Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1947 - Industriell formgivning i utlandet, av Arthur Hald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(486
TEKNISK TIDSKRIFT
vad köparen kräver av varan kan den bästa
schweiziska formen sägas växa fram ur den
kunnighet och tekniska omsorg som
tillverkningen av sådana typiska precisionsinstrument som
klockor, vågar, mätinstrument osv. kräver. I ett
land där man har en lång tradition bakom sig i
fråga om finmekanisk tillverkning med yttersta
krav på precision och teknisk kvalitet skapas
givetvis en känslighet för den funktionella
formen, en proportionering och avvägning som gör
de bästa schweiziska produkterna till goda
uttryck för industriell formgivning. Jag skulle vilja
använda begreppet industriell formkultur om de
bästa av dessa instrument, verktyg, apparater och
maskiner. Vid serietillverkning av möbler, glas,
porslin osv. har man ju sedan länge förstått
nödvändigheten av arkitektens/nyttokonstnärens
medverkan. Den estetiska faktorn i vanliga
bohagsföremål är ju också uppmärksammad på ett
helt annat sätt och formgivarens medverkan här
är självklar. När det gäller formgivningen av
rörliga föremål, maskiner osv., har schweizarna
först på de senaste två, tre åren börjat tala om
"der industrielt Entwerfer" eller "der Gestalter".
Men i fråga om de bästa schweiziska produkterna
skulle jag vilja citera vad den engelske
konst-teoretikern Herbert Read har sagt i sin bok "Art
and Industry": "Jag tror, att vi kommer att
finna, att när goda former uppstår i fabrikerna,
så har en formgivare alltid varit närvarande och
haft ansvaret. En sådan formgivare har inte
alltid denna titel, och han kanske inte själv är
medveten om att han har estetisk känslighet,
men vi talar om realiteter och inte om
konventionella begrepp." I Reads mening står det alltid
en formgivare bakom de bästa schweiziska
produkterna. Konstruktiv genomarbetning och en
knapp form, som samtidigt är ett renodlat uttryck
Fig. 3. Schweizeruret är i sin bästa form uttrycket för en
god industriell formkultur.
för funktionen och för en gestaltningsvilja, skiljer
dessa radikalt från exempelvis den uppblåsta
amerikanska typen.
Eftersom givetvis inte all schweizisk produktion
har elitklass diskuterar man för närvarande i
Schweiz vilka möjligheter som finns att på bred
bas och lång sikt förbättra formgivningen. Man
är givetvis här lika angelägen som i andra länder
att göra varan så konkurrensstark som möjligt.
Man har bland annat diskuterat möjligheten att
märka de bästa varorna med ett
formkvalitets-tecken för att göra producenter och konsumenter
uppmärksamma på förebildliga lösningar. Det är
samma tankegång som här i Sverige framförts i
t.ex. Svenska Slöjdföreningen. I dess arbete för
förbättringen både av den hantverkliga och
industriella bohagsproduktionen har man på samma
sätt tänkt sig märka vissa förebildliga varor. Här
liksom i Schweiz har det varit svårt att genomföra
detta eftersom det är så komplicerat att skapa
objektiva och fasta normer för bedömningen.
Man har i Schweiz även tänkt sig möjligheten av
att skapa vissa formgivningsateljéer eller byråer
för bearbetning av industriella föremål. Dessa
planer har emellertid ännu, så vitt jag är
underrättad, ej kunnat genomföras.
Slutord
Genom den korta redogörelse som jag här givit
är vi inne på en allmän jämförelse mellan
förhållandena i utlandet och sådana de är i Sverige.
I England strävar man efter att angripa
formgivningsproblemen för alla de industriellt
tillverkade ting, som ingår i hem- eller arbetsmiljö,
textilier, armatur, radioapparater, böcker,
reseffekter, leksaker, kommunikationsmedel osv.,
dels för att förbättra miljön, dels för att ge
brittiska varor konkurrenskraft på världsmarknaden.
I USA har man ett lika omfattande register,
därför att man säljer varorna bättre med
formgivning än utan, vilket ju inte behöver betyda, att
det är bättre med än utan. I Schweiz ser
situationen ut ungefär som här. Man har en
konstindustrien produktion av vanlig typ, som man ägnar
stor omsorg. Parallellt med denna finns en
industriell kvalitetsproduktion med god form, och
utanför finns en produktion, som man inte
medvetet ägnar någon speciell omsorg. Vad kan vi
lära? För det första att den industriella
formgivningen är ett komplext problem, som endast
kan lösas om man tar hänsyn till alla de ingående
faktorerna, för det andra, att kravet på god form
inte kan begränsas till vissa föremål. Vi måste
se sambandet mellan de ting som vi av tradition
lägger ned en estetisk omsorg på och de nya ting
som undan för undan tillföres vår miljö. Då blir
inte heller den industriella formgivningen en
plötsligt uppfunnen modernitet eller en yttre form
utan det estetisk-kultiverade utrycket för ett
föremåls funktion, material och tillverkningssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
