorluckan användes bl.a. i sådana
ut-skov här i Sverige, där flottning försiggår. Det är möjligt,
att dubbelsektorluckan även kan användas härför. För att
närmare skaffa sig visshet härom, torde det vara
nödvändigt med modellförsök. Timmerstockarna är ju
ömtåligare än isen, varför särskild undersökning erfordras.
En fördel med dubbelsektorluckan, som icke berörts av
förf., är den, att man, åtminstone då utskovet icke är helt
öppet, kan få en relativt gynnsam energiomvandling
nedanför utskovet vid en lämplig inställning av de två luckorna.
Hugo Bucht
Vorgespannter Beton, Tlieorie und Berechnung.
Schwei-zerische Versuche und Ausführungen, av M Ritter och
P Lardy. Mitt. 15 Inst. Baustatik. ETH Ziirich. Gebr.
Lee-mann, Zürich 1946. 118 s., 65 fig. 12 fr.
Boken lämnar en fyllig redogörelse för de kunskaper och
den erfarenhet, som man i Schweiz har på den förspända
betongens område. Kunskaperna är till stor del baserade
på den forskningsverksamhet, som under kriget bedrivits
inom landet. Erfarenheten har man från inom landet
utförda konstruktioner av förspänd betong.
Intresset för förspänd betong är i Schweiz av tämligen
färskt datum och det är först under andra världskriget,
som den förspända betongen på grund av knappheten på
byggnadsstål fått praktisk betydelse. Förf. är övertygade
om att det intresse för förspänd betong, som väckts, skall
komma att bestå även efter kriget och berika
byggnadstekniken med många ändamålsenliga konstruktioner. I
detta sammanhang anges som den förspända betongens
väsentligaste fördelar, att den på grund av sprickfrihet är
beständigare än vanlig armerad betong samt lämpligare att
använda vid dynamiska påverkningar, att den ger
konstruktioner med liten egenvikt och därför möjliggör större
spännvidder med klenare tvärsnitt samt framför allt, att
den medför stor besparing av järn genom fullt
utnyttjande av högvärdigt armeringsstål.
Under åren 1940 till 1943 har försök utförts vid flera
schweiziska forskningsanstalter såväl för att utröna
betongens och armeringens hållfasthets- och
deformationsegenskaper som för att utforska egenskaperna hos den
förspända betongen och därigenom få fram säkert underlag
för beräkning och utförande av detta slags
konstruktioner. Särskild omsorg liar ägnats åt att få fram en betong
med minsta möjliga plastiska deformation, då ju denna
orsakar en avsevärd minskning av den mekaniska
förspänningen, när denna avspännes. Av särskilt intresse är
uppmärksamheten, som ägnats den vid hög förspänning
uppträdande plastiska deformationen hos armeringsstålet.
På balkar av förspänd betong, 6 m långa med tvärsnitt
12 X 20 cm, observerades inverkan av krympning och
plastiska deformationer samt bestämdes sprick- och
brottbelastning. Inverkan av dynamiska böjningsspänningar i
balkarna var också föremål för undersökningar.
Betongen skall enligt de resultat, som erhållits ur
försöken, ha följande materialegenskaper för att lämpa sig för
framställning av förspänd betong: 2 450 kp/m3 och
Emin= 360 000 — 400 000 kp/cm2. Armeringsjärnet skall
vara högvärdigt stål med draghållfasthet o 15 000 kp/cm2.
Förspänningen skall vara hög, så att förlusten i
järnspänning på grund av betongens krympning och plastiska
deformation ej blir för stor, men får ej vara större än att
sprickkoefficienten håller sig under 0,9 | sprickkoeffi-
M sprickbildning
cient =–————-I, sa att en i tid inträffande
Aj brott /
sprickbildning kan varna för brott. Den plastiska
deformationen i armeringen hindrar också användandet av allt
för hög armeringspåkänning. Som övre gräns för den
mekaniska förspänningen anges 85 % av järnets sträckgräns.
Armeringsjärnet bor vara klent, så att god vidhäftning
mellan betong och armering erhålles. Vid diameter 2—4
mm kan man räkna med kontinuerlig förankring, och
änd-förankringar kan uteslutas. I Schweiz användes i stor
utsträckning specialtråd med deformerad mantelyta.
I ett särskilt avsnitt redogöres för beräkningsmetoder,
lämpade för beräkning av spänningar och deformationer
i förspänd betong. Formlerna är så uppställda, att de
möjliggör hänsynstagande till betongens krympning såväl som
till plastiska deformationer i betong och järn.
Krympningen insättes med ett konstant värde. Betongens plasticitet
definieras genom formeln
Här hänför sig Et, total till en tidpunkt, då de plastiska
formförändringarna i den förspända betongen praktiskt
taget har upphört. Enligt de utförda försöken tar detta
ungefär två år. Spänningsmätningarna på de tidigare
omnämnda balkarna gav kn — 20, för att överensstämmelse
skulle erhållas med de uppställda teorierna. Detta värde
på kn användes vid beräkning av inverkan från
förspänning och egenvikt. Vid beräkning av inverkan från rörliga
laster sättes ni=5 och k.= 1. Den plastiska
formförändringen hos armeringen vid hög förspänning införes som en
konstant töjning. I ett exempel, där de uppställda
formlerna tillämpas, är den mekaniska förspänningen 14 000
kp/cm". Beräkningarna är genomförda med följande
materialkonstanter Ej = 2,1 • 10® kp/cm2, kn — 20, £ft=l,05"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
