Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 12 april 1947 - Återvinning av lösningsmedel genom adsorption, av Uno Träggårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
TEKNISK TIDSKRIFT
Kondensationsförfarandet
Detta är det äldsta återvinningsförfarandet.
Luft—ångblandningen nedkyles under ångans
daggpunkt. Förfarandet kan ur säkerhetssynpunkt
icke anses fullgott. Om vatten användes som
kylmedium kommer man knappast under 15°G. Men
vid denna temperatur är ångtrycket hos de flesta
lösningsmedel så högt att ång—luftblandningen
ligger inom det explosionsfarliga området.
Ersätter man luften med en inert gas måste man av
ekonomiska skäl låta denna cirkulera.
Återvinningsprocenten blir låg, endast 60—70 % av
ingående lösningsmedel, oftast mycket lägre.
Numera kombineras därför ofta nedkylningen med
kompression med eller utan efterföljande
expansion för att ytterligare sänka temperaturen, men
även i dylika anläggningar blir återvinningen
långt ifrån effektiv. Som exempel11 härpå kan
nämnas, att luft av ca 35°G innehållande ca 2 %
aceton efter nedkylning till —40°C fortfarande
innehåller 0,65 % acetonånga.
Absorptionsförfarandet
Det andra återvinningsförfarandet är absorption
i ett för ångan lösligt medium. Exempel härpå är
acetonåtervinning med vattentvättning av
ace-tonhaltig luft eller bensolutvinning ur lysgas med
tjäroljetvättning. Detta förfarande användes rätt
allmänt, men det fordrar en omfattande
rektifie-ringsanläggning. Som exempel på återvinning av
aceton i tvättorn kan nämnas följande12"14:
Koncentrationen av aceton i ingående luft var
vid en anläggning 1,75 %. Sedan luften lämnat
tvättornet innehöll den alltjämt ca 0.06 %
aceton. Luften återfördes därför i processen.
Tvättvattnets temperatur låg blott någon tiondels grad
över fryspunken. Åtgången av vatten vid denna
temperatur var ca 300 t per ton återvunnen aceton.
Vattenlösningen av aceton, sedan den lämnat
tvättornet, innehöll endast 2,6 viktsprocent aceton,
och denna utspädda acetonlösning krävde en
omfattande rektifieringsanläggning. Man kunde
i detta speciella fall räkna med en relativt hög
återvinning av 92—95 %.
Adsorptionsförfarandet
Det yngsta återvinningsförfarandet slutligen är
adsorptionsförfarandet15"19. Härvid använder man
sig av egenskapen hos vissa mikroporösa
material att i sina mikro- eller ultraporer adsorbera
eller kondensera ångor, som befinna sig i
blandning med gaser, t.ex. luft. Även då
ångkoncentra-tionen är ytterst låg kan fullständig adsorption
ernås.
Själva återvinningsförfarandet är i princip
mycket enkelt. Adsorptionsmaterialet, som skall vara
i styckeform för att erbjuda så ringa motstånd
som möjligt mot luftströmmen, är placerat i
behållare, eller adsorbörer, i skikt, som allt efter
förhållandena kunna variera i tjocklek från ett par
dm till flera m, fig. 1. Genom detta
adsorptions-skikt får luften innehållande lösningsmedelsånga
passera. Adsorptionsmedlet, som också benämnes
adsorbens, sorbent eller sorbend, kvarhåller
härvid ångan i form av adsorbat eller sorbat medan
luften gar igenom. Man kan också kalla
adsor-bören för ett filter för ångor av lösningsmedel.
När adsorptionen pågått en tid är filtrets förmåga
att uppta ytterligare lösningsmedelsånga uttömd
och ångan börjar läcka igenom. Adsorbören är
då färdig för regenerering. I tekniken sker denna
enklast genom att blåsa mättad vattenånga genom
filtret i motsatt riktning mot luftströmmen
tidigare. Vattenångan driver härvid ut adsorbatet —
processen benämnes desorption eller "avdrivning"
— och efter kondensering kan lösningsmedlet
skiljas från vattenkondensatet genom dekantering,
såvida det är vattenolösligt, eller genom
destillation, om det är lösligt i vatten.
Olika adsorptionsmedel
Det adsorberande korniga materialet är som
man förstår av alldeles särskild betydelse. Det
finns två stora grupper av tekniska adsorbenser:
aktiva kol och aktiva geler. Till de senare höra
kiselgel, aluminiumoxidgel och ferrioxidgel. Man
har även på senare tid försökt kombinera aktiva
kol och aktiva geler till speciella blandprodukter,
som gå under olika handelsnamn t.ex. silicarbon,
carbogel etc.20. Det bör särskilt framhållas att
såväl benämningarna aktiva kol som aktiva geler
äro gruppnamn för en hel rad adsorbenser med
sinsemellan starkt varierande egenskaper i adsorp.
tionshänseende. Detta inses lätt därav att
ursprungsmaterialet för aktivt kol kan utgöras av
en mångfald olika kolhaltiga ämnen av såväl
vegetabiliskt, animaliskt som mineraliskt ursprung,
vilka genom aktiveringsprocessen underkastas en
selektiv oxidation eller en destruktiv pyrolys vid
närvaro av vattenabsorberande kemikalier.
Framställningsmetoderna kunna varieras på ofantligt
många olika sätt21"23, varvid dock vissa
strukturella egenheter hos råmaterialet kunna bevaras.
Likaså kunna de aktiva gelerna framställas i olika
former och porositeter genom variationer i utfäll-
Fig. 1.
Återvinningskol av
svensk
tillverkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
