Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 21 juni 1947 - Insänt: Lättbentyl kontra blybensin, av H Viktorsson och N Gustafsson - Insänt: Matarvattenbehandling och kvacksalveri, av C Behnke-Olsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(544
TEKNISK TIDSKRIFT
av fig. 4, som avser ett blandningsförhållande mellan
bränsle och luft som motsvarar lägsta
bränsleförbrukning. Ett dylikt blandningsförhållande kan dock ej
utnyttjas vid praktisk användning av en förgasaremotor.
Det blandningsförhållande som kan användas blir icke
blott beroende av förgasaren utan även av inloppsrörets
och förbränningsrummets utformning. Ett normalt
utförande av dessa samt en normalt ekonomisk
förgasare-inställning användes vid Volvo-proven. Buick-proven kan
anses representativa för ett för närvarande bästa
utformande av dessa detaljer och därmed en god ekonomi.
Vid dessa praktiskt användbara blandningsförhållanden
kommer lättbentylens från bensin i viss mån skiljaktiga
egenskaper till sin rätt medförande en ökad effekt och en
lägre bränsleförbrukning, speciellt i fråga om
Volvoproven. Proven har dessutom visat betydelsen av att
bränslen med tillräckligt höga oktanvärden finns
tillgängliga. N Gustafsson
Matarvattenbehandling och kvacksalveri*
I Tekn. T. 1946 s. 285 lämnar civilingenjör L Simonsson
under rubriken "Matarevattenbehandling och kvacksalveri"
en kritisk redogörelse för tre angivna preparat av
pann-stensmedel. Oaktat min uppmärksamhet först sent blivit
fäst vid artikeln, vill jag icke lämna den utan ett
bemötande, då Simonssons kritik är oberättigad och uppenbarligen
grundad på otillräcklig kännedom om pannstensmedel.
Jag får till en början anmärka mot den aggressiva
artikelrubriken. Man bör icke utan kännedom om
förhållandena tala om kvacksalveri. Visserligen finns det i Sverige
icke någon institution, som gjort till sin uppgift att
vetenskapligt och praktiskt studera det för varje
ångpanneanläggning viktiga pannstensproblemet, men detta problem
har i England, Förenta Staterna och tidigare i Tyskland
sedan många år varit föremål för vetenskaplig
undersökning och experiment. Undertecknad har efter avlagd
ingenjörsexamen vid Teknologiska Institutet i Brooklyn
under 20 år gjort pannstensproblemet till föremål för
teoretiska och praktiska undersökningar. Resultatet härav
föreligger i det av mig uppfunna pannstensmedlet "Botan",
vilket Simonsson gjort till föremål för sin hårdhänta och
oberättigade kritik.
I anledning av Simonssons inledningsvis gjorda
anmärkning, att de kritiserade pannstensmedlen användes vid
större och mindre, privata och statliga företag, kan
upplysas, att det i tusentals kilo använts inom den koncern, där
Simonsson själv är anställd. Om Simonsson hade gjort
sig mödan att undersöka anledningen härtill, så hade väl
hans artikel aldrig blivit skriven. Jag kan upplysa, att den
på ett illojalt sätt i skade- och konkurrenssyfte använts
mot mig, i det den spritts till mina kunder såsom särtryck
ur Teknisk Tidskrift. Man bör sålunda vara försiktig med
vad man skriver, om man icke ofrivilligt vill skada sin nästa.
Var och en, som arbetat med ångpanneanläggningar,
känner de stora svårigheter, som orsakas av
pannstens-bildningen. I USA och England har mycket arbete och stora
kostnader nedlagts för bekämpandet av svårigheterna
härmed. Vid universitetet i Illinois har inrättats en särskild
experimentavdelning för dessa problem. En av Amerikas
främsta experter på matarevattenbehandlingens område,
William J Ryan, member of the American Society of
Mechanical Engineers, har i ett 1937 utgivet verk "Water
Treatment and Purification" i sammandrag anfört följande:
I stort sett är det särskilt mindre pannanläggningar
(enligt amerikanskt format) som bäst lämpar sig för intern
matarevattenbehandling, ty belastningen är för sådana
anläggningar mindre krävande. Men även större
pannanläggningar kan (som supplerande hjälpmedel) använda
* På ingenjör Behnke-Olsens uttryckliga begäran kommer
civilingenjör Simonssons svar, med dennes medgivande, att ingå först i
nästföljande häfte av tidskriften (s. 560).
intern matarevattenbehandling till avhärdning och
undvikande av kvarstående hårdhet i vattnet.
På vissa håll har intern matarevattenbehandling haft
sämre namn om sig än den förtjänar på grund av att
många pannstensmedel tidigare innehöll orenhet, som är
direkt skadlig för pannorna. Om pannornas belastning är
fördelaktig och behandlingen av vattnet sker av en erfaren
kemist samt pannan skötes på samma sätt som en
av-härdningsanläggning, kan goda resultat uppnås.
För intern matarevattenbehandling användes två
substanser, organiska såsom garv- eller sjögräsextrakt och
oorganiska såsom soda eller fosfat. Också en
sammansättning av såväl oorganiska som organiska ämnen
användes i stor utsträckning.
När extern matarevattenbehandling icke blir tillfreds:
ställande, kan goda resultat uppnås med intern
vattenbehandling. Fördelen är, att vattnet behandlas innan det
pumpas in i pannan, därvid hårdheten utfälles i pannan
och blir till siam i stället för till sten, vilket eljest skulle
bita sig fast på eldytan. Om kemikalier, som tillsättes,
uppblandas med organiska ämnen, kommer en större portion av
det utfällda slammet att utblåsas genom bottenventilen.
Förestående referat ur Ryans uppsats visar, att intern
matarevattenbehandling lämnat goda resultat. Efter 20 års
ingående studium och arbete har jag kommit fram till det
av mig. uppfunna pannstensmedlet. Detta har inom och
utom Sverige blivit föremål för ingående undersökningar
och prov. Jag har från större och mindre industrier i
Sverige, från rederier och järnvägar erhållit intyg om
pannstensmedlets goda verkningar. Förnyade beställningar
från mina kunder, vilkas ånganläggning förestås av
vederhäftig, teknisk personal, visar, att Botan motsvarar sitt
ändamål. I slutet av föregående år utverkades, att
pannstensmedlet prövades av Port of London Authority, som
i stor utsträckning använder ångpannor till sina
lokomotiv. I slutet av föregående år erhöll jag från
chefsingenjören W P Shepherd-Barron ett intyg, varav
framgår, att Botan åstadkommit en förbättring av
pannstens-bildningen i Port of London Authority’s ångpannor, vilket
intyg var grundat på en utförlig redogörelse angående
försöken. Jag skulle icke komma med dessa upplysningar,
som kanske uppfattas som självberöm, om jag icke varit
tvungen att till självförsvar meddela, att andra tekniker
efter noggrann undersökning och prov och genom
erfarenhet kommit till motsatt resultat än Simonsson, vars
uttalanden måste vara mycket löst grundade eller gripna
ur luften.
I detta bemötande vill jag icke underlåta att vända mig
mot Simonssons påstående, att Chalmers Provningsanstalts
intyg vantolkats. Då det i min broschyr intagits in extenso,
kan det icke gärna bli fråga om en vantolkning. I
belysning av vad jag i övrigt anfört ger detta angrepp rum för
en misstanke, att Simonsson gått till sin kritik med
förutfattad mening.
Tyvärr kan jag icke instämma med Simonsson i hans
påstående, att pannstensproblemet blivit löst. Det fordrar
alltjämt stor uppmärksamhet och sakkunniga
undersökningar. Varje fall kräver sin sakkunniga bedömning och
behandling. Det råder icke tvivel — såsom Ryan
framhåller — att intern matarevattenbehandling vid många
tillfällen är nödvändig och vid alla tillfällen ett utmärkt
hjälpmedel. Att det av mig uppfunna pannstensmedlet
Botan icke medför risk för skumning i pannorna framgår
vid minsta eftertanke, ty då skulle detta medföra stopp i
driften, vilket aldrig förekommit i de fall, då Botan
kommit till användning.
Sakkunskapen delar icke Simonssons uppfattning, att
användningen av organiska ämnen i kolloidform är föråldrad
och för många år sedan övergiven. Det fordras speciell
utbildning och erfarenhet för att bedöma, hur ett internt
pannstensmedel skall tillverkas och användas. Frågan
härom kan icke behandlas och bedömas så lättvindigt som
Simonsson gjort. C Behnke-Olsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
