Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 30 augusti 1947 - Ingenjören — kugge eller aktiv medlem i samhället? av Ragnar Woxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 augusti 1917
627
slutet av medeltiden hade statsmakterna en
önskan att ombilda samhällslivet efter sina
syften. Man såg ej de ekonomiska resultaten ur
folkets utan ur statens intresse. Under medeltiden
hade man riklig varutillgång och låga priser och
uppmuntrade importen. Genom merkantilismen
ville man ha stor export och liten import, knapp
försörjning och höga priser på den inhemska
marknaden. De sociala sammanhangen sågs ej
ur etisk synpunkt. Målen skulle nås genom att
man genom belöningar eller avskräckningsmedel
förmådde folk att göra det, som var i statens
intresse. Mot detta reagerade Polhem. Vad gör
våra dagars tekniker? Borde inte historiens
pendel ha hunnit svänga tillbaks så att teknikern
lörstode betydelsen av annat än rena
fackintressen ?
Hurudant är nu det moderna samhället och den
möderne teknikern? Man säger, att tekniken
behärskar samhället, men i själva verket är det väl
så att tekniken har skapat de materiella
förutsättningarna för kulturellt framåtskridande och
för mänsklig lycka. Den gör inte anspråk på att
vara ett mål utan endast ett medel. Den har
också presterat farliga skapelser, film, press, radio
och reklamteknik, som ger de makthavande
utomordentliga hjälpmedel att behärska
samhället. Man klagar på att människan mekaniseras,
blir en robot, en kugge. Mekaniseringen får väl
anses vara en process, som gör alla människor
lika i fråga om tankar, åsikter och vanor och
får henne att betrakta sig själv som en maskin.
"Fröken Ur" är en robot, likaså en modern
matematikmaskin, som utför utomordentligt
rutinarbete men inte skapar matematik. Givet är att
människan lättare kan mekaniseras i vara dagar,
om hon vill det själv eller 0111 hon tvingas till
det, som fallet kan vara i en diktaturstat, där det
t.o.m. kunde vara straffbart att komma för sent
till en spontan demonstration. Det är väl så, att
den moderna tekniken har ökat individens
möjligheter att undvika mekanisering och givit henne
ökad fritid och att den har minskat antalet
slavar. Var inte galärslaven en olyckligare
tempoarbetare än mannen vid det löpande bandet och
hade inte de 5 miljonerna fria hellenerna 12
miljoner slavar? Är det inte lyckligt, att vi nu genom
tankearbete och teknik kan skapa oss nya
maskiner, som frigör arbetskraft, speciellt från det
tunga kroppsarbetet?
Hurudan är nu den moderna människan? Jo,
hon är hetsad — under de sista 40 åren har
fartrekordet ökat från 100 till 1 000 km/h, samtidigt
som människans tempo hetsats upp —, hon är
kulturtrött, vill ha det bekvämt och vill gärna
slippa ansvar, och hon ser helst i sina egna
intressen utan att söka sammanhanget mellan
dessa och samhället.
Hurudan är nu teknikern? Jo, den unge
nyutexaminerade högskoleteknikern har goda teo-
retiska kunskaper och ofta ekonomiskt sinne men
har ej lärt sig att samordna teori och praktik. Han
måste komplettera sitt kunnande med praktisk
erfarenhet och behärskande av detaljer. Han kan
fortsätta sina studier i friare form och efter ca 2 år
bli teknisk licentiat och inte bara
"standardingenjör". Han kan välja på att ägna sig åt forskning
eller åt annat arbete. Väljer han forskningsvägen
är hans ekonomiska ersättning ofta dålig, även om
tillräckliga medel anvisas för själva uppgiften.
(Tänk om vi hade samma förhållande som i
Finland, där varje industridonation för
forskningsändamål är skattefri för donatorn om den
över-stiger 100 000 mark.) Han kan också ägna sig åt
forskningsarbete inom industrin, där han är mest
lämpad för målforskning och har mer känsla för
"team-work" än akademikern, som väl
kompletterar honom men i regel nog lämpar sig bäst för
grundforskning. Han kan söka sig en
anställning, statlig eller privat. Staten har ju för
närvarande ca 3 000 tekniker, varav omkring 1/.3
högskoleingenjörer och 1/l3 läroverksingenjörer. Där
är begynnelselönen högre än inom näringslivet
men möjligheterna att nå höga poster och goda
slutlöner mycket små. Inom näringslivet är
förhållandet teoretiskt sett det motsatta men för att
bli ledare fordras inte bara teori utan framför
allt arbetsförmåga och personlighet. För
närvarande råder ju mycket stor ingenjörsbrist, varför
han tidigt får goda inkomster och i regel blir så
belastad i sin dagliga gärning, att ban inte har
mycken tid över för insatser på andra områden.
Man får hoppas, att statsmakterna beaktar den
rent produktiva investeringen, det skulle innebära,
att de tekniska högskolorna utbyggdes för ökat
studerandeantal. Industrin å sin sida skulle
också kunna bidra till minskandet av bristen på
ingenjörer inom produktionssidan genom att inte
i många fall alldeles onödigtvis genom felaktig
lönepolitik locka över ingenjörer från
tillverkningssidan till försäljningssidan. Den unge
teknikern kan också söka sig arbete utomlands. En
viss export av teknici skulle säkerligen icke vara
någon dålig reklam för vårt land. Att de unga
ingenjörerna i dessa dagar som reaktion mot
skattepolitiken fått ökat intresse för emigration, kan
man i viss mån förstå och det kanske innebär en
ny tillämpning av biskop Thomas ord att "’frihet
är det bästa ting, som sökas kan all världen
kring", men den unge teknikern, och teknikern i
gemen, borde tänka på att vi än så länge relativt
sett har stor frihet i detla land och att han inte
bara kan utan också bör göra insatser även
utanför sitt eget specialområde.
Teknikern är rationell och vill arbeta effektivt.
Iian är logisk och accepterar gärna en rationell
organisation men han är föga intresserad av
människan som sådan och är politiskt sett slö.
Det sista skyller han på att politiken saknar logik
och rationalitet, men är inte politiken en metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
