Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 30 augusti 1947 - Människan som värdegrund och verkningskvantum, av Gunnar Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 augusti 19A7
629
Människan som värdegrund
och verkningskvantum
Fil. dr Gunnar Beskow, Stockholm
Teknikern i sin yrkesutövning möter människan
huvudsakligen som produktionsfaktor, en
dessvärre oumbärlig entitet i de tekniska
framställningsprocedurerna. Av tradition har inom tekniken
människan ingått i form av dagsverken — från
grovarbete till högkvalificerat manuellt eller
cerebralt specialarbete; och omtanken om
faktorn människan har varit likartad med
exempelvis omtanken om faktorn brännolja, dvs. strävan
till effektivast möjliga utnyttjande. Detta
konstaterande innebär ingen dom — saken är
utvecklingshistoriskt självfallen. Att emellertid
teknikerna som yrkesgrupp vill beakta människan
också ur den andra synpunkten är en av nuets mest
löftesrika tendenser.
Även i den rent materiella produktionsprocessen
ingår faktorn människan också på ett helt annat
sätt, nämligen som konsument. Åtminstone under
icke statstotalistiskt produktionssystem är
människan, de mänskliga önskemålen och behoven,
den faktor som bestämmer
produktionsinriktningen. Också teknikern kan få att göra med
människan och ta hänsyn till människan ur den
synpunkten, exempelvis vid utformningen av
bilkarosser och köksinredningar. (Däremot knappast
vid exempelvis uttänkandet av Stockholms
spårvägars nyordningsvagnar.) Annars är det ju
huvudsakligen försäljningsorganisationens personal
som lägger konsumentaspekten på människan.
Att betrakta människan som konsument — är
inte det en i sin materialism förödmjukande
tarvlig syn på människan? Ja —- det betyder i alla
händelser oändligt mycket större respekt för
människan än de flesta statsmän och fältherrar
visar. Det betyder nämligen: produktionen är till
för människans skull. Det är en visserligen
mer-kantil-materialistisk bekännelse till tesen:
människan som grundvärde.
Jag skall alltså behandla värdegrunden. Inte för
ämnets teoretiskt filosofiska intresse — men för
dess avgörande praktiska betydelse, som väl
motiverar en placering i den serie som ägnas temat
ingenjören och samhället. Värdegrunden eller
värdenormen är ju avgörande för vår
målsättning och vårt handlande. Historiens olika
kulturepoker har präglats och dirigerats av sin värde-
331 : 022
syn. Inte bara kulturepoker men rörelser och
sekter; ett av de senaste exemplen gav ju
nationalsocialismen med sin sà kallade rasbiologiska
och nationalkollektivistiska — och samtidigt
le-darindividualistiska — värdeskala. "Du själv är
intet — ditt folk är allt." Den "germanska rasen",
det tyska herrefolket, personifierat i Ledaren. Så
formulerades de demonvärden för vilka allt annat
fick vika. Vart nästa tjugo års västerländska
utveckling leder hän från nuets vändpunkt beror
på vilken värdenorm vi bekänner och följer.
Jag skall helt avstå från att söka gå djupare in
i värdefilosofin, bara konstatera: värdegrunden
är irrationell, dvs. grundvärdena kan varken
bevisas eller logiskt motiveras — ämnesområdet
ligger utanför det som kan behandlas
vetenskapligt, i logisk-matematisk mening. Men
värdegrunden kan behandlas deskriptiv-vetenskapligt, på
samma sätt som t.ex. den beskrivande geologin.
Och med utgångspunkt från en viss värdegrund
kan det saklig-metodiskt prövas hur denna
värdenorm i praktiken följs och vad som krävs för att
bejaka den. Och det är någonting synnerligen
behövligt. Inte minst eftersom det också finns
medelbara värden (sekundära, tertiära etc.) — som
är värden i den mån de befrämjar de omedelbara
grundvärdena, primärvärdena. Om och hur dessa
sekundärvärden fyller sin funktion kan bli
föremål för saklig analys — kan och bör.
Det är ju som bekant så, att vi mera sällan har
att göra direkt med primärvärdena — det mesta
av vårt handlande, vårt väljande, vår
målsättning, bestäms av andra-tredjehandsvärden. Inte
minst gäller det för teknikens män och kvinnor i
deras yrkesverksamhet. Exempelvis för
kommunikationsteknikern är hastigheten ett av de
ledande värden, som bestämmer den tekniska
målsättningen; men hastigheten är ju i alla fall ett
sekundärvärde, tjänare åt människan.
Samhällsliv betyder samverkan, i målsättning
och strävan — och det kräver en motsvarande
gemensam värdenorm. Med förbigång av all
värdefilosofisk analys skall blott konstateras: det för
mänskligheten gemensamma grundvärdet —
allmänt (om än inte undantagslöst) accepterat —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
