Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1947 - Färg och form, av Carl-Axel Acking
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 A maj 1947
471
som en indelad sträcka verkar längre än en
oindelad så verkar en indelad yta större än en
oindelad. Genom indelning kan man också uppnå
olika intryck av formen. Vi vet hur man genom
skilda slags randningar kan ge ett och samma
rum helt olika höjd, bredd och längdverkan.
Genom stor ljushetsskillnad mellan de lika breda
ränderna i en indelad yta kan obehagliga
psykologiska effekter, flimring, uppkomma. Man bör
därför undvika den hårda kontrasten och helst
ha olika bredd på de ljusa och mörka ränderna.
Ett annat kontrastfenomen uppstår vid nitning,
fig. 2 e. Man ser mörka fläckar i skärningarna
mellan de vita ränderna. De kommer och
försvinner när man betraktar bilden. Fixerar man en
viss bestämd skärning, så kan man eliminera den
mörka fläcken men man ser den i stället i alla de
andra skärningarna. Det beror på för stor
ljushetsskillnad mellan de olika ytorna. Fig. 2 f visar det
vanliga fenomenet att ett vitt föremål ser större
ut än ett mörkt. Fåtöljerna är i verkligheten exakt
lika stora på bilden.
Liknande psykologiska irritationer kan också
uppstå i form av färgtonförskjutning om det är
fråga om lika ljusa ytor. Om man t.ex. på en grå
botten målar detaljer i en gulgrön färg, som har
samma ljushet som det grå, så kommer det att
bli annan färgverkan än man avsett. Det grå
antar nämligen då genom kontrastverkan det
gulgrönas polfärg och blir således violett.
En uppmätningsritning av ett kinesiskt skåp
från 1700-talet, fig. 3, visar att man sedan länge
inom möbelkonsten medvetet tagit hänsyn till de
optiska verkningarna vid utformningen av
nyttoföremål. En horisontell indelning av ett större
skåp kan vara önskvärd ur flera synpunkter,
både konstruktivt och ur användningssynpunkt
men också rent estetiskt. Den horisontala
indelningen i tre självständiga partier med sina
profilerade lister framhäver det kistaktiga
grundelementet utan att bryta den slutna totalformen.
Till detta breda och djupa skåp passar det
förträffligt med rulljalusidörrarna, vars
rörelseriktning man anar genom skåpets svagt buktade
planform, som så självklart medger jalusin att
glida om hörnet. Genom fasadutformningen har
man undgått den verkan av massivt block som ett
skåp lätt vill ge men som inte motsvarar dess
ändamål. Om skåpets tre huvudpartier haft
samma höjd, skulle det för betraktaren tett sig som
om den nedre delen hade ett mindre höjdmått,
mellanpartiet något större och den översta delen
det största höjdmåttet. Genom att ge de tre
partierna omvända mått uppnås i stället att
betraktaren från normal ögonhöjd uppfattar fasadens
indelning som en jämn delning. Den optiska
mittlinjen på en rektangel har i ett typografiskt
exempel, fig. 4, valts efter skärningen mellan
diagonalen på rektangeln och diagonalen på den
kvadrat som bildas på kortsidan i rektangeln.
Fig. 3. Kinesiskt skåp från 1700-talet. Genom att
tredelningens höjdmått är avtagande uppåt uppfattas den i
verkligheten från normal ögonhöjd som en jämn delning.
Fig. A. Typografiskt exempel på en
metod att finna den optiska
mittlinjen på en liggande rektangulär
yta. Skärningspunkten mellan
diagonalen och den av kortsidan
bildade kvadratens diagonal har fått
bestämma textradens placering.
Fig. 5. De grå prickarna är alla av exakt samma ljushet
men uppfattas såsom olika beroende på de skilda
omgivningarna. Våra sinnesintryck av färg och form är alltid
relativa.
I en matematiskt riktig horisontal tredelning ser
det mellersta fältet smalare ut. Man brukar
därför för att få en optiskt jämn delning öka
mittpartiets bredd. På omslaget till telefonkatalogen
kan vi också konstatera att den nedre av de tre
kronorna i lilla riksvapnet är ca 10 % större än
de övriga för att de skall se lika ut.
Liksom vi uppfattar en vertikal linje såsom
längre än en horisontal av samma längd, så
uppfattar vi en geometriskt exakt konstruerad
kvadrat såsom en stående rektangel. Vill man således
uppnå en kvadratisk verkan av en yta så gör man
en "tryckt" kvadrat eller liggande rektangel.
Inte bara formuppfattningen utan även
färgintrycken är relativa, vilket formgivaren måste ta
hänsyn till. Vid sammanställning av färger
inträffar nästan alltid såväl färgtonförskjutningar
som ljushetsförskjutningar. Ytor av olika
ljushetsgrad lagda intill varandra ser mörkare ut invid
kanten av den ljusare vtan och tvärtom. På
samma sätt ökar och minskar färgstyrkan eller
mättnadsgraden invid gränsområdena genom
kontrastverkan. Som exempel på färgens relativitet
ser vi i fig. 5 en rad grå prickar. De är alla av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
