Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 7 juni 1947 - STF och de yngre ingenjörerna, av Bo Ekelund - STF:s nye hedersledamot, av Bo Ekelund - Den vetenskapliga isoleringens faror, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(494
TEKNISK TIDSKRIFT
komma ut och göra det svenska namnet heder,
liksom det är en tillgång för landet att
småningom få en del av dessa ingenjörer tillbaka, rika på
erfarenhet och med de vidgade vyer, som större
förhållanden alltid skänka den, som är vaken och
mottaglig för intryck.
Ytterst beklagligt vore dock, 0111 de motiv, som
nu anföras för utvandring verkligen skulle stå sig
— kort sagt 0111 den yngre generationen verkligen
skulle behöva säga sig, att det egna landets
förhallanden te sig i längden så dystra, så hämmande
på framåtanda och företagsamhet, att den skulle
föredra att verka utomlands, och att unga svenska
uppfinnare av rent ekonomiska skäl skulle tvingas
att i främmande land och med hjälp av utländskt
kapital exploatera frukterna av sitt arbete.
I en tid som denna borde den tekniska
arbetskraften beredas bästa möjliga trivsel, så att dess
ansträngningar enbart kunde koncentreras på
rationalisering av produktion och distribution av
de varor, varpå en värld lider skriande brist.
STF:s nye hedersledamot
Raden av Svenska Teknologföreningens
hedersledamöter utökades vid årsmötet 16 maj 1947
med Sten Westerberg.
Vår förening har genom detta val velat lämna
sitt erkännande av Sten Westerbergs enastående
insatser under en lång följd av år. Dessa insatser
kulminerade under hans tid som vice ordförande
och ordförande åren 1934—1940. Få, om ens
någon, av föreningens ledande män ha förmått att
så förena kraft och älskvärdhet. Sten Westerbergs
inre arbete lika väl som hans yttre
framträdande blev också sällsynt lyckat och för
föreningen gagnerikt.
Kraft och älskvärdhet i förening gjorde det
möjligt för Sten Westerberg att på otroligt kort tid
och praktiskt taget ensam anskaffa de betydande
penningmedel, som erfordrades för att
programenligt genomföra NIM 3. Vår tacksamhetsskuld
enbart för detta är betydande.
Vår hedersledamot Sten Westerberg har haft och
har en enastående förmåga att sprida glädje och
trivsel omkring sig. Vi hoppas att ännu i många
år få rå om honom. Vid vår förening är han
knuten med de fastast tänkbara band —
hedcrsleda-motskapets och kamratskapets. Bo Ekelund
Den vetenskapliga isoleringens faror. År 1939 hade de
tyska vetenskapsmännen kommit lika långt som världen
i övrigt i kunskapen om atomsprängningen. På de
allierades sida fruktade man att de i själva verket kommit
ännu längre, därför att redan före kriget några av de
viktigaste bidragen till arbetet på lösningen av detta problem
hade kommit från Tyskland. Det visade sig emellertid att
farhågorna var ogrundade.
Att så var fallet berodde till en del på Tysklands
ineffektiva vetenskapliga mobilisering. Hur effektiv den tyska
organisationen än var i vissa avseenden, tycktes tyskarna
aldrig kftnna lära sig att till fullo tillvarata landets
vetenskapliga förmågor. Deras antisemitiska politik, som sedan
1933 hade försvagat det tyska forskningsarbetet, samtidigt
som den stärkte motsidans, var av stor betydelse i detta
sammanhang. Härtill koin en annan omständighet, som
hämmade även landets mest framstående
forskarbegåv-ningar, då det gällde lösandet av krigsproblemen,
nämligen den isolering, som den tyska vetenskapen befann
sig i. I det vakuum, som nazisterna hade skapat, förlorade
de tyska vetenskapsmännen oavlåtligt kontakten med vad
världen i övrigt tänkte och gjorde. I brist på kritik av sitt
eget arbete ökade de sina misstag och förbisåg de
utvägar som hade kunnat leda till framgång.
Det har visat sig att tyska vetenskapliga rapporter om
atomforskningen innehåller nästan alla de grundläggande
begrepp, som de allierade makternas atomforskare drog
nytta av. Dessa idéer var i båda fallen principiellt lika eller
t.o.m. identiska, men slutledningarna var tillräckligt olika
för att den tyska vetenskapen skulle slå in på fel väg.
Tyskarna lärde sig t.ex. aldrig att inse, hur stor del av
arbetet på att framställa atombomber som var en rent
industriell och teknisk fråga. Det tvivel, som de med
nödvändighet måste kämpa med, kunde aldrig avlägsnas. I
början av sitt arbete var även de allierade
vetenskapsmännen mycket tveksamma om den väg som de borde
följa, och det behövdes en grundlig allmän diskussion av
olika idéer och argument, innan man kunde ena sig om
något gemensamt arbetsprogram.
Fastän amerikanarna hade framgång, där tyskarna
misslyckades, måste det här framhållas att de allierade
vetenskapsmännen var mycket bekymrade över den omfattande
isolering som de av militära skäl drabbades av. De
uppskattade till fullo betydelsen av säkerhetsåtgärderna och
iakttog själva den största försiktighet, även innan de
ställdes under krigslagarna. Den militära kontrollen är
emellertid en ytterst effektiv isolator. Uppbyggd som den är
på grundvalen av den allt dominerande militära tanken
på förtegenhet lagar den så att från dag till dag ingen
vetenskapsman vet mera än ban bör om någonting. Hans
arbete är därför fullständigt sönderdelat. Det är en
offentlig hemlighet att några av Amerikas mest framstående och
mest pålitliga vetenskapsmän medvetet bröt mot
militärbestämmelserna för att få brådskande arbeten utförda och
spara en värdefull tid.
Vetenskapsmännen godtog under kriget den militära
kontrollen, men de ha fullt klart för sig att den i fredstid
betyder slutet på det fria tankeutbyte som är ett
livsvillkor för all vetenskap (Chem. Engng News. 25 aug.
1946). r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
