Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 5 april 1947 - Det tyska utvecklingsarbetet på storkraftöverföring, av Åke T Vrethem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 april 1947
335
Det tyska utvecklingsarbetet
på storkraftöverföring
Överingenjör Åke T Vrethem, Stockholm
621.315.051.2.024(43)
621.315.051.2.025(43)
Till de allierade arméerna voro redan före Tysklands
kapitulation engagerade tekniska expertdelegationer med
uppgitt att tillgodogöra sig nya uppfinningar och
forskningsresultat. Efter kapitulationen ha
ockupationsmakterna metodiskt samlat upplysningsmaterial genom
studieresor, intervjuer med ledande tyska tekniker,
uppspårande av tyska sammanfattningsrapporter etc. Mycket av
materialet är givetvis fortfarande hemligt men från. engelskt
och amerikanskt håll har man även offentliggjort flera
rapporter av betydande intresse.
Två ledande tekniker i Amerika, 11 J Scholz och C F
Wagner, gjorde sålunda på officiellt uppdrag en studieresa
i Tyskland omedelbart efter V-dagen. 1 den korta
sammanfattning2 av erfarenheterna från resan, som
publicerats, meddelas icke några mera märkliga upptäckter.
Amerikanarna fäste sig bland annat vid att tyskarna
genomgående använde petersenspolar i sina
högspännings-nät och nästan uteslutande tryckluftbrytare eller
oljemini-muinbrytare. Man hade icke resurser för att kunna prova
alla brytare med full inärkbryteffekt och hade icke heller
gjort några brytprov i anläggningarna. Nätmodeller hade
kommit till föga användning liksom ständigt inkopplade
oscillografer för registrering av störningsförlopp.
Transformatorerna på 220 kV systemet hade standardiserats till
transportabla enheter om 100 MVA. I Mannheim hade man
byggt en helt underjordisk ångkraftstation på 30 MW.
Slutligen omnämner författarna de tyska planerna på el t
40 kV trefassystem och försöken med högspänd likström.
1 en officiell rapport av liknande art från en engelsk
sludickommission3 ges inte heller några uppgifter av
sensationellare slag. En tysk rapport, som då och då spökal
i den internationella diskussionen men som enligt min
mening är ganska ovederhäftig, är Krohnes utredning om
ekonomin vid kraftöverföring på stora avstånd med
högspänd växelström och högspänd likström1. Utredningen
gäller en överföring av 2 000 MW på ett avstånd av 000 km.
Krohne kom till följande kostnader för överföringen
inklusive upp- och nedtransformering i ändstationerna.
RM/kWår
luftledning, trefas, 50 p/s, 400 kV ................................21
luftledning, likström, 650 kV ....................................29
kabel, trefas, 50 p/s, 220 kV ........................................80
kabel, trefas, 162/3 p/s, 220 kV ....................................116
kabel, likström, 800 kV ................................................26
Resultatet strider beträffande jämförelsen mellan
växel-och likström mot resultaten av flera liknande
undersökningar, som företagits i olika länder, de mest grundliga
kanske i Schweiz5. Man finner emellertid vid en
detaljgranskning av den Krohneska uppsatsen att det räknats
med påfallande höga anläggningskostnader för
strömrik-tarna (50 RM/kW för likriktarstationen och 70 RM/kW för
växelriktarstationen inklusive utrustning för
faskompensering) och att det vidare räknats med stora förluster i
strömriktarna, vilka förluster icke ha någon teknisk
förklaring. Författarna till rapporten synas — för övrigt
ganska naturligt med hänsyn till rapportens datering (1942)
och de omständigheter under vilka den torde lia tillkom-
mit — mer eller mindre medvetet ha velat hindra, alt
likströmsalternativet skulle te sig alltför gynnsamt.
Den tidigare som en konkurrent till kvicksilverjonventilen
uppträdande tryckluftventilen enligt Marx (med ljusbågen
brinnande i en luftström) har utvecklats till betydande
fulländning och det torde fortfarande ej vara uteslutet,
att den kan uppträda åtminstone som ett parallellalternativ
till kvicksilverjonventilen. Detta är det intryck man får av
en rapport från. Forskningsinstitutet i Rraunschweig av
Marx och Traupe0. Bland annat beskrives en
försöksanläggning, som varit i drift med goda resultat. Spänningen
var 2 X 40 kV och effekten 10 MW.
Den intressantaste av dessa av de allierade offentliggjorda
rapporterna är den rapport av F Busemann, som här skall
refereras från den amerikanska översättningen. Den blev
frigiven för publicering i oktober 1946 men är daterad
september 1945. Rapporten utgör en redogörelse för Siemens’
utvecklingsarbete dels på 400 kV trefasöverföring, dels på
högspänd likström; den bär — i motsats till vissa av de
övriga rapporter, som publicerats i amerikanska och
engelska tidskrifter — i hög grad vederhäftighetens prägel.
översättningen1 omfattar ca 70 sidor lext jämte ett antal
fotografier och diagram.
Som en inledning lämnas några data för Tysklands och
USA:s största kraftöverföringar, vilka kunna sammanfattas
i följande tabell.
Anläggning Nominell Ilögsta Total Linje- Effekt
spänning spänning längd sektioner totalt per
[-enkel-linje-]
{+enkel-
linje+}
kV kV km km MW MW
RWE ...... 220 250 600 100—180 300 150
Boulder-Dam 287,5 ca 287 435 130—150 240 120
Vid RWE-överföringen äro mellanstationerna anslutna
till nät med egna kraftkällor, medan vid
Boulder-Dam-överföringen mellanstationerna äro rena kopplingsstationer,
vilket förklarar olikheten i belastningsförmåga relativt
naturliga effekten.
På RWE-linjerna användes ledare med 42 mm diameter,
detta för att möjliggöra övergång till 380* kV (med
direkl-jordad nollpunkt). RWE hade emellertid planerat att
införa MO kV som nästa spänningssteg över 220 kV (av
rapportens text i fortsättningen synes framgå att man vid
400 kV avser mottagningsspänning och alltså räknar med
spänningsreglering mellan 400 och ca 440 kV).
Växelströmsöverföring med 400 kV
Korona
Siemens har gjort omfattande koronaförsök med ledare
med 25—50 111111 diameter och med multipelledare
(Bündel-leiter) och funnit bl.a. att koronaförlusterna vid dimma
bli upp till tio gånger och vid regn upp till 100 gånger
större än koronaförlusterna vid vackert väder. Vid en
konventionell stålaluminiumledare med den ekonomiska
diametern 42 mm bli vidare koronaförlusterna vid jordfel
så stora, all petersenspolar ej kunna väntas ge släckning.
Koronaförlusternas ökning med spänningen går mycket
långsammare vid multipelledare än vid enkelledare, vilket
dels innebär, att de årliga förlusterna bli mindre om man
tillämpar samma koronagräns vid vackert väder, dels
medför att man säkert kan räkna med läckverkan hos
petersen-spolarna även för en 1 000 km, 400 kV dubbelledning.
En viktig egenskap hos multipelledaren är alt dess
induktans per km är endast ca ~l3 av enkelledarens, vilket
medför att med oförändrade spänningsfalls- ocli
stabilitetsvillkor överföringsförmågan ökar med 50 % jämfört med
enkelledare. Multipelledaren anges även vara fördelakti-
* I rapporten anges 300 kV, vilket sannolikt är en felskrivning.
Jämför exempelvis R Werner: Die ZukunftmögUchkcitcn der
Elektri-citätswirtscha[t. ETZ 1927 s. 717.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
