Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 31 maj 1947 - Formgivning. Diskussion, av R Steenhoff, av E Hj. Linder, K A Fröman, S I Lind, A Lenning, J Kärnhagen, H Zimdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(490
TEKNISK TIDSKRIFT
Arkitekt S I Lind: Till Stéenhoff vill jag svara att inte
bara "smaken" växlar, även tekniken förändras ständigt,
liksom hela vår teoretiska kunskap, som ju är hypotetisk.
Estetisk utbildning skulle inte, såsom Fröman förutsatte,
ha formen av en teoretisk föreläsningskurs utan måste
tvärtom bestå främst i en övning av sinnena; estetisk
forskning skulle avse tingens kvalitativa egenskaper och
deras förhållanden, som vi uppfatta med sinnena.
Det gäller inte att komma till en slutgiltig, exakt
uppfattning om vad som är vackert och att propagera denna
uppfattning, utan att ständigt erövra nya former av
skönhet. Utrymmet för en personlig smak hotas alltså inte,
såsom Fröman fruktade, av estetisk forskning och
utbildning.
Konstnärligt skapande förutsätter ett fritt, godtyckligt
val mellan olika möjligheter. Det konstnärliga skapandet
är ett av de få områden där det fria valet har spelrum,
en frihetssfär som Linder sade. Därav den känsla av
befrielse som ett konstverk eller en konstnärlig lösning av
ett formproblem kan skänka, medan en mekanisk lösning
kan verka beklämmande genom sin tvångsmässighet.
Civilingenjör A LexniNG: Industriell formgivning borde
på något sätt samordnas med ämnet "läran om
maskinelement" vid de tekniska högskolorna. Undervisningen
skulle dets ta form av ett antal föreläsningar, som har till
uppgift att väcka eleverna och klara upp deras begrepp.
Åtskilliga lektioner av detta slag borde förenas med
förevisning av skioptikonbilder. Andra skulle ges form av
seminarier med kritik av och försvar för former och
utföranden hos äldre ocli nyare industrialster.
Men det viktigaste är praktiska övningar. Undervisningen
skulle med säkerhet bli alltför ytlig och resultatet av den
för osäkert om eleverna ej själva får tillfälle att producera
sig inom genren. Dessa övningar borde ges formen
antingen av "skisstimmar" eller hemarbeten avseende
konkreta uppgifter, gemensamma för ett flertal elever.
Bedömningen av skisserna skulle åtföljas av demonstration
inför hela klassen med balloptikon, varvid meriter och
svagheter hos alstren skulle framdiskuteras delvis av
eleverna själva, givetvis med lärarens hjälp och stöd.
överingenjör Stéenhoff säger, att den nuvarande
pilsnerbuteljen har en teoretiskt liktig form och att den därför
bör kunna accepteras av ögat. Att formen ur praktisk
och och mekanisk synpunkt är mycket förtjänstfull, skall
ej bestridas. Men nu förhåller det sig vid de flesta
ekonomiska och teoretiska problemlösningar så — och säkert
när det gäller buteljer — att vi här har att göra med
flacka maxima och minima. På ömse sidor om optimum
finns det sålunda en marginal, innanför vilken man har
frihet att variera konstruktionen utan att det praktiska,
teoretiska eller ekonomiska blir påvisbart lidande. Det är
innanför denna marginal formgivaren har att söka de
typer och former, som bäst tillfredsställer ögat.
Vi får klart inse, att den allmänna smaken inte står
stilla utan varierar med tiden, den är med andra ord
relativ. Att den dock ej accepterar några tvära kastningar
inser vi måhända lättast genom att iaktta det sätt på vilket
de successiva årsmodellerna av bilar avlöser varandra. En
snabbare förändringstakt hos något fabrikat skulle
sannolikt medföra, att den nya modellen ej kunde säljas i eljest
beräknad omfattning. — Det intresse vi ägnar formen hos
våra bruksföremål bestämmes av tradition i kombination
med uppfostran. Ett uppfostringsmedel så gott som något
annat har vi i reklamen. Men inflytandet av tradition och
slentrian överväger nog. Man kan vänja sig vid fula eller
likgiltiga ting, men till något positivt bidrag i tillvaron kan
de aldrig bli.
Vad som gör det så besvärligt att se det som rör sig i
tiden är den böljegång av tillfälliga stilar och moder, som
lagrar sig över och skymmer förändringar på djupet. Det
är endast i efterhand man kan få ett klart perspektiv på
skeendet. Gamla slutna stilepoker, såsom renässans och
barock, kan vi därför uppfatta och uppskatta soin
väsentliga kulturbidrag. Visserligen finns det en och annan, som
nu tror sig kunna producera "tidlösa möbler", men även
dessa möbeltyper synes vara långt ifrån konstanta. Om tio
år har vi därför nog belt andra slags tidlösa möbler. I en
framtid kommer vår tids möbler sannolikt att betraktas
som i hög grad tidstypiska. — Just med hänsyn till att de
på djupet gående smakförändringarna i själva verket
förlöper så långsamt, finns det knappast någon anledning för
industrin och dess formgivare att söka motiv och
förankringar i annat än den tid vi nu lever i.
Möbelarkitekt J Kärnhagen: Det förefaller nu som om vi
åter stode inför en åsiktsförändring, eller snarare torde
det kunna sägas att en sådan redan är på väg, vad det
gäller aspekterna på formskapandet och därmed
sammanhängande värden. Efter den upprensning ur en i många
fall allt för brokig formflora som ägde rum under
trettiotalet och tidigare, och om vars nytta vi alla är ense, följde
en period vilken i viss omfattning ännu fortsätter och
varunder man som högsta mål tycks sätta standardisering,
rationalisering och massproducering. Maskinerna utnyttjas
inte bara till sin fulla kapacitet, utan formen får i många
fall foga sig efter dessa, dvs. maskinerna kan anses ha
blivit en formskapande faktor i den meningen att avkail
på de estetiska värdena ofta får göras på grurid av
maskinernas begränsade möjligheter. Här åsyftas då i första
hand möbelfabrikationen i stort.
Detta är något som var och en möjligen kan förstå med
tanke på ekonomiska och andra problem men kan inte helt
accepteras av dem för vilka stilgivningen är en huvudsak.
De krav formsinnet ställer genom öga och hand kan stil
-givaren aldrig frigöra sig ifrån, även när kraven täckes
av förståndsmässiga skäl. Innerst är det väl det abstrakta
i formspråket, som skänker tillfredsställelse och trivsel åt
såväl skaparen som ägaren av formprodukterna, en
tillfredsställelse som människan så väl behöver, då hon på
samma gång är den viktigaste och mest irrationella
faktorn i detta avseende.
Bäcker det med att "stolen är en maskin att sitta i", bör
den inte också åt sin ägare skänka de värden av trivsel
denne är i behov av? Hur jag besvarar denna fråga
framgår väl av följande: det synes mig glädjande att man åter
kan skönja tendenser i vår tid inom hithörande område
som vill sätta "det väsentligaste framför det som kan vara
väsentligt".
Arkitekt H Zimijahl: Då jag åhört diskussionen,
förefaller meningarna i väsentliga delar att vara samstämmiga.
Det är blott två yttranden, som föranleder mig till ett
bemötande.
Det ena uttalandet gällde smaken, som var så
modebetonad, att vad som anses vackert en tid betraktas ofta som
fult en senare tid och att detta skulle medföra, att
formgivningens estetiska sida var ett relativt eller sekundärt
problem. Häremot vilt jag invända, att jag av egen
erfarenhet i de flesta fall tror mig kunna konstatera, att
ett bruksföremål, en byggnad, ett konstverk, som utförts
med tillvaratagande av det bästa inom sin tids teknik,
hantverk och konstnärliga kunnande, har alla utsikter att
i högre grad komma mänskligheten till nytta och glädje
och att i det långa loppet hävda sig som en god exponent
för sin kulturepok. Om motsvarande gestaltning utföres
med uraktlåtande av någon av ovannämnda lika viktiga
faktorer, kommer den däremot med säkerhet att framstå
som ett dåligt vittnesbörd från sin tid.
Det andra uttalandet gick ut på att vi hade så många
stora andliga uppgifter att förvalta, att sysslandet med
bruksföremålens formgivning vore av mindre väsentlig
betydelse.
När vi bedömer exempelvis antiken som kulturepok, så
betraktar vi som en helhet dess olika konstyttringar. Vi
beundrar dess arkitektur och skulptur, Vi beundrar även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>