Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 7 juni 1947 - Omvärderingskrisen, av Björn Sjövall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(500
TEKNISK TIDSKRIFT
sett skulle kunna lösa uppgiften men det är så
många sidor i utrustningen, som inte kommer till
uttryck i arbetet. I stället för spänning har vi här
att räkna med vakuum. Men bakom ett vakuum
upplagras behoven, och blir de för starka ger de
upphov till olika felhandlingar och neurotiska
symtom. Vi skall illustrera detta med ett brev från
en flicka, 26 år gammal, som är anställd på en
militärexpedition. En testning visade, att hon var
en temperamentsfull, expansiv typ med
konstnärliga anlag. Hon skriver följande: "Jag arbetar
på en militärexpedition och vantrivs oerhört med
det. Kan omöjligt koncentrera mig i arbetet,
varför jag oupphörligen glömmer och slarvar med
de enklaste uppgifter. Jag tror, att det skulle bli
bättre om jag fick ett mera skapande arbete. Själv
har jag inte den ringaste uppfattning om vad jag
duger till. Vet bara att jag längtar efter ett riktigt
arbete."
Arbetet framstår som ett värde för de flesta
människor. Men det är icke det att arbetet på olika
sätt tillfredsställer våra behov som utgör dess
högsta värde. Bortom alla statiska värden anar
vi något högre — det är detta vi här har kallat
arbetets dynamiska värde. Det ger sig till känna
i sådana uttryck som "jag längtar efter ett riktigt
arbete", "ibland värker det inom mig av
verksamhetslust att få arbeta".
Omvärderingskrisen
De värden, som en människa erkänner, och de
värderingar, hon uttrycker, ger en bild av
personlighetens inre tillstånd. Eftersom personligheten
är dynamisk bör även en värdenas utveckling
kunna konstateras, vilken avspeglar
personlighetens dynamik.
Det främsta kännetecknet på de statiska värdena
är att de är underkastade aviditetens lag. Lyckas
individen icke uppnå just det behovsobjekt eller
den utlösning han önskar, finner han sig till rätta
med en surrogatreaktion (kompensation).
Ett verkligt tecken på anpassningssvårighet har
vi först i rationaliseringen. Från denna är steget
icke långt till ritualen. Men denna synes
varaktigare än rationaliseringen och har även större
betydelse. Rationaliseringen utgår inte från ett
systematiskt uppbyggt fiktivt sammanhang. Man
kan betrakta rationaliseringen som en
övergångs-företeelse i förhållande till ritualen. Om ett
nödläge blir alltför intensivt och långvarigt övergår
rationaliseringen i en ritual. Vi får alltså fram
följande utvecklingsprocess:
Krissituation I
1. Bristande normal behovstillfredsställelse
2. Surrogatillfredsställelse
3. Rationalisering (nödläge)
4. Nödläget skärpes: omvärderingskris
5. Ritual
Den utvecklingslinje som tecknats i
krissituation I är endast uttryck för det fall då ritualen
bildas därför att behoven ej kan tillfredsställas.
Skall vi tänka oss förloppet då ritualen bildas
därför att behoven tillfredsställts, så att livet har
blivit mer eller mindre meningslöst, får vi
följande bild:
Krissituation II
1. Normal behovstillfredsställelse
2. Relativt total behovsmättnad eller
genomskådande av de statiska värdena, dvs. andlig
tomhetskänsla (nödläge)
3. Nödläget skärpes, omvärderingskris
4. Ritual
Som vi ser kännetecknas båda de här angivna
utvecklingsförloppen av en övergång från statiska
till dynamiska värden. Man kan i det
sammanhanget tala om en omvärderingskris. Att själva
övergången blir något av en kris förefaller
uppenbart, ty det är ovisst vilket som blir utvecklingens
nästa steg. Frågan är nämligen: skall individen
lyckas finna en övergång till dynamiska värden,
och hur kommer denna övergång att gestalta sig?
I krissituationen är individen mottaglig för varje
hjälpande hand utifrån, som skänker dynamiska
värden. Dessa dynamiska värden kan nu komma
t.ex. i form av en politisk ideologi, kanske av
våldskaraktär. Att detta inte endast gäller om
krissituation I utan även om II torde klart ha
framgått av den politiska utvecklingen i Europa
efter första världskriget. Människor från båda
slagen av krissituation kan finna sin väg i samma
ideologi och enas om samma ritual. Många
be-liovsmätta individer följde de fascistiska
signalerna och slöt upp tillsammans med de
otillfredsställda massorna. Det kan inte nog kraftigt
understrykas att omvärderingskrisen inträder på två
olika plan, dels när individen mer eller mindre
avstängts från de statiska värdena, clels när han
fått över nog eller genomskådat dem. Krig eller
revolution framgår ofta som en yttersta
konsekvens av en allmän omvärderingskris.
Vad är då att göra? Jag skulle vilja uttrycka
svaret så, att vi på nytt måste inse sanningen i det
gamla ordet, att "människan lever icke av bröd
allenast". Det gäller att tillhandahålla dynamiska
värden. En allvarlig brist, som ofta kommer till
synes i sociala reformsträvanden, är deras
ensidiga inriktning på de statiska värdena. Samma
ensidighet gör att man står oförstående inför
sådana rörelser som fascismen och
nationalsocialismen. Man betänker inte att dessa måste vara
ett uttryck för psykologiska realiteter, och att
deras framgång icke skulle ha varit möjlig, om
de icke hade bottnat i djupt mänskliga
sammanhang — nämligen våra båda krissituationer.
Omvärderingskrisen kan man endast behärska
genom fördjupad förståelse för de psykologiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
