Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1947 - Industriell formgivning i utlandet, av Arthur Hald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(484
TEKNISK TIDSKRIFT
att skapa "Design Centres",
formgivningscentraler. omfattande enstaka industrier eller hela
industrigrupper, som genom forskning och
upplysning skall skapa en bättre bas för formgivningen.
Man samarbetar här intimt med "Working
parties" eller fackkommittéer, som regeringen
utsett inom varje bransch för att ge en översikt
över läget inom resp. industrier och planlägga
åtgärder för framtiden. Forskningen i ett sådant
Design Centre, t.ex. för textil- eller
möbelindustrin, inriktas på studier av nya material och
möjligheterna att anpassa dem efter de
industriella tillverkningsmetoderna. Vidare studerar
man nya tillverkningsmetoder och möjligheten
att skapa nya marknader för sina varor genom att
använda dessa. Ett Design Centre står i mycket
nära kontakt med den rent vetenskapliga
forskningen å ena sidan och konsumtionsforskningen
å den andra. Ett Desigi. Centre skall fördjupa den
vanliga marknadsundersökningen för att
försöka få ut mesta möjliga kunskap om
konsumenternas behov, åsikter och önskningar. En annan
uppgift är att skapa kontakt mellan industrierna
och den studerande ungdomen och se till att
undervisningen i de berörda skolorna verkligen
är anknuten till de industriella teknikerna. Dessa
Design Centres är alltså ett slags stödje- och
knutpunkter för den industriella formgivningen inom
en viss industri eller industrigrupp.
Utbildningsfrågan är en av de viktigaste
punkterna på Council of Industrial Designs program.
Det har gjorts många utredningar under de
senaste åren, men man har inte kommit till några
slutgiltiga resultat. Det gäller att tillgodose både
den estetiska och tekniska sidan av utbildningen.
Tills vidare har man gjort en inventering av
samtliga aktiva formgivare. Dessa ha rättighet att
lägga bokstäverna "N.R.D." ("National Registred
Designer") till sitt namn för att markera sina
kvalifikationer.
En annan viktig del av rådets verksamhet är
upplysningen. Den försöker inte påtvinga
allmänheten vissa dogmer utan vill ge ledning
genom att studera de aktuella behoven, genom att
förklara principerna för god formgivning ur
konsumentens synpunkt och genom att ge
allmänheten möjligheter att se kvalitetssaker, som den
sedan själv kan bedöma. Genom samarbete med
undervisningsmyndigheterna hoppas man att
kunna nå barnen i skolan och de vuxna genom
studiecirklar, utställningar, filmer och
diskussioner. Bland allmänheten räknar man med två
grupper: en vaken och en ointresserad. Den
första anser man sig ganska lätt få kontakt med. I
den andra gäller det att finna de riktiga
anknytningspunkterna: "Manga kvinnor lägger ner
mycket större omsorg och naturlig smak på sina
kläder än när det gäller att inreda sitt hem och
här finns det en möjlighet att visa
sammanhanget mellan dessa två ting." Hem- och inred-
ningsutställningar, föreläsningar och
publikationsserier är andra medel, med vilka rådet
försöker nå publiken.
Vad som här framhållits torde räcka för att ge
en uppfattning om hur allvarligt och mångsidigt
man tar på den industriella formgivningen. Ett
annat exempel härpå är den definition på ordet
"design", för vilken vi inte har någon bättre
beteckning än "formgivning", som man använt sig
av inom möbelindustrin. I begreppet design
lägger man inte bara form, färg, dekor,
ytbehandling, ändamålsenlighet utan även
produktionsmetod och metod för transport och försäljning.
Begreppet har därigenom utvidgats till ett slags
täckord, som sammanfattar alla de faktorer man
måste ta hänsyn till vid produktionen. Och "good
design" betyder alltså en god lösning i alla de
här nämnda avseendena. Engelsmännen ser alltså
formgivningsproblemet i stort som en
praktisk-organisatorisk fråga. Staten konstaterar, att det
ur landets och den enskildes synpunkt är
nödvändigt att göra ett krafttag för utvecklingen av den
industriella formen. Man undersöker vilka
faktorer som ingår i hela problemet och försöker sig
på en verklig samordning. Industriell
formgivning är ett lagarbete; alltså organiserar man ett
lag av de i produktionen arbetande grupperna.
Men resultaten då? Ja, de blir naturligtvis
beroende på begåvning och anlag hos dem som
arbetar. Britain Can Make It, som var
engelsmännens stora mönstring av konsumtionsvaror med
anspråk på god form, var också som helhet
mycket imponerande i sin uppläggning. De enskilda
föremålen däremot (se Tekn. T. 1947 s. 182) var
mätta efter skandinaviska mått ganska
varierande. Och med den breda bas de har byggt, bör de
så småningom kunna komma mycket högt.
Förenta Staterna
Skulle man för något år sedan, innan
engelsmännen hade börjat arbeta med
formgivningsproblemet, försökt beskriva en industrial designer
så skulle man säkert enbart ha tänkt sig den
amerikanska typen, en herre, som med hjälp av
en stab av ritare och ingenjörer allt efter som
beställningarna inflyter, gör om olika föremål från
lokomotiv till askkoppar till någonting som så
litet som möjligt liknar ett vanligt lokomotiv eller
en askkopp. Och för denna förvandling får man
tänka sig att han lyfter mycket imponerande
arvoden. Denna omformning, som inte bara
kännetecknar USA, utan som vi också har på
betydligt närmare håll, är naturligtvis ett
väsentligt drag i bilden av modern industriell
formgivning. För att förstå — även om man inte vill
acceptera — den amerikanska formgivningen
måste man utgå från vad som händer, när den
industriella apparaten växer till en sådan storlek
som den gjort i USA. Produktionsapparaten med
dess långa serier visar sig så förkrossande stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
