Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1947 - Formgivarens mål och medel, av Sven Erik Skawonius - Färg och form, av Carl-Axel Acking
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(468
TEKNISK TIDSKRIFT
det som vi själva, att inte ta reda på vad vår
nästa önskar sig, att inte undersöka hans behov.
Om vi inte gör det utan tror att vi skall få
majoriteten med på minoritetens program, så är det
inte fråga om formgivning utan en
uppfostrings-och upplysningsfråga.
Bertram vill inte bli anklagad för att
rekommendera alt formgivaren skall ge en okritisk kund
allt vad han vill ha. l)et finns det ändå så gott
om folk som gör. Han vill bara varna för att man
mister kontakten med dem man skall tjäna-
Därför att han själv vill ha tyst kring sig och sätter
värde på ensamhet, så är han fullt på det klara
med att det finns folk, som har radion på hela
dagen och älskar att trängas på en badstrand,
llan tror alltså inte att alla tycker som han.
Den hemliga fienden automorfism finns framför
allt hos teoretikerna, som sitter i sina
elfenbenstorn. Den andra av de dolda fienderna finns bland
formgivarna själva: utsvävning i logik. Varför
vara så ängsligt logisk när man producerar för
genomsnittsmänniskor, som inte alls är det?
Varför alltid räkna med vad han bör ha, när ban
själv inte har någon känsla för del? Gör det inte
alltför finurligt för honom. Snör inte in honom i
listiga finesser; ibland vill han vara annorlunda
och framför allt vill han ha det så att han trivs.
Man lever inte bara genom logiken utan också
efter instinkterna. Man får inte bara tänka, man
måste också känna.
Därför: glöm inte bort att det är för människan
vi arbetar, för henne vi gör bruksföremål och
maskiner. Tappa inte bort människan, som det
sist och slutligen gäller!
Färg och form
Arkitekt Carl-Axel Acking, Stockholm
En målare uppfattar verkligheten som en
gruppering av olika färgplan. Genom kontrast i
färgton och valör mellan olika plan uppstår
förnimmelsen av form. För honom är färgen det
primära och formen det sekundära i synvärlden.
Camouflagetekniken bygger som bekant också
härpå och upplöser formerna för vårt öga. Man
kan känna formen med handen, men man kan
visuellt uppfatta den endast tack vare färgen —
ljuset. Utgår vi ifrån detta omedelbara sätt at| se
omgivningen på och anger färgen som det
primära och formen som det sekundära i vår
syn-värld så kan vi också omedelbart avverka den
allmänna uppfattningen att de yttre tingen i vår
omgivning har bestämda färger, att gräset är
grönt eller att snön är vit osv. Allt vad vi ser kring
oss är en art av sinnesförnimmelse, framkallad
av den speciella form av energi som vi benämner
ljus. Om ett föremål återkastar procentuellt lika
mängder av alla ljussorter som träffar det, ser det
grått eller vitt ut. Återkastas ljussorter av vissa
våglängder mer än andra ser det kulört ut.
Ett föremål, som inte är självlysande, blir
således synligt genom att det till ögat reflekterar
ljusstrålar från någon ljuskälla. Olika föremål
eller delar därav återkastar skilda ljusarter i olika
mån och kommer därför att synas olikfärgade.
Härigenom kan vi också utan att beröra
föremålen sluta oss till dess form och läge i
förhållande till andra föremål.
159.937.5 : 7.01
Liksom det lilius individer med mer eller mindre
utvecklat musikaliskt sinne, så är människorna
också i olika grad mottagliga för intryck av färg
och form. Det är ganska vanligt att folk
förklarar sig vara omusikaliska, mera sällan hör man
någon medge sin oförmåga att bedöma färg och
form. Och ändå är vi ganska olika i detta
avseende. En del människor reagerar knappast för
någonting som de ser, varken inför ett natursceneri
eller ett konstverk. Det finns också människor
som intensivt upplever en konstnärlig prestation
men som förblir likgiltiga inför en direkt
naturupplevelse. Dessutom finns det en grupp som
känner samma intensiva sinnesrörelse inför ett
natureller industrisceneri som inför en konstnärlig
manifestation. Men jag tror att Saroyan har rätt,
när han säger att de flesta människor ingenting
ser och att det beror på tempot; det nuvarande
sociala tvånget att spara vad som kallas dyrbar
tid. Ingen uppfostras till att se; knappt har ett
barn börjat känna igen föremålen i och för sig,
så skickas det till skolan och får inpräntat i sig de
ord som föreställer föremålen. Detta fortsätter
från småskolan och genom hela skolgången och
vid universitet och högskolor, så att när en man
är utbildad, sä har han ofta också förlorat
förmågan till omedelbart seende. Det är denna
förmåga vi får försöka återvinna när vi skall syssla
med färg och form.
När det gäller färg, så har vi det inte på långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>