Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 29 mars 1947 - Växelströmsöverföringens teknisk-ekonomiska möjligheter, av Ivar Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22 mars 1947
299
spänning och sålunda utgöra en tilltalande utväg
om man känner sig begränsad med avseende på
spänningens höjd. Inom det område där
svårigheter på grund av spänningens höjd ännu ej äro
att befara torde däremot vinsten bli mera osäker.
Ofta antas dessutom att man genom anordnande
av stödjande synkronmaskineri utefter linjen
skulle kunna förbättra stabiliteten. I Sverige
förefalla möjligheterna härtill särskilt gynnsamma, i
det att man säkerligen även av andra skäl önskar
anknyta den ca 1 000 km långa överföringen
Harsprånget—Hallsberg till det på ungefär halva
vägen belägna Indalsälvsblocket. Kunde en dylik
stödstation betraktas som oändligt stor skulle
man endast behöva räkna med halva
ledningslängden med därav följande gynnsammare
stabilitetsförhållanden. Det visar sig emellertid vid
de ganska vanskliga beräkningar som kunna
verkställas, att dess stabiliserande verkan visserligen
kan vara mycket värdefull, i synnerhet i ett fall
som det svenska, där själva synkronmaskineriet
redan finnes, men dock i praktiken ligger mycket
långt från den halvering av den effektiva
ledningslängden som en oändligt stor station skulle
medföra. Grovt räknat kan sägas att en
stödstation på mitten höjer den överförbara effekten
med ett belopp, som beroende på
omständigheterna ligger mellan 15 och 40 % av stödstationens
märkeffèkt.
Ändstationernas reaktans bör hållas så låg som
möjligt, men möjligheterna att på ekonomiskt sätt
nedbringa denna äro dock ganska begränsade.
Med hjälp av snabbregulatorer kan man i
allmänhet förhindra att generatorns huvudfält
sjunker nämnvärt även under en ganska svår
kortslutning, vilket innebär att man för
generatorerna kan räkna med en effektiv reaktans
ungefär lika med övergångsreaktansen. Däremot är
det mer tvivelaktigt om man under de korta tider
som komma i fråga kan lyckas nämnvärt höja
fältet och därigenom förbättra stabiliteten.
Seriekondensatorer utgöra en frestande
möjlighet. De ännu olösta problem som stå i vägen för
deras tillämpning äro dels huru de skola kunna
skyddas mot alltför stora överströmmar och
-spänningar utan att sättas ur funktion under de
delar av ett störningsförlopp då de som bäst
behövas, dels de undertons- eller
svävningsfenomen som kunna uppträda tillsammans med
asynkronmotorer.
Genom snabb återinkoppling av den felaktiga
ledningssträckan så snart felljusbågen försvunnit
kan man undgå den bestående försämring av
överföringsförmågan som bortkoppling av en
ledning innebär. Genom att endast urkoppla den
eller de faser som berörts av ljusbågen kan man
vid en- och tvåfasiga fel även minska reduktionen
i överföringsförmåga under perioden mellan
urkopplingen och återinkopplingen. Risken att i
detta fall ljusbågen upprätthålles av influens från
de felfria faserna kan undanröjas genom att den
frånkopplade fasen kortvarigt lägges till jord.
Denna metod uppfanns redan år 1911 av
Creighton, som med sin "arcing ground
suppressor" lyckades släcka felljusbågen i nät med
isolerad nollpunkt utan att bryta ledningen.
Det har kanske förvånat att "långlinjeproblemen", såsom ledningens fördelade kapacitans, den
"naturliga effekten" etc., hittills knappast nämnts.
De ha emellertid icke heller någon som helst
avgörande betydelse. Även halvvågsöverföringen
måste anses ha på sin höjd teoretiskt intresse.
Asynkron överföring erbjuder intressanta
möjligheter men måste på grund av konstruktiva
svårigheter avföras från den praktiska diskussionen.
Det svenska problemet
Någon detaljundersökning av detta problem har
jag icke verkställt men i en rapport till 1946 års
Cigré-konferens2 har jag genomräknat ett
exempel, som har viss anknytning till de svenska
förhållandena och efter vissa förenklingar innebär
en överföring av 1 800 MW över ett avstånd av
1 000 km (Harsprånget—Hallsberg) med en
stödstation på mitten (Indalsälven). Resultatet blev
ett behov av 6 ledningar med 420 kV eller 4
ledningar med 515 kV nominell
mottagningsspänning. Omräknat till en föreslagen spänning av
350 kV och multipelledare med ett vågmotstånd
av ca 340 ohm i stället för 400 ohm för normala
ledningar ger detta en överföringsförmåga av ca
250 MW per ledning, varvid man med
utlösningstider av ca 0,1 s möjligen till och med skulle
kunna reda sig utan snabbåterinkoppling. På
grund av det stora antalet parallella ledningar
får nämligen denna betydligt mindre värde än för
enkel- eller dubbelledningar. Med 515 kV skulle
effekten per ledning bli så stor att kostnaden per
MW icke skulle behöva bli nämnvärt större än
för våra nuvarande 200 kV överföringar med ca
500 km längd; vid de lägre spänningarna skulle
den bli 20—25 % högre.
Såsom ett teoretiskt intressant exempel, med all
reservation för tidigare omnämnda olösta
problem, har även ett försök gjorts att med
seriekondensatorer nedbringa antalet ledningar till 4
även vid 420 kV. Det visade sig att man även
med en ganska försiktig dimensionering av
kondensatorerna skulle kunna bringa kostnaden för
420 kV alternativet ned till ungefär samma nivå
som för 515 kV alternativet.
Litteratur
1. Rump: Kraftöverföring av meget store effekter over lange
afstande. Elektrotekn. T. 1946 s. 49—57, 73—76.
2. Herlitz: Stability Limits of Long Transmission Lines. CIGRÉ
Rapp. 307, Paris 1947; med litteraturförteckning.
3. —: Dynamic Stability of Long Transmission Lines. IVA Handl.
87, Stockholm 1928.
4. —: De tekniska förutsättningarna för framtida
storkraftöverföring. Svenska Vattenkraftfören. Publ. 361, Stockholm 1943.
5. —: Studier över stabiliteten hos långa kraftöverföringar för
växelström. Aseas T. 1943 s. 152—163.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
