Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 17 maj 1947 - Erfarenheter från Neptunbolagets bärgningsverksamhet, av John Granander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(430
TEKNISK TIDSKRIFT
För lyftning av fartyg, som sjunkit så djupt att
de ej kunna tätas och pumpas upp, användas
pontoner. Dessa kunna indelas i tre huvudgrupper:
sådana som sänkas under vatten och blåsas
tomma med tryckluft, sedan de med kättingar eller
vajrar låsts fast till det sjunkna fartyget, sådana
som sänkas tills däcket kommer i vattenytan och
pumpas läns, sedan de låsts fast, samt slutligen
sådana som arbeta med maskindrivna
domkrafter, såsom Neptunbolagets stora pontoner "Odén"
och "Frigg", vilkas sammanlagda lyftförmåga
utgör ca 2 400 t. Bolagets fyra cylindriska
pontoner kunna tillsammans lyfta ca 450 t. För
fartyg som ränt högt upp på grund utan att ha
last eller barlast som motsvarar det förändrade
deplacementet använda vi handpumpdrivna
domkrafter, apterade på grova trästöttor under
kraftiga stålhyllor, fastbultade till fartygssidan.
De olika bärgningssätten, som förekomma,
kunna möjligen förtydligas genom skildringen av
följande bärgningsfall. Vid valet av de olika fallen
har bolagets beprövade inspektör sedan många
år, kapten Leveaux, varit behjälplig liksom vid
relaterandet av förloppet vid dessa bärgningar.
"Ymer"s flöftagning
Den 18 december 1940 råkade statsisbrytaren
"Ymer" under fartprov på Trälhavet ränna upp
på ett grund vid Tisterön. Från bärgningsångaren
"Herakles", som samma dag inträffade på
strand-ningsplatsen, sändes dykare att undersöka
fartyget, som han fann vilande på grundet från
förstäven till en punkt akter oin nollspantet.
Förskeppet hade lyfts ca 2 m, varför trycket mot
grundet torde ha uppgått till omkring 1 100 t.
Fartyget hade ådragit sig läckor i tanken under
förliga maskinrummet, smörjoljetankarna och
treans trimtank samt, genom skador i tanktak
och öppna förbindelser med smörjoljetankarna, i
båda maskinrummen.
Sedan farvattnet runt "Ymer" upplodats återgick
"Herakles" till Neptunbolagets förråd i
Stockholm, där varpankare med svåra kättingar,
varp-ginor, muddringsmateriel m.m. ombordtogos,
varpå bärgningsångaren återvände till
strandnings-platsen. Sedan två kraftiga varp lagts ut rätt akter
om "Ymer" förankrades bärgningsångaren 4
streck akter om tvärs på statsisbrytarens
babordssida samt förtöjde med aktern mot det strandade
fartyget och började med propellern att muddra
bort allt det lösa siam, som låg på den fastare
sjöbottnen och som starkt försvårade dykarens
arbete. Efter det muddringen pågått en tid sändes
dykaren att göra en noggrann undersökning av
läget och han fann nu fartyget vilande på
berggrund mellan en punkt under förkant av bryggan
och en punkt under akterkant av skorstenen.
Styrbord om fartyget var sjöbottnen bergig, medan
den om babord huvudsakligen bestod av sand,
sten och pinnmo under ett 2—3 mäktigt lerlager.
Efter undersökningen återupptogs muddringen.
Dykaren tog mått på ett par lyfttåg för ett par
cylindriska pontoner under "Ymer"s förskepp.
Förutom pontonerna måste även hydrauliska
domkrafter användas för att lyfta fartyget över
grundet; för den skull tömdes och utvädrades
brännoljetankarna för att bärgningsmanskapet
skulle kunna vistas i dem medan de borrade hål
för bultar till tolv stålkonstruktioner,
"domkrafts-hyllor", som skulle ta upp trycket från
domkrafterna. För pontonernas placering muddrades
under "Ymer"s förskepp, varefter dykaren
fortsatte muddringen med komprimerad luft och
spol-slang för att komma åt bottenskadorna i tanken.
Som dessa ej återfunnos på babordssidan flyttade
dykaren midskepps, där han muddrade och
planerade sjöbottnen för de stora
bottenkonstruktionerna, "bottendynorna", på vilka
domkraftsstöt-torna skulle placeras.
Under tiden hade bärgningsångaren "Neptun"
inlastat materiel vid bolagets förråd och kom ut
till strandningsplatsen med fyra cylindriska
pontoner, hyllor, dynor och annan materiel. Sedan
en del av materielen överlämnats till "Herakles"
förtöjdes "Neptun" vid "Ymer"s styrbordssida,
varpå dykaren sändes att planera för
domkrafts-stöttorna. Som havsbottnen här var mera toppig
måste en del sprängningar företas. Sedan två
9" stålvajerbrokar med vissa längder ischacklade
gallskättingar hivats under "Ymer"s förskepp
sänktes ett par av de cylindriska pontonerna och
avlåstes samt blåstes delvis tomma. Även under
akterskeppet placerades ett par vajerbrokar för
det andra pontonparet. Ett antal färskhuggna
spiror med 14—15" i topp, som anskaffats till
domkraftsstöttor, hämtades i Stockholm av
"Neptun", varefter domkrafterna kunde monteras och
placeras under sina hyllor.
Enär skadorna under förliga tanken ej hade
kunnat lokaliseras, hade tanken ej kunnat
pumpas, men som detta var nödvändigt för
kommande flottagningsförsök gjordes försök att med en
efter tanktakets inbucklingar formad plåt täta
tanktaket. Sedan plåten, som försetts med
gummipackning, tryckts ned med en mindre domkraft,
visade tätningen sig effektiv, varför tanken kunde
sättas under tryck och på så sätt länsas. Även
tank nr 2, som också försågs med
tryckluftled-ning, kunde länsas.
Sedan samtliga 12 domkrafter anbringats ocli
satts under tryck gjordes den 2 januari 1941 ett
avdragningsförsök, varvid "Herakles" med sin
bogserkabel fast till pollare på "Ymer"s akterdäck
bogserade och gav kraftiga knyckar, samtidigt
som det hivades på varpginorna; härunder rycktes
"Ymer" akteröver så långt som
domkraftsstöttor-na medgåvo. Försöket fortsattes även sedan
stöttorna "kalvat" dvs. släppt från hyllorna, men
"Ymer" stod då orubbligt fast. Sedan bogseringen
avbrutits sändes dykare ned på båda sidor för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
