Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 30 augusti 1947 - Ingenjören — kugge eller aktiv medlem i samhället? av Ragnar Woxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628
TEKNISK TIDSKRIFT
att nå vissa syften genom utnyttjande av
individernas goda och dåliga, eller så att säga
mänskliga egenskaper, att nå resultat relativt andra
maktgrupper och nationer, och är inte vissa
nationers politik logisk — skrämmande logisk i sina
konsekvenser. Vore inte detta ett område, där
teknikern, som gör anspråk på att vara både
logisk och klok, skulle kunna göra en insats.
Givet är att ingenjören i gemen inte bör kasta
sig in i politiskt arbete, något som fordrar sin
speciella skolning. — Han har också goda
möjligheter att i annan form göra insatser för
samhället. Som anställd i ett företag, vare sig han
är överingenjör, verkstadschef,
avdelningsingenjör eller arbetstudieingenjör, har han ständigt
beröring med sina underordnade och med
arbetarna. Då arbetaren liksom varje annan löntagare
bedömer samhället efter sina dagliga
arbetsförhållanden och i hög grad baserar sina önskemål
om ändringar på dessa erfarenheter, kan
teknikern här göra oerhört mycket för skapande av
trivsel, arbetsglädje och förståelse. Teknikern har
också stora möjligheter inom det kommunala
arbetet, särskilt då när det gäller frågor av
tekniskekonomisk innebörd, liksom i det allmännas
tjänst i övrigt. Och varför har vi så få tekniker
och industrimän i vår riksdag? Vore det inte
välbetänkt ur statens synpunkt i våra dagar, då
samhället inte bara kan anpassa tekniken efter
sina önskemål utan själv måste anpassa sig efter
teknikens utveckling, att man hade åtminstone
ett tekniskt statsråd i lämplig form knuten till
regeringen?
Nog har teknikern möjligheter att göra insatser
och göra sig gällande men har han också
förutsättningar härför? Första förutsättningen över
huvud taget för att en människa skall kunna göra
en insats är att hon är en fri och oberoende
individ, och det är teknikern och kommer alltid att
vara. Hans yrke är internationellt och han är
lika behövlig och oumbärlig i teknikens tidevarv,
vare sig samhällsformen är inriktad på långt
driven, centralt ledd planhushållning eller
demokrati med fria företagare. Den andra och minst
lika viktiga förutsättningen är, att han utbildas
för sin uppgift. Det räcker inte bara med sunt
förnuft och förmåga att snabbt sätta sig in i nya
problem. För att kunna bedöma dem och fatta
kloka beslut eller ge goda råd erfordras också
kunnande. De tekniska högskolorna är inga
självändamål utan har till uppgift att tillverka
sådana ingenjörer, som samhället vill ha. Med
den lavinartade utveckling, som tekniken för
närvarande uppvisar, tenderar alla ämnen att öka
i omfång. Då man näppeligen bör utöka
undervisningstiden för civilingenjörer utöver de
nuvarande formellt gällande fyra åren och ca sex åren
för tekniska licentiander, måste man inom denna
tidsram söka göra det bästa möjliga. Vi har då
den inställningen, att det i första hand gäller att
ge teknologerna gedigna kunskaper i
grundläggande ämnen så att de har möjlighet att efter
avslutade högskolestudier specialisera sig och gå
vidare. För att de vid relativt unga år skall ha
avslutat sina studier, har vi från och med i år
sökt begränsa den tid de före inträdandet slösat
bort på onödiga kompletteringar genom att nu
endast tillåta högst en komplettering i varje
ämne. Givet är att man kan tänka sig, att
undervisningsprogrammet lägges om, så att ökat
utrymme gives åt sådana frågor, som rör
arbetsplatsens och samhällets problem, men om man
utgår från att tidsramen är given, måste detta i
så fall ske på andra ämnens bekostnad. Vad vi
kan göra är att anordna frivilliga kurser och
föredrag, och sådana förekommer också i
mycket större omfattning än man i allmänhet torde
ha sig bekant (15 000—20 000 kr. i årlig
kostnad) , och jag kan som exempel nämna, att
man vid KTH i höst kommer att anordna
föreläsningar i sådana ämnen som "Världsbild och
livsåskådning", "Tekniskt och kulturellt
framåtskridande", "Ledarskapets psykologi",
"Betingelser för trivsel och samverkan inom
produktionslivet", "Industriledaren och samhället" samt
"Arbetslivets etik". Vi är också vid högskolorna
öppna för alla råd och all den hjälp vi kan
erhålla och knyter stora förhoppningar till de
kontaktorgan vi kommer att få från den 1 juli 1947,
då avdelningsråd kommer att inrättas med
ledamöter från näringslivet. Men näringslivets män
skall inte bara ge råd. De kan också göra egna
insatser för att själva utbilda de unga
teknikerna; t.ex. praktikfrågan skulle kunna lösas bättre.
Vi vet på högskolorna, att praktiken i många fall
är praktiskt taget värdelös. Vi vill ha den höjd
i kvalitativt hänseende och vi vill gärna ha den
övervakad i sådana former, att den till och med
kunde betygsättas. Vi förstår, att en sådan sak
skulle innebära en ökad belastning på industrin,
men då en förbättrad utbildning av teknikerna
bör ligga i hög grad i industrins eget intresse och
vara den till nytta, anser vi, att industrin genom
lämplig centralorganisation allvarligt bör ta upp
denna fråga. — Om intresse föreligger kan vi på
högskolorna ordna fortsättningskurser för
färdiga ingenjörer och där behandla just sådana
problem, som skulle göra ingenjören mer
allmännyttig; dessutom kan industrin själv säkerligen
i mycket större omfattning än som nu är fallet
själv ordna studiecirklar och diskussionsserier
och även på annat sätt verka för att de hos dem
anställda tjänstemännen, särskilt då teknikerna,
blir mer utbildade för handhavandet av allmänna
och sociala frågor, hela samhället till fromma.
Folk talar nu för tiden så mycket om hobbies
och fritidssysselsättning. Varför kan inte
teknikern börja ha socialt och allmännyttigt arbete
som hobby och på så sätt känna tillfredsställelsen
av att han bidrar till att skapa mänsklig lycka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
