Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 24 maj 1947 - Husbygging, av H Sjöstrand - Eskilstuna Fabriks AB - Elektrolux - Svensk Stålull AB - Torins Foto AB - Insänt: Fartygsskorstenen och nya Strömsbron, av S Aug. Eskilson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(464
TEKNISK TIDSKRIFT
liga bildmaterialet. I svensk litteratur igenkänner man
med värme en del nu klassiska vordna bilder. Här är
bildmaterialet mera okonventionellt, åtminstone ur svensk
synpunkt, och ger, tillsammans med framställningen i
övrigt, ett gott intryck av norsk byggstandard.
H Sjöstrand
Eskilstuna Fabriks AB, Eskilstuna. Katalogen
"Anodi-serat aluminium", upptagande diverse specialtillverkningar,
såsom fasad-, fönster- och dörrkonstruktioner. Katalogen,
som är rikt illustrerad, innehåller tekniska data och en
elementär orientering i anodiseringsförfarandet.
Elektrolux, Stockholm. Katalog nr 476 över
inbyggnadskylskåp. Antalet med kylskåp utrustade hushåll i Sverige
beräknades vid årsskiftet 1946/1947 gå upp till 230 000 à
240 000, av vilka ca 200 000 har kylskåp av Elektrolux’
tillverkning.
Svensk Stålull AB, Stockholm. Broschyren "Kronull,
industri och hantverk". Kronull tillverkas av specialstål
och levereras i band, förpackade i praktiskt konstruerade
kartonger, som skyddar mot damm och andra föroreningar.
Banden kan dras ut och klippas av med en sax e.d.
Torins Foto AB, Stockholm. Broschyren
"Arkivfotografering — försäkring", vilken har utarbetats i samråd med
Försäkrings AB Skandia, redogör för en nyhet av
för-säkringstekniskt slag. Den hittills gällande tilläggspremien
för ritningar och arkivalier har nämligen borttagits i de
fall, då dessa har arkivfotograferats. I händelse av skada
betalar försäkringsbolagen ersättning för ett nytt arkiv av
fotografiska kopior.
Insänt
Fartygsskorstenen och nya Strömbron
Direktör S Aug. Eskilsons insändare i Tekn. T. 1947
s. 379 bör inte enligt min mening stå oemotsagd. Den är
ett skolexempel på den sorts argumentering, som
demagoger i alla tider flitigt begagnat sig av, men som borde
vara bannlyst i allvarliga tekniska meningsutbyten,
nämligen de falska anologiernas och "parallellernas".
Det är väl allmänt erkänt att induktiva slutledningar
aldrig kunna vara bindande. Att induktivt tänkande
spelar en så dominerande roll i realvetenskaperna beror dels
därpå, att det är ett oumbärligt led i vetenskaplig metodik
över huvud taget, och dels därför, att varje samvetsgrann
vetenskapsman eller tekniker använder induktiva metoder
med all upptänklig försiktighet — gör alla behövliga
reservationer rörande räckvidden av sina slutsatser.
"Analogier" och "paralleller" äro ju så att säga en friare form
av induktivt slutande — friare därför, att man tillåter sig
en analogi eller drar en parallell även från ett enda känt
fall till ett annat — det analoga. Vid en vetenskaplig
induktion är man angelägen om att de observerade säkra
fallen skola vara så talrika som möjligt innan man vågar
dra slutsatser rörande de icke kända fallen, och trots
detta — hur ofta har icke vetenskapen haft anledning
begrunda den induktiva metodens begränsning!
Icke så i vår tids offentliga politiska, sociala, ekonomiska
och tyvärr även tekniska debatt. Där dras ogenerat vilka
slutsatser som helst ur falska analogier och paralleller.
Väljer man sina utgångspunkter — de kända fallen, i här
påtalade artikel fartygsskorstenens estetik — på lämpligt
sätt, så kan man få en okritisk allmänhet att acceptera
vilka slutsatser som helst — i det här fallet att
människorna skola vänja sig vid Strömbron och t.o.m. finna
den vacker alldeles som man nu finner fartygsskorstenen
vacker fast den från början ansågs vara ful. Jag skulle
exempelvis kunna anföra följande.
Sätt er vid pianot och spela andra satsen i Beethovens
sonat c-moll, opus 13, och slå i fjärde takten ett e i stället
för ett ess. Nu kan man väl säga, att just denna sonatsats
är något av det mest sublimt ro-fyllda som Beethoven
skrivit — eller som över huvud taget skrivits. Den är på
sitt sätt nära besläktad med den upphöjda ro, som
kännetecknar Stockholms slott. De båda människoverken — det
ena i musikens, det andra i arkitekturens värld — äro
samma andas barn. Och jag tror, att varje musikalisk
människa som tillika förstår arkitektur, skall hålla med
mig om, att Strömbron gör på honom ungefär samma
effekt som det falska e-et i sonatsatsens fjärde takt. Det
är inget fel på e-et i och för sig — tvärt om, det kommer
i samma takt omedelbart efter ess-et. Det är inget fel på
Strömbron heller, som bro betraktad. Men e-et på fel
ställe i sonaten och bron på fel ställe i
slottskompositionen ge båda en skärande disharmoni. Den slutsats, som
jag skulle kunna dra ur detta, är, att lika litet som någon
någonsin kommer att förlika sig med ett e på det stället
i Beethovens sonat, lika litet kommer någonsin någon att
förlika sig med Strömbron. Jag talar givetvis här om
musikaliska och "musiska" människor — andra kunna
ju acceptera både e-et och bron, men den satsen behöver
inte bestyrkas genom annat än en alldaglig erfarenhet.
Jag skulle också tro, att min analogi är sannare än
analogin med fartygsskorstenarna, att den når långt
djupare in i den psykologiska verklighet, som ändock till sist
är den avgörande i denna fråga. Men jag skulle aldrig i
en debatt om Strömbron och slottet vilja införa en sådan
analogi. Alla "analogier" och "paralleller" äro mer eller
mindre falska. Utan vad jag har velat visa är, att med
analogier kan man, om man väljer sina utgångspunkter
lämpligt, bevisa vad som helst — dvs. man kan inte
bevisa någonting.
Hade jag varit i redaktionens ställe, hade jag refuserat
insändaren i fråga. Inte därför att en mening, vare sig
den ena eller den andra, inte skulle få fritt framföras,
utan därför, att debatten i Teknisk Tidskrift bör hållas
på en högre intellektuell nivå än den, där falska
analogier godtas som vägande argument. Tage William-Olsson
Först vill jag gärna bekänna, vad den uppmärksamme
läsaren nog redan förstått, nämligen att utredningen om
fartygsskorstenen även har ett självändamål, ty ända
sedan min verksamhet som skeppsbyggare, således sedan 43
år, har denna enfaldiga blindskorstensdyrkan synts mig
motbjudande. Det har således funnits god tid för de
"musikaliska och musiska människorna" att förekomma mig,
om de hade varit lika känsliga i denna estetiska fråga
som i de musikaliska, men de har tydligen alla varit
vanetänkare i blindskorstensfrågan. Om jag då gjort en strängt
analog eller parallell slutsats, så skulle jag också uttalat
mig om alla i brofrågan, men däri har jag endast uttalat
mig om den bestämmande majoriteten således en
betydande reservation. Denna majoritet har också sitt
handlingssätt dikterat av brons nytta och nödvändighet i första
hand och därjämte av den dåliga ekonomi, som vid tiden,
då brofrågan åter blir aktuell, troligen blir rådande som
följd av vårt nuvarande allmänna slöseri och felaktiga
politik. Inte ens en tunnel och en icke vanetänkande
stadsplanechef kan då förhindra, att en bro måste finnas på
den platsen.
Min argumentering synes ha varit övertygande eftersom
alla, som hittills för mig tillkännagivit sin mening, varit
instämmande utom William-Olsson och eftersom denne
helst skulle sett min insändare refuserad av Teknisk
Tidskrift, en metod, som en del av dagspressen ofta lär
praktisera mot oliktänkande, för att icke den egna läsekretsen
skall bli övertygad och avfällig, således efter totalitärt
mönster och givetvis under vacker förklädnad.
S Aug. Eskilson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
