Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- H. 25. 21 juni 1947
- Das Feld einer raschbewegten Schallquelle, av C S
- TNC: 12. Gummi, kautschuk, av J W
- Insänt: Lättbentyl kontra blybensin, av H Viktorsson och N Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilande koordinatsystem samt slutligen totalreflexion av
ljudet mot ett oändligt reflekterande plan vid olika
rörelser hos ljudkällan i förhållande till planet. Lösningen för
hastighetspotentialen, ljudtrycket och ljudeffekten anges.
Vid reflexionen mot ett plan beräknas de då inträdande
interferensfenomenen. C S
TNC
12. Gummi, kautschuk
Av de båda orden i rubriken är gummi av egyptiskt
ursprung, medan kautschuk härrör från något
sydamerikanskt indianspråk. Med gummi avsågs ursprungligen
vissa sega, klibbiga växtavsöndringar, i luften stelnande
till hartsliknande och i allmänhet vattenlösliga
substanser. Till denna grupp av ämnen hör bl.a. gummi
arabicum, som erhålles av några akaciaarter, och dragant,
som fås av vissa andra trädslag. Kautschuk däremot var
benämning på ett elastiskt mycket töjbart ämne som,
ursprungligen med primitiva metoder, kunde utvinnas ur
saften hos trädet Hevea brasiliensis. Även för denna och
liknande växtsaftsprodukter kom emellertid termen
gummi att användas, dock förtydligad till gummi elasticum.
Nu har förhållandena komplicerats genom tillkomsten
av en mängd konstprodukter som till sina egenskaper
liknar de nämnda naturprodukterna. Vad bör i våra
dagar benämnas kautschuk, och hur mycket får inbegripas
i gummi?
Om vi först håller oss till det tekniskt utan jämförelse
viktigaste fallet, det elastiskt töjbara materialet, så
befinnes meningarna i namnfrågan vara delade. Somliga
önskar reservera termen kautschuk för den naturliga eller
syntetiska råvaran och med gummi benämna det
vulkaniserade eller på liknande sätt behandlade materialet.
Andra har resignerat inför det faktum att ordet gummi i
båda betydelserna redan så gott som trängt ut det längre
och mera svåruttalade ordet kautschuk; råvaran kallas
ofta rågummi.
Vad det andra slaget av gummi beträffar, alltså gummi
arabicum, dragant o.d., är alla överens att benämningen
gummi här visserligen numera är föga önskvärd, men
svår att bortarbeta — den är ju historiskt berättigad —
och tämligen ofarlig om man blott fullständigar den till
gummi arabicum, dragantgummi osv.
Lyckligtvis har vi i Sverige en
gummiforskningskommitté, som leder arbetena på framställning av
konstgummi, och vars ord väger tungt även i nomenklaturfrågan.
TNC har vänt sig till denna kommitté och därifrån fått
ett utförligt besked, vilket lagts till grund för
nedanstående definitioner:
gummi, högmolekylärt material, som från början äger
eller genom vulkanisering (eller liknande process) har
fått sådan molekylstruktur att det kan undergå stor
elastisk töjning
Anm. Ordet gummi i "gummi arabicum" får tolereras
på grund av hävd, men för andra slags klister (t.ex.
dextrinlösning) bör ordet gummi kunna undvikas.
Däremot torde det bli svårt alt hindra ordets användning för
mjukgjord polyvinylklorid och andra ämnen som företer
stor yttre likhet med gummi men inte faller under
definitionen.
rågummi, naturligt eller syntetiskt högmolekylärt
material som genom vulkanisering (eller liknande process)
kan överföras till gummi
kautschuk; termen är onödig som synonym till gummi
men kan tolereras i betydelsen naturligt rågummi
Det i definitionerna använda ordet vulkanisering, som
är besläktat med vulkan och Vulcanus, eldgudens namn,
innebär behandling (av rågummi) med svavel eller någon
svavelförening, vanligen upphettning tillsammans med
inblandat svavelpulver. Ändamålet härmed är just att bibringa
materialet den kännetecknande stora elastiska töjbarheten.
*
TNC:s publikationer kan hädanefter rekvireras även
från Sveriges Standardiseringskommission (SIS), under
adress SIS, Box 16323, Stockholm 16. Detta kan vara
bekvämt särskilt för dem som brukar köpa
standardpublikationer; dessas distribution har nämligen centraliserats
till SIS. Även abonnemang kan ordnas. Försäljning av
TNC-publikationerna genom bokhandeln fortgår som
förut men TNC själv kan inte åta sig någon försäljning
direkt. J W
Insänt
Lättbentyl kontra blybensin
Tekn. dr Nils Gustafssons uppsats i Tekn. T. 1947 h. 19
har i dessa dagar ett mycket stort intresse för landets
förbränningsmotorteknici, bl.a. därigenom att den fäster
uppmärksamheten på vikten av att tillgång finnes på bränslen
med tillräckliga oktantal. Speciellt gäller detta för den
del av landets bilpark, som tillkommit efter krigsslutet.
På grundval av resultaten från de utförda proven drar
Gustafsson den slutsatsen, att av de båda till buds
stående bränslena med tillräckliga oktantal, nämligen
lättbentyl och med tetraetylbly tillsatt bensin, bör den förra
föredras. Denna generella slutsats är missvisande.
Studeras nämligen de i fig. 4 återgivna resultaten, som gäller
vid normalbelastning och med förgasarinställningar
medgivande minimum av bränsleförbrukning vid varje provat
drifttillstånd, framgår att energiförbrukningen mätt i
kcal/mil är nära nog densamma för samtliga provade
bränslen inom hastighetsintervallet 40—70 km/h.
Enligt av Gustafsson under hand lämnad uppgift har
denna energiförbrukning beräknats som produkten av
resp. bränsles värmevärde och förbrukning i 1/mil, varav
följer att förbrukningen av lättbentyl varit ca 5 % högre
än bensinförbrukningarna i medeltal.
I fråga om Volvoproven visar samtliga diagram i fig. 1
och 2 att lättbentylen ger både högre maximal dragkraft
och lägre bränsleförbrukning vid normal dragkraft än
bensin. Då de angivna förbrukningarna vid dessa prov
förefaller väl höga, föreligger här möjligheter att
förgasaren givit bränslerikare blandning än vad som kan
betecknas som normalt för bensin. Härigenom favoriseras
givetvis lättbentylen.
De i fig. 3 återgivna Buick-proven med originalinställning
av förgasaren visar, förutom nödvändigheten av
tillräckliga oktantal vid högre motorbelastningar, ytterst ringa
skillnader mellan provbränslena i fråga om förbrukning
vid normal dragkraft. Detta gäller sålunda för en
förgasare med originalinställning, varmed väl enligt
amerikansk praxis torde avses inställning för bensin.
Som sammanfattning av ovan angivna synpunkter torde
sålunda kunna anges, att intet av provningsresultaten
visar att lättbentylen skulle vara överlägsen en med
tetraetylbly tillsatt bensin av jämförligt oktantal.
För undvikande av missförstånd torde möjligen böra
framhållas, att i samtliga diagram återgivna
förbrukningskurvor avser normal belastning under det att samtliga
dragkraftskurvor avser maximal dragkraft.
Om jämförande praktiska prov med anspråk på generell
giltighet skall företas, måste dessa läggas på bred basis.
För bedömning av de båda bränsleslagens framtidsvärde
blir härvid resultatet med den moderna bilmaterielen
utslagsgivande. H Viktorsson
Civilingenjör Viktorssons påpekande att
bränsleförbrukningen är omvänt proportionell mot bränslets effektiva
värmevärde äger givet sin giltighet. Detta framgår ju även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:32:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0555.html
