Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 3 maj 1947 - Norges framtida kraftförsörjning, av Bo Rathsman - Nya Zeelands kraftförsörjning, av BR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(410
TEKNISK TIDSKRIFT
individuellt skärskåda kraftförsörjningsproblemet inom de
olika landsdelarna. Enligt direktiven skulle arbetet avslutas
före 1945 års utgång, dvs. inom 31/, månader från
kommitténs tillsättning. Fristen har överskridits med ungefär
ett år. Men åtminstone för en utomstående förefaller det vara
en aktningsvärd prestation av kommittén att ha kunnat
slutföra det omfattande uppdraget ens på så kort tid som l1/* år.
Av det inledande kapitlet om kraftförsörjningens
utveckling hittills framgår, att utbyggnadsverksamheten under
perioden 1910—1920 omfattade i genomsnitt 100 MW per
år. Från 1920 har tillväxten skett i lugnare takt med ett
årligt tillskott på drygt 40 MW. Vid årsskiftet 1945/1946
var den totalt installerade generatoreffekten ca 2 350 MW.
Sommaren 1946 pågick utbyggnad av sammanlagt 473 MW
för allmänna behov. Av landets 3 milj. invånare
uppskattas 612 000 eller 20,3 % ännu icke ha tillgång till
elektrisk kraft. Av dessa uppskattas 100 000 bo så avsides eller
utspridda, att elektrifiering ej kan genomföras med
rimliga kostnader. För den totala utbyggnadsvärda
vattenkraften anföres den tidigare beräknade siffran av 80 milj.
MWh, som fördelar sig med 23 milj. på Östlandet och 57
milj. på övriga fylken. Vid årsskiftet 1945/1946 var härav
utbyggt 13,58 milj. MWh, motsvarande 4,52 MWh per
invånare. Frånräknas de kraftbelopp, som utnyttjas för
elektrokemisk och liknande storindustri, återstår för allmänna
behov 7,75 milj. MWh och 2,6 MWh per invånare.
Statens andel i den för allmänna behov disponibla
kraftproduktionen rör sig inom östlandet om 26 \% men är
inom landet i övrigt mycket obetydlig. Statskraftverken
svarar för ca 10 % av landets totala produktion. Den
1.7.1945 uppgick de statliga kraftverksinvesteringarna i
Östlandet till ca 153 Mkr. men för övriga landsdelar
sammanlagt endast till ca 3 Mkr. Statens direkta bidrag till
elektrifieringsverksamheten var fram till den 1.7.1945
sammanlagt 22 Mkr.
1 sammanfattningen av den hittillsvarande utvecklingen
ineddelas, att staten för närvarande äger 1li à 1/3 av Norges
totala utbyggnadsvärda vattenkraft.
Betänkandet utmynnar i följande sammanfattning:
För att täcka det framtida kraftbehovet för följande
ändamål: belysning och uppvärmning i hemmen, drivkraft och
värme för industrin, drivkraft, hö- och spannmålstorkning
in.m. inom jordbruket samt järnvägselektrifiering beräknas
åtgå 15,6 milj. MWh utöver nuvarande förbrukning. För
denna belastningsökning måste kraftverk och primärnät
utbyggas för ytterligare 3 600 MW, vilket efter dagspriser
kostar ca 3 000 Mkr. (norska), vartill kommer kostnaderna
för fördelningsnät och anläggningar hos abonnenterna med
sammanlagt minst 2 200 Mkr. Sannolikt kommer elverken
att kunna bibehålla konkurrenskraftiga taxor för flertalet
förbrukningsändamål. Ett för största delen av landet
gemensamt samkörningsnät kan skapas, men de stora
förbindelseledningarna kan ekonomiskt utbyggas först i den
mån de blir erforderliga även för andra ändamål än,
samkörningen. Under de närmaste tio åren bör utbyggas ca
150 MW per år. Ordningsföljden bör överenskommas
regionalt, medan avvägningen mellan de olika områdena bör
bestämmas av staten. För genomförande av återstående
elektrifiering inom de närmaste åren kräves ca 220 Mkr.
per år. Den norska industrin kan icke täcka behovet av
turbiner, generatorer etc., varför en betydande import
erfordras. För att tillgodose elverkens lånebehov för
nyanläggningarna under former som är betryggande för
långivarna ifrågasättes upprättande av en särskild bank. En
fullständig utjämning av elektricitetspriserna anses icke
berättigad. Distributionen bör vara ordnad som hittills,
men de mindre företagen bör sammansluta sig till större
enheter. För befrämjande av kraftproduktionen bör
skapas ökad samverkan, bl.a. genom att de större verken
inom varje samkörningsområde sammansluter sig för
genomförande av nya utbyggnader. Dessa sammanslutningar
bör få rätt att expropriera vattenrätt och
överföringsanläggningar samt ensamrätt och skyldighet att göra utbygg-
nader för allmänna behov inom området. Där
sammanslutningar ännu icke kan komma till stånd, bör ansvaret
tills vidare läggas på de ifrågavarande distriktens
administrationer. Staten och sammanslutningarna bör få rätt alt
expropriera mindre företag, som står i vägen för
rationaliseringen inom ett område. Kraftförsörjningen bör vara
ekonomiskt självbärande, men staten bör lämna bidrag för
nyelektrifiering av de återstående områdena. Elverkens
överskott bör icke utan särskilt tillstånd av K.M:t få
användas för andra ändamål än kraftförsörjningen. Med
undantag för en ledamot avråder kommittén från att staten
övertar kraftproduktionen. Nuvarande brist på ingenjörer
vid den statliga kraftförvaltningen bör snarast avhjälpas.
En särskilt viktig uppgift för staten under den närmaste
framtiden är att medverka till att skaffa kraft till
oelektrifierade eller svagt elektrifierade områden. Om de lokala
företagen ej förmår åta sig erforderliga utbyggnader, bör
dessa genomföras av staten, som även själv bör bygga de
kraftverk, som behövs för järnvägselektrifieringen, det nya
järnverket etc. De lokala ingenjörskontoren för
kraftförsörjningen inom de olika fylkena bör underställas den
statliga kraftförvaltningen. För forsknings- och
upplysningsverksamhet föreslås inrättande av ett särskilt
forskningsinstitut. Nyanläggningar för kraftexport kan
tillsvidare icke åstadkommas utan intrång på
byggnadspro-grammet för de inhemska behoven. Utbyggnader med sikte
på export är valutamässigt av litet intresse, om de icke
utföres med norsk arbetskraft och så långt möjligt även
med norsk materiel.
Betänkandet åtföljes av en karta, som visar den
utbyggnadsvärda och den nu utbyggda vattenkraften samt del
beräknade framtida kraftbehovet i de olika landsdelarna.
Elektrifiseringsnemnda har bestått av 16 medlemmar med
överingenjör T Sorteberg som ordförande, kraftverkschef
J C Holst som v. ordförande och överingenjör J Mørcli
som sekreterare. Som arbetsutskott har fungerat
överingenjör Sorteberg, samkjoringssjef C B Blydt och direktör
J Sandberg. Bo Rathsman
Nya Zeelands kraftförsörjning. Genom en ny lag, som
antogs 1945, överfördes ledningen av Nya Zeelands
kraftförsörjning från departementet för allmänna arbeten till
ett nybildat självständigt departement för
kraftförsörjningen. Det nya departementet handhar administrationen
och driften av samtliga kraftanläggningar, förbereder och
planerar nya utbyggnader samt konstruerar och utför
erforderliga nya maskininstallationer, överföringsledningar
och transformatorstationer. Större byggnadstekniska
arbeten, såsom dammar, tunnlar, väg- och husbyggnader etc.
skall däremot såsom hittills utföras av departementet lör
allmänna arbeten.
Staten har sedan den igångsatte de första utbyggnaderna
år 1911 investerat drygt 29 M£ i sina kraftanläggningar
och härav erhållit en årlig avkastning på bortåt 3 M£.
Resultatet för det sista räkenskapsåret har dock blivit
betydligt sämre än normalt på grund av dels höga skatter,
dels en omfattande kraftproduktion vid vissa äldre
ångkraftverk med dålig bränsleekonomi. Belastningen har
under en längre följd av år ökat med genomsnittligt 10 \%
per år, innebärande en fördubbling per sju- à
åttaårsperiod. På grund av svårigheterna under kriget har man
icke kunnat bygga ut ny kraft tillräckligt snabbt, varför
man även i Nya Zeeland fått införa restriktioner.
Utvecklingen har även försvårats av brist på kunnig personal,
som därför nu sökes genom annonsering i Storbritannien
och Australien. Nya kraftverk är emellertid under
utbyggnad. På Nordön bygges två vattenkraftstationer, varav en
för 90 000 kW. Båda beräknas bli färdiga före 1947 års
slut. Därjämte insättes ett nionde aggregat i den största
stationen Arapuni, som därigenom uppnår en totaleffekl
av 150 000 kW. Vidare har igångsatts förberedande
arbeten för ytterligare en stor vattenkraftstation, som
beräknas få stor betydelse för kultivering av ett potentiellt nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
