Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 10 maj 1947 - Differensmätning av vätskors täthet, av Per-Axel Lagerqvist - Glasmassors kristallisering, av Stig Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(422
TEKNISK TIDSKRIFT
värmeisolerande hölje av asbest. Koiitrolltermometern
visade variationer på ett par hundradels grader i takt med
uppvärmningsströmmens slutning och brytning. Perioden
för dessa var ca 1 min, och eftersom röret med lösningen,
som skulle undersökas, var värmeisolerat från
kopparbul-ten med korkskivor, kan man anta, att lösningens
temperatur var konstant på en eller ett par tusendels grader när.
På förbindelseledningen mellan hålrummet i
kopparbul-ten och manometern fanns två uttag. Det ena var försett
med en cykelventil, genom vilken med hjälp av en
cykelpump trycket i apparaturtn kunde höjas. På det andra
sattes en gummislang med en slangklämma och därefter
ett glasrör med en mycket fin kapillär, varigenom trycket
långsamt kunde sänkas. Försök utfördes också att
portionsvis långsamt minska trycket med hjälp av en krän på så
sätt att kanalen i krankiken först sattes i förbindelse med
luften i instrumentet, varefter genom omvridning av
kranen ett kvarts varv kanalen kom i förbindelse med den
yttre luften. Detta förlopp upprepades sedan. Det visade
sig dock vara stora svårigheter att få kranen fullkomligt
tät, varför denna metod övergavs.
Den manometer, som användes, bestod av tre
sammankopplade ca 1 m höga U-rör. Den fria änden var öppen.
Nedre hälfterna av skänklarna var fyllda med kvicksilver
och de övre med destillerat vatten. Manometern fylldes
genom i de övre svängarna påsmälta kapillärrör, som
sedan hopsmältes. Den lilla luftmängd, som blev kvar i
dessa kapillärrör, hade efter några veckor upplösts i
vattnet, som omedelbart före fyllningen hade urkokats.
Sammanpressningen av kvicksilvret och vattnet i manometern
på grund av trycket kunde man bortse ifrån. Höjderna
måste temperaturkorrigeras, så att de vid de olika
mätningarna gäller för samma temperatur. Trycket i
instrumentet kunde avläsas med en noggrannhet av ca 1 torr.
Observationernas utförande och resultat
Det var av mycket stor vikt, att de lösningar som
undersöktes var fullkomligt fria från föroreningar. Vid
undersökningen av anrikningen av tungt vatten omdestillerades
dessa prover två gånger. I destillationsapparaten förekom
inga korkar eller gummiförbindelser utan endast inslipade
förbindelser av rent glas, som icke infettats. För
nedsänkning av glasballongen i lösningen användes speciella korkar
av glas och med en mot rörväggarna fjädrande glasbygel
nedpressades ballongen under ytan för undvikande av
ytspänningens inverkan på ballongen. Sedan provet insatts i
kopparbulten och denna tätats dröjde det ca 20 min innan
provet antagit instrumentets temperatur. Vid inpumpning
av luft av rumstemperatur i systemet sänktes lösningens
temperatur något, varför trycket hölls vid det ungefärliga
värdet för ballongens svävning i ca 10 min innan trycket
finjusterades.
För bestämning av proportionalitetsfaktorn i sambandet
A 61= konst. • A P utfördes bestämningar av
täthetsdifferenserna för kaliumkloridlösningar dels med ovanstående
/ 1U
Fig. 4. Samband mellan tiden för elektrolysen och tätheten.
instrument och dels med hjälp av en pyknoineter. Denna,
som hade tillverkats av professor Hulthén, hade en volym
av ca 2,3 cm3 och var försedd med en massiv väl inslipad
propp. Vid pyknometerbestämningarna fylldes denna med
lösningen och nedfördes sedan i en urborrning, som delvis
fyllts med kvicksilver, i en kopparbult. Sedan denna
kop-parbult hållits vid samma temperatur, som rådde vid
observationerna i det andra instrumentet, under ca 10 min,
isattes proppen, varefter pyknometern avtorkades och
vägdes. Medelfelet i medelvärdet av 6 bestämningar
uppgick till 1—1,5 " 10—5 i tätheten. Fig. 3 anger sambandet
mellan täthetsdifferenserna, som erhölls med
pyknometerbestämningarna, och trycken, som rådde, då ballongen
svävade i de olika lösningarna. Av denna kurva framgår,
att A Øi= 1,20 • 10—7 A P, då A P uttryckes i torr.
Genom att utbyta belastningsvikten på sänkkroppen mot en
något tyngre eller lättare och bestämma tryckning vid
svävning i samma vätska med de två olika belastningsvikterna
kan man utvidga mätområdet utan att ändra tryckområdet.
Samma sänkkropp kan därför användas inom stora
mät-områden, om detta förfarande upprepas. Instrumentet kan
även kalibreras genom bestämning av viktsdifferensen
mellan några belastningsvikter och bestämning av trycken
vid svävning i samma vätska med de olika vikterna
påhängda, om man dessutom bestämmer glasballongens och
belastningsvikternas volymer. En matematisk behandling
av detta fall torde icke vålla några svårigheter.
Instrumentet användes sedan för bestämning av
anrikningen av tungt vatten i prover, som hämtats vid vissa
tidpunkter ur en elektrolysör. Denna kördes kontinuerligt
med konstant tillflöde av vanligt vatten, så att volymen
hölls konstant. I fig. 4 framställes sambandet mellan dessa
provers tätheter och den tid, som elektrolysen pågått, när
provet togs ut. Kurvans jämna förlopp tyder på, att
tät-hetsbestämningarna har en noggrannhet av ca 10 7.
Glasmassors kristallisering. I en tidigare
undersökning (Tekn. T. 1945 s. 1239) av vissa glasmassors [-avg]asning,-] {+av-
g]asning,+} utförd vid Silikatinstilutet i Göteborg,
konstaterades att tillsats av A1203 hade kraftigt hämmande
inflytande på denna företeelse. Då detta kunde förmodas ha
samband med glasmassans viskositet, har nu Al203-haltens
inflytande på denna egenskap närmare studerats.
Viskositeten inom temperaturintervallet 1 000—1 300° bestämdes i
en enkel rotationsviskosimeter för glaset Si02 74 — CaO
10 — Na20 10 %, vari resp. 0, 2, 4 och 6 \% SiOs ersatts
med A1o03 i form av dels Forshammar-pegmatit, dels
Ytterby-fältspat. I samtliga fall konstaterades en tydlig
ökning av viskositeten, speciellt märkbar vid högre
temperaturer och starkare för Ytterby-fältspat än
Forshammar-pegmatit, beroende på att alkalihalten i förra fallet
till större delen utgjordes av kali (B SimmingsköJLD och
I A Hedvall i Ark. Kemi, Mineral. Geol. 1946 nr 24).
Stig Lindroth
Fig. 3.
Samband mellan
täthetsbestämningar
med pyknometer
och tryck vid
svävning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
