Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 29 mars 1947 - Störningsinflytelser i svagströmsledningar från storkraftöverföringssystem, av G A Pettersson och G Swedenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
TEKNISK TIDSKRIFT
olika kopplingsfall i fråga om likriktarna och
anordningarna för störningsreduktionen den 800 p/s
ström genom kraftledningen, vilken i
Ijudstör-ningsavseende är ekvivalent med den
sammansatta störningen från deltonerna. Förhållandet
mellan den ekvivalenta 800 p/s strömmen och
helastningsströmmen kallas telefonformfaktorn.
Man fann att denna faktor, när det gäller
tolv-pulskoppling, kunde förväntas uppgå till 2,5 %,
om inga andra störningsbegränsande anordningar
än seriereaktor och shuntkondensator insättas
mellan likriktaren och överföringsledningen.
Sätter man in en shuntkrets med spole och
kondensator, avstämda till resonans vid 600 p/s, sjunker
telefonformfaktorns värde till 0.3 %.
Vid beräkningar, baserade på teoretisk grundval,
bör man undersöka induktionsverkan från de
ton-frekventa kraftledningsströmmarna var och en för
sig och ta hänsyn till de vid de olika frekvenserna
gällande värdena på den ömsesidiga induktansen.
Vidare bör vågbildningens inverkan beaktas. Ett
exempel i fråga om vågbildningen utgör fig. 8, som
visar strömfördelningen vid 600 p/s utmed dels en
relativt kort, dels en lång ledning. Härvid har
valts en ledningskedja
Alsbäck—Trollhättan—-Koskullskulle, över vilken vid ett tillfälle överförts
likriktad ström med inmatning i Trollhättan.
Vid praktiska beräkningar av kraftledningars
telefonstörningsverkan räknar man i syfte att
göra räkningarna enklare med att den
inducerande strömmen utgöres av den ekvivalenta 800 p/s
strömmen genom kraftledningen. För ömsesidiga
induktansen mellan kraftledningen och
svag-strömsledningarna väljes då den vid 800 p/s
gällande induktansen.
Med tillämpande av de vid praktiska
beräkningar använda principerna har gjorts en
utredning beträffande de psofometriska spänningar,
som genom induktion uppkomma i svagströms-
Fig. 8. Strömfördelning vid 600 pls i kraftledningskedjan
Alsbäck—Trollhättan—Koskullskulle.
Fig. 9. Samband mellan i en blankledning inducerad
psofo-metrisk störningsspänning relativt jord och avståndet till
den inducerande friledningen vid 50 km
parallellförings-längd; a, b enkelledning för överföring av högspänd
likström, c, d dubbelledning för överföring av högspänd
likström, e trefasledning.
ledningar, om parallellföringslängden är 50 km.
Härvid har räknats med olika avstånd mellan
ledningarna. Tre kraftledningstyper ha
behandlats, nämligen dels en ledning med en ledare för
överföring av likström, varvid jorden användes
som återledning, dels en ledning med två ledare
på samma höjd och med ett inbördes avstånd av
7 m, dels slutligen en trefasledning med de tre
ledarna på samma höjd och fasavståndet 7 m.
Resultatet av räkningarna kan utläsas ur fig. 9.
Ordinataxeln till vänster på diagrammet anger den
beräknade spänningen (i voit per ampere
belastningsström) mellan svagströmsblankledningarna
och jord. Till höger på diagrammet ha angivits
de belastningsströmvärden, som ge den ur
tele-fonstörningssynpunkt maximalt tillåtliga
longitu-dinalspänningen om 500 mV, som omnämnts
ovan, och som gäller för blankledningar. Man
finner först, att i fallet likströmsdrift med
återledning genom jorden fordras iakttagande av
betydligt större avstånd mellan kraftledningen och
svagströmsledning än i de båda andra fallen, där
strömmarna överföras över metalliska ledare.
Om man räknar med en belastningslikström av
500 A måste avståndet vara 7 000^8 000 m i
fallet återledning genom jorden, medan i det
bipolära fallet det är tillräckligt med ca 1 700 m, om
telefonformfaktorn är 2,5 %, och ca 500 m, om
den nämnda faktorn är 0,3 %. Vid en
trefasledning, som överför 500 A, skulle fordras ett
avstånd om åtminstone 800 m. Det har därvid, på
grundval av tidigare vunnen erfarenhet, antagits,
att telefonformfaktorn för driftströmmen i detta
sistnämnda fall är av storleken 0,5 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
