Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 5 april 1947 - Smälttrådars och ledningars hållfasthet mot atmosfäriska störningar, av Olav Karsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 april 1947
331
Strömmens tidsfunktion
__t
l = lo’ e Tr = l0. 2 T’
gäller om 7\ är obetydlig i förhållande till t2. För
större värden på tjt2 äro 10 och tr obekanta.
I praktiken kan man dock ersätta I0 med I max, om
man samtidigt använder ett korrigerat värde för
Tdär båda dess korrektioner äro beaktade
Tle = r2 • [l 4- 0,805 |j - 5,556 [yj] (6)
För de använda impulsformerna 1,73/57 och
1,8/338 erhållas enligt ek v. (6) värdena
t2e = 58 respektive 339,5 • 10"6
Ekvationen (5) övergår i
, = 3"« (5a)
i max — i–\0 a)
\jTze
För de använda smälttrådarna erhålles
I max== 7,2 kA för 10 A tråd och
I max =3,2 kA för 6 A tråd
motsvarande 55 % större värden på P än
värdena i tabell 2. De i verkligheten erforderliga
energimängderna motsvara temperaturer under
smältpunkten, som kunna bestämmas genom att
man löser uttrycket (3) i avseende på ln k, varvid
erhålles
A-= 3,29 respektive 3,27
Motsvarande avslitningstemperaturer bli 537 och
533°C. Om vi införa A- = 3,28 i uttrycket (3)
erhålles värdet för avslitningsströmstyrkan vid
kortvariga impulser
332 a 276,5 a
Tn =7KT (7)
Avslitningstemperaturen är då ca 535°C.
Fig. 1 visar uträknade värden enligt (7) för
några tråddiametrar.
För den längre impulsformen 1,8/338 erhålles
för 10 A och 6 A smälttrådar
A-= 3,699 resp. 3,916
Motsvarande temperaturer bli
633 resp. 683°C
Överensstämmelsen mellan dessa temperaturer
synes vara mindre god. Emellertid stämmer
förutsättningen, att värmeförlusterna skola kunna
negligeras, ej längre för dessa tider. Om vi
beakta, att 6 A tråden har 50 % större specifik yta
än 10 A tråden, kunna vi beräkna
värmeförlusternas inverkan ur differensen mellan de beräknade
temperaturerna.
Den verkliga temperaturen blir då 533°G. Vi lia
alltså fått samma temperatur som vid
normalimpuls.
Då den tillförda värmemängden är mindre än
hälften av den, som erfordras för att smälta
tråden, måste de mekaniska krafterna anses
utslagsgivande för säkringstrådens utlösning.
De mekaniska krafterna kunna vara dels
termiska enligt Bethge8, dels elektrodynamiska. Då
säkringarna i regel placeras tre invid varandra
inkopplade i olika faser, och impulserna i
allmänhet inkomma i alla faser samtidigt, uppträda i
praktiken elektrodynamiska krafter mellan
faserna. Vid försöken var återledningen placerad
parallellt med säkringstråden på 200 mm avstånd,
varigenom de magnetiska förhållandena i stort
sett motsvara dem i stationerna. Då tråden i alla
fall utom ett avbröts i 1—3 punkter utan att
smältas ned, måste avbrottet vid en impulsenergi,
som ligger nära gränsvärdet, ske efter en relativt
lång tid från impulsens början. Tydligen faller
trådens mekaniska hållfasthet så kraftigt just då
den uppnår 535°C temperatur, att variationerna
i kraft ha mindre betydelse.
Praktiska följder
Om vi granska de erhållna resultaten i tabell 2,
se vi, att säkringarnas hållfasthet motsvarar rätt
kraftiga spänningsvågor på linjerna. I regel äro
säkringarna placerade vid ledningens slut. Den
största påkänningen utsättes säkringen för om
impulsen söker sig till jorden över t.ex. en
ventil-avledare eller ett överslagsställe. Strömmen i
jordningspunkten blir då fördubblad genom reflexion.
Om ledningens vågmotstånd är 500 ohm, är
därför den inkommande spänningsvågens amplitud
, .. .. 500 . _
lika med stotstrommens ’ —— ohm. De mot strom-
Fig. 1. Avslitningsströmstyrka som funktion av effektiva
halvvårdetiden för aperiodiska impulser enligt ekv. (7) för
silvertrådar (trådens värmeavgivning är ej beaktad).
––-uppmätta värden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
